The talented Mr Ripley
Idag har jag och Ralph känt oss begåvade.
Det är en underbar känsla, och jag önskar att vi kunde sväva omkring i den för jämnan. Allt för ofta känner jag mig obegåvad och otillräcklig. Ralph känns samtidigt "stökig", "kastig" och "besvärlig". Kanske inget som syns för en åskådare, men jag känner det. Och det är ledsamt.
Men idag... Idag red vi som proffs. I egen blogg luktar skryt smultron, så jag skryter faktiskt ohämmat. FAN VAD BRA DET GICK!
Vi tränade kl 9 i morse, lite trögt att gå upp var det allt eftersom vi satt och pimplade vin i trädgården igår till sena kvällen... Idag var fokus på att ändra balansen i bogarna först och främst. I höger varv fick jag ändra så att bogarna skulle gå till höger om sitt "favorithål" och i vänster skulle bogarna gå till vänster. Jag skulle forma ett hål på hans utsida för mig att sitta i, och när vi började hitta rätt släppte halsen och hästen började gå bättre genom kroppen. Övningen gick ut på att gymnastisera hästen, eftersom en dressyrhäst ska gå att reglera åt alla håll.
Efter att han börjat bli påverkbar i bogarna fick jag lägga till att putta "ut" rumpan, så att bakskorna liksom pekade åt ett håll och framskorna åt ett annat. Oj, vilken förbättring det blev i hela kroppen när jag fick rätt på det! Han kändes stark, fyllig, sviktig och han kom verkligen "ut" med hela ryggraden.
Viktigt att sitta kvar på utsidan och inte tappa energi. Fick gå på en del med spöduttar idag, men han tog alla hjälper klockrent. En enda näsklining på hela lektionen och han gick ur ramen bara när jag tappade honom. Tror aldrig han varit mer på jobbet för mig. Mitt hjärtegryn! Lisette påpekade att det är viktigt att när man går ur övningen är det viktigt att vara exakt lika noggrann, för det är det som stärker.
Sen över i trav och det blev lite svårare. Varje gång jag landade i sadeln skulle jag tänka hur jag flyttade framhovarna inåt, inåt, inåt. Och sedan (det tog rätt lång tid innan det var dags) flytta baken lite utåt.
Inte vet jag hur det såg ut, men det kändes som om vi var redo för SM. :-o Jag har faktiskt aldrig ridit bättre, och Ralph har aldrig gått bättre i hela sitt liv. Traven var långsam men kraftfull, han var så "i ramen" hela tiden att jag aldrig känt något liknande. Jag RED helt enkelt.
Åh, vilken rolig häst jag har.
Men om jag hade haft mer pengar och tid, skulle jag köpt den här också: http://www.youtube.com/watch?v=tE0eLpDXLFs&feature=related
Vad tycker ni om den?
Det är en underbar känsla, och jag önskar att vi kunde sväva omkring i den för jämnan. Allt för ofta känner jag mig obegåvad och otillräcklig. Ralph känns samtidigt "stökig", "kastig" och "besvärlig". Kanske inget som syns för en åskådare, men jag känner det. Och det är ledsamt.
Men idag... Idag red vi som proffs. I egen blogg luktar skryt smultron, så jag skryter faktiskt ohämmat. FAN VAD BRA DET GICK!
Vi tränade kl 9 i morse, lite trögt att gå upp var det allt eftersom vi satt och pimplade vin i trädgården igår till sena kvällen... Idag var fokus på att ändra balansen i bogarna först och främst. I höger varv fick jag ändra så att bogarna skulle gå till höger om sitt "favorithål" och i vänster skulle bogarna gå till vänster. Jag skulle forma ett hål på hans utsida för mig att sitta i, och när vi började hitta rätt släppte halsen och hästen började gå bättre genom kroppen. Övningen gick ut på att gymnastisera hästen, eftersom en dressyrhäst ska gå att reglera åt alla håll.
