2,5 dag kvar...

... till Ralph åker. Missförstå mig rätt, jag tycker det ska bli skönt att bli av med honom, och jag ser jättemkt fram emot Emilys ankomst ikväll. MEN.

Tänk om jag börjar lipa när transporten åker. Tänk om han bryter benet i de illvilliga halländska hagarna? Tänk om han får abortvirus i Varberg. Eller varför inte träffas av blixten. Och jag inte hinner säga hejdå?

Jag har så konstiga tankar nuförtiden. Är det Mollis som inkräktar på min hjärnkapacitet? Igår natt drömde jag att min stora gymnasiekärlek (min första stora, obesvarade kärlek) pussade på en tjej som jag tycker genuint illa om. Och så vaknade jag alldeles ledsen och upprörd. Men herregud. Väx upp. Han har valt en annan tjej, som han har barn med och allt. Jag har snart en egen familj och världens bästa Andreas. Och ändå blir jag så ledsen av drömmen. *kucku*

Andreas har varit borta hela veckan och tempot har gått i 180. Två dagar har jag följt med kompisar som ridit Ralph och försökt vara ridlärare. Det är kallt som FAN på utebanan kan jag rapportera. I onsdags var Ralph helt otrevlig faktiskt. Jag och AKO (som red) spånade i om det kan vara så enkelt att det blev för trångt över ryggen med renskinnet. Jag har inte haft renskinn till Albionsadeln förut, och Ralph är ju en känslig häst. MedryttarK hade honom dagen efter, och bytte till ett schabrak, då hade han varit mer normal igen. Hoppas att det var så "enkelt". Men så tråkigt det är att stå på marken när ens häst rycker ryttaren ur sadeln hela tiden, när han stampar med frambenen och inte går fram. Man skäms. Nästa häst ska bli lättriden och inte så känslig. Punkt slut.

Andreas hoppas på att vi ska sälja Ralph när han kommit hem från Emily. Andreas våta dröm är att Emily tävlar honom och så kan vi få ut massor med pengar för honom. Och sen kanske jag får köpa ett halvdött djur att roa mig med. Om jag är snäll alltså. ;) Andreas erkände förra veckan att det värsta han varit med om var de två gånger jag har behövt åka ambulans för att jag trillat av. Jag har nog inte riktigt fattat hur rädd han varit, om jag ska vara ärlig. Jag har haft fullt upp med att peppa mig själv. :o

Mollis har för övrigt fått sin första grej, som hennes framtida mamma själv köpt. Det blev en filt från Haléns. Givetvis var den inte alls lika snygg IRL som på sajten. Så jag får nog hålla ögonen öppna efter fler virkade filtar... Hon fick den beiga i mitten.

Bild lånad av Haléns 


Kommentarer
Postat av: Linnéa

Jag har inte läst hos dig på ett tag. Jag befunnit mig lite för mycket i mitt eget huvud, som en liten, liten jätte-egoist. Men nu är jag ikapp tror jag.



Vilka underbara leksaker du har hittat till Mollis. Mollis förresten, visst är det en kärleksfull variant av Moa?



;)



Det kommer att bli tomt utan Ralphmannen, men ändå - tänk vad bra du ordnat det för honom. Det är det bästa, att slippa ställa av. Avställda hästar skadar sig bara. :/



Jättefin Mollisfilt! Idag regnade det så mycket att jag inte iddes gå ut på torget och leta efter virkad mormorsfilt. Men jag har antagit det långsiktiga uppdraget.



Kramen A-K.

2009-10-17 @ 21:52:34
URL: http://lilling.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0