anduin

Ralph har åkt sin väg.

Det känns lite lite lite sorgligt, men mest av allt skönt. Jag har haft en hittills underbar helg, på Breeders, med internetkompisar (Mulen är ett skönt plejs), massor av skratt (Marina i mitt hjärta!) och fina unghästar. Att se Emily rida Ralph två dagar i rad (fre och lör) har varit som idomin på nariga läppar. Alla eventuella betänkligheter blåser hon bort genom sin kapabla ridning, sin personlighet och sin erfarenhet. (Jag har aldrig tvivlat på att Ralph skulle få det toppen hos Emily, men varit orolig för att han ska vara bänglig och trist när hon rider, så hon ångrar sig :o).

Tog några kassa bilder med mobilkameran igår när hon red:

Igår var vi och kikade på 6-års- och 4-årsfinalerna i dressyr. Fiiiina hästar, som är så coola i denna märkliga omgivning. Fick upp ögonen för 2 vackra Silvano-avkommor: är det nästa "Quite Easy-dröm" månne? (Faller ofta för QE-avkommor). Det som imponerade på mig mest bland 4-åringarna, var den kvinnliga testryttaren, Anna Blomberg. Tyckte hon red otroligt snygg och välavvägt. Tyckte hon red bättre, snyggare och mycket mycket mer "schysst" än OS-ryttaren Per Sandgaard. :o Per tyckte jag red lika illa som många svenskar. Usch, så får man inte säga, men jag tycker faktiskt att svenska ryttare brukar rida rätt så fult och illa. Därmed inte sagt att de inte kan ha framgångar! Men Anna Blomberg red så väl med sin sits att hon kunde ta till små fina hjälper, till skillnad från Per som inte riktigt har samma finkalibrerade sits (men han har ju varit med i OS, så helt kass är han ju inte...), och som ser ut som någon som hänger tvätt i sadeln. Händerna åker hit och dit, sporrarna är i nästan hela tiden och inte kan han sitta mitt över någon häst öht.

Vad lätt det är att vara kritisk när man själv inte ridit på 6 v och inte ens startat en LC med sin häst som man ändå haft i 3 eller 4 år.

Efter Breeders åkte jag och Emilly ut till Marinas härliga gård och umgicks med nätbekanta. En jätterolig kväll med massor av skratt och god mat. (Tack Ellinor!). Vi var inte hemma förrän 1, vilket är sent för en gravid kvinna. :)

Och idag har han så åkt mot Varberg, den gode Ralph. Han fick faktiskt löshoppa lite innan. För första gången på flera månader. Det kanske ser "ok" ut, men han viker kroppen, vilket man ser om man kikar frami- eller bakifrån. Men om Emily vill hoppa honom något framöver, så vet hon vad hon har att vänta... :o

2 filmer med mobilkameran:

Packade Emilys bil full med grejer, och sen åkte de. Jag lipade inte. Märkligt nog. Det känns jätteskönt, men vemodigt. Andreas följde med ner för att hjälpa till att bära och mocka ur hans box efteråt. Nu håller jag tummen för att Emilys hemfärd går bra.