anduin

Snart har jag varit Ralphlös i två veckor. Saknar väl honom inte jättemycket, men idag när jag hoppade av bussen för att gå de få meterna till jobbet genom ett höstkrispigt Malmö drabbades jag så akut att jag fick tårar i ögonen! :o Började tänka på hur han ser ut, hur han rör sig, hur han brukar titta på en. Men nästa helg ska jag förhoppningsvis få träffa honom, då det är "muleträff" hemma hos Emily.

Har fått rapport om att han typ 4-5 dagar efter sin ankomst gladde Emily genom att dra av en sko. Ja, det är väl typiskt?! Och då var han ändå relativt nyskodd... Det är ju så man får skämmas.

Annars går livet sin gilla gång. Jobbar mycket, vi lanserar nya malmo.se nästa vecka, så det är tidiga morgnar och sena kvällar. I helgen kommer Andreas lillebror och hans sambo på besök, vi åker troligen över till Köpenhamn på lördagen, för då ska det bli fint väder. Och så är ju den danska kronan så förmånlig... Eller inte.

I måndags var jag och Marina på clinicen med Meredith Michaels-Beerbaum. Även om jag inte kan eller förstår något om hoppning var det ändå rätt häftigt att se världens mest framgångsrika ryttarinna genom tiderna! Hon var gravid i 5:e månaden och hade slutat rida, så jag är iaf i gott sällskap. Att man knappt såg på henne att hon var gravid fick mig dock på lite dåligt humör. Så jag kände mig tvungen att käka en stor chokladmuffins som tröst. Visst är det logiskt?!