anduin

Jag har inte ridit på ett par dagar. I måndags var jag och en kompis ute på en 1,5 timmes promenad med Ralph i snöre. Ungefär halvvägs krönte Ralph denna begivenhet med att trampa mig på tårna. Och nej, jag hade inte skor med stålhätta. Ska man promenera i 1,5 timme väljer man inte halvobekväma skor med stålhätta (vilket jag givetvis har), utan gympadojor. Det gjorde jävulusiskt ont. De två yttersta tårna är blåsvarta (fast nu har det lugnat sig!) och jag har haltat rejält. I tisdags hade medryttaren honom, i onsdags fick han vila och igår red jag.

När jag satt upp tyckte jag han kändes annorlunda. Han var mer stilla i sadeln. Han kändes som om han var färdigutbildad på något sätt. Och så kändes han tunn att sitta på. Hrm, det här kan ju inte vara rätt! I vanliga fall kastar han omkring på en i alla ledder, men nu var det behagligt i sadeln. Jag blev orolig - så bra har han aldrig känts? Han måste vara sjuk! (Visst är det den logiska förklaringen?!)

Bad AKO kolla medan jag travade och hon tyckte inte han såg annorlunda ut. Möjligen mer försiktig. Bad henne känna lite på honom också, och hon höll med om att han inte kastade så mycket med ryttaren.

Men samtidigt såg han inte ut att "hålla i sig" eller att ha gått av någonstans, så jag satt upp igen och jobbade lite. Efter ett tag hade jag ridit tillräckligt dåligt för att hans kastighet skulle komma tillbaka. :-o

Det blev ett skritt och travpass, övade på nedsittning och flytta bogar. Han kändes rolig att rida, den gode Ralph.

I en vecka har han fått rödalmsbark nu, eftersom han är rinnig i magen. Har inte fått rinnet att försvinna helt, även om han är otroligt mycket bättre i magen. Min foderförsäljare tipsade om rödalmsbark, och ja - vad gör man inte för sin häst. 2 msk om dagen har han fått och minsann om inte rinnet iaf temporärt försvunnit!? Vågar inte ropa hej...