Christina, jag vet att dessa ord troligen inte når dig. Du är inte här hos oss längre. Det har nu gått två månader sedan du lämnade oss och tog dina sista andetag i din sambos armar. Jag har försökt förstå att du inte kommer att ringa mig mer. Att jag aldrig mer får läsa dina inlägg på internetforumet vi en gång träffades på. Livet går vidare, det gör det. Ellen, jag och Ellenpappan mår bra. Vi tänker att det känns tungt att du aldrig fick träffa Ellen. Nu har Ellen blivit så stor att den body du köpte till henne någon vecka innan hennes ankomst passar. Jag har plockat fram den med jämna mellanrum ur byrån och gråtit. Jag ville så gärna att du skulle se henne i den. Kanske du gör det, någonstans ändå? Det hade känts bra om det vore så.
Christina, jag har fått en fantastisk gåva av dig. Du ville att jag skulle ta hand om dina hästar. Kullis, med sin fånghistorik, kunde jag tyvärr inte ta emot. Jag hade inte klarat av att ge henne det hem hon behöver. Det gjorde så ont att behöva säga det till din mamma. Men Ernie har bott hos mig i snart två månader, och han är en härlig häst. Det märks att han är din häst. Han är precis lika snäll som du. Och han har glimten i ögat, precis som du!
Jag och Andreas sa direkt när vi fick beskedet av din mamma om att du ville ge dina hästar åt mig, att vi tar hem Ernie och så har vi två hästar fram till sommaren. Jag har hela tiden önskat i mitt hjärta att Ernie och jag skulle klaffa, och att det skulle bli Ralph vi sålde. Jag har försökt, Christina. Men jag har haft ångest också. Ernie är som en unghäst, och jag har inte den kompetens som jag anser behövs för att ta hand om en så pass "grön" häst. Och jag har varit så ledsen för att jag inte riktigt "vågar" och "kan". För jag ville verkligen att Ernie skulle stanna hos mig. Jag hade förklarat för din mamma att oavsett vilket, så kommer jag att se till att det kommer att bli en bra lösning för Ernie.
Och nu tror jag att vi hittat den, Christina. Som du vet har ju Marina hjälpt mig jättemycket med Ernie. Dels hämtade hon honom från Villtofta och dels har hon ridit honom en del. Och hon har ju letat en andrahäst länge, som du säkert vet. Hon känner att hon och Ernie kanske är ett par, och hon vill ge det en chans. På måndag åker din Ernie till Danmark för utbildning, på samma ställe som Marinas DD står. Det är en fantastisk start för Ernie, tycker jag. Jag hoppas att du litar på mig, Christina. Han kommer att få en jättefin grund, en långsam och biomekaniskt riktig igångsättning. Sen kommer han att flytta hem till Marina och de ska lära känna varandra ännu bättre.
Om det inte klickar mellan dem, så får vi lösa det då. Jag lovar att jag ska göra så bra jag bara kan för Ernie. Jag tänker hela tiden på vad du hade velat och hur du hanterade dina djur. Jag gör kanske inte exakt som du hade gjort, men jag lovar att göra mitt bästa.
Jag saknar dig, Christina. Jag önskar jag hade hunnit säga hur mycket jag tycker om dig.
