Jag - ett brottsoffer!
Jag och en stallkompis skulle rida ut en runda på heden, hon har en reumatisk sjukdom och jag har en häst som är för stor. Alltså är vi inte helt smidiga och hoppar inte upp och av våra hästar som rinnande vatten. Det är snarare isblock som ska försöka kravla sig upp... Och ut på heden finns det ett antal grindar man måste forcera. Jag gjorde slag i saken och monterade i lördags förmiddags min ikeapall (som väntat på detta i ett halvår), fick montera ner den bara 4 ggr eftersom jag inte läser instruktionen tillräckligt noggrannt. Kompisen tog med sig en pall, så vi körde först ut och satte ut pallarna. "I vanliga fall" låser jag givetvis fast pallen med kedja vid grinden, men nu hade jag ju inte hunnit olja in den, så vi satte bara ut den som den var.
Ut och iväg. En härlig tur, om än förenat med lite koskräck (lösgående köttdjur i leksam ålder - mitt sällskap jagade dock bort dem som tur var. Vet inte vem som var räddast - jag eller Ralph). Var ute 2 timmar och både vi och hästarna var rätt matta på slutet. Långa travsejourer och det är så himla läckert att släppa "på" kraften i Ralph. Det räcker att man lägger ner handen något och tänker Energi, så sänker han baken, stiger med fronten och lääääänger steget. Jag blir så full i skratt, det är som att åka en riktigt bra karusell! Och bogarna bara känns så himla lösa! Det är långt kvar till det är något "riktigt", men det som det ger försmak av gör mig ohyggligt lycklig.
När vi kommit tillbaka till stallet, avmonterat alla attiraljer, packade vi in oss själva för att åka och hämta våra pallar. Då är det någon jävel som snott min pall! Den som jag slitit med i 2 timmar och hunnit använda en enda jävla gång! Ursäkta franskan! Jag blev så himla arg, men ville ju inte visa mig från min sämsta sida inför sällskapet så jag försökte se glad ut ändå. Men det är jag inte!!!
Igår hade nog Ralph träningsvärk, han kändes loj, så det blev ett halvtimmespass på utebanan med fokus på uppmjukning. Kunde dock inte låta bli att be om lite lite vinkling bak och två gånger bjöd han på något trampliknande. Vet inte om det var "rätt" eller inte, men berömde för säkerhets skull. Ja, gud vet vad jag sätter in på kontot...
Du kanske kan ha en repstege fäst i sadeln? Bara att hissa ned och klättra upp när du har öppnat grindar?
;)
Jag har hört om sådana där nedfällbara stigbyglar som liksom har ett trappsteg påmonterat. Kanske vore något? :-D
Så, nu äntligen går det att skriva här igen... :)
Förstår att du blev putt över pallstölden. vem hade inte blivit det lixom. Frågan är ju bara: Vem f*n snor en pall...
klart det var rätt med det trampliknande. Tummen upp för er!
Tänk att inte folk kan hålla fingrarna borta från andras saker...
Usch, det låter nästan FÖR spännande ppå heden... jag tror inte min kära galning till häst skulle klara av kosällskapet rent mentalt, alls! ;-)
Men oj vad irriterande att bli av med pallen. Man slutar aldrig förundras över hur vissa beter sig.