Efter att han börjat bli påverkbar i bogarna fick jag lägga till att putta "ut" rumpan, så att bakskorna liksom pekade åt ett håll och framskorna åt ett annat. Oj, vilken förbättring det blev i hela kroppen när jag fick rätt på det! Han kändes stark, fyllig, sviktig och han kom verkligen "ut" med hela ryggraden.
Viktigt att sitta kvar på utsidan och inte tappa energi. Fick gå på en del med spöduttar idag, men han tog alla hjälper klockrent. En enda näsklining på hela lektionen och han gick ur ramen bara när jag tappade honom. Tror aldrig han varit mer på jobbet för mig. Mitt hjärtegryn! Lisette påpekade att det är viktigt att när man går ur övningen är det viktigt att vara exakt lika noggrann, för det är det som stärker.
Sen över i trav och det blev lite svårare. Varje gång jag landade i sadeln skulle jag tänka hur jag flyttade framhovarna inåt, inåt, inåt. Och sedan (det tog rätt lång tid innan det var dags) flytta baken lite utåt.
Inte vet jag hur det såg ut, men det kändes som om vi var redo för SM. :-o Jag har faktiskt aldrig ridit bättre, och Ralph har aldrig gått bättre i hela sitt liv. Traven var långsam men kraftfull, han var så "i ramen" hela tiden att jag aldrig känt något liknande. Jag RED helt enkelt.
Åh, vilken rolig häst jag har.
Men om jag hade haft mer pengar och tid, skulle jag köpt den här också: http://www.youtube.com/watch?v=tE0eLpDXLFs&feature=related
Vad tycker ni om den?
Full fart framåt
Jag har inte ridit på ett tag. Efter att stallägar-C red Ralph har jag inte haft någon lust. Och jag har skämts inför Ralph också, så jag har knappt "vågat". Medryttaren hade Ralph de två dagarna direkt efter C:s "tillridning" och rapporterade i boken att han första dagen varit lite mer tung på höger bog och hopdragen i halsen, men att det blivit bättre. Tur att man har en bra medryttare!
Sen fick han vila en dag innan han var utlånad på Lisettekurs i helgen. De hade jobbat med viktförflyttning i bogar och flytta bakdel, dels från marken och även uppsuttet. Första dagen hade Ralph fattat nada. Han hade inte kunnat lyfta höger fram ens. Så Lisette fick hjälpa de stackars kursdeltagarna som slet sitt hår. På söndagen cyklade jag ut och kikade på dem, och det är så kul att se sin egen häst. SOM han stolpar med höger fram. De här övningarna har han aldrig gjort (jag ägde inte Ralph när min egen kursomgång hade denna kurs), och han är så snabb på att göra fel. Den välutbildade hästen tar jämna, runda steg och är lika lätt på båda frambenen. Den välutbildade hästen bor inte i närheten av Ralph... Han SLÄNGER fram och ut sitt högra framben, med risk för att trampa på den kursare som går vid hans högra sida på marken och jobbar honom i tygel. Ja, herregud. Men han blev mycket mycket bättre! Till slut gick han som på äggskal, och då satt en person upp och försökte åstadkomma samma lätthet uppsuttet. Det gick ganska bra!
Igår sammanstrålade jag och AKO i stallet och red ut en härlig runda i sommarkvällen. Bokarna utslagna, vitsipporna nästan överblommade, svalorna komna sen två veckor och en ljummen bris. Vi var ute i 1,5 timme och Ralph var pigg, pigg, pigg. Han har sådant driv inom sig, det är otroligt roligt att känna. Mitt lilla (eller nåja, lilla och lilla) hjärtedjur!
Han tycker några saker är lite kusliga (fåglar , taggtrådsgrindar och pinnar t ex) och vi passerar en del "farliga" ställen, såsom Svampgården - en gård där det odlas svamp - och det alltid förekommer otroligt mycket verksamhet. Det är maskiner, det är människor, det är motorsågar, det är traktorer och gud vet allt. Och Ralph tycker visst det är en smula farligt, men ändå går han först, som den naturligaste saken i världen. Nyfikenheten övervinner helt klart rädslan. Men det ÄR lite läbbigt att sitta på honom, det är det, men jag försöker utmana mig själv. Och hittills har det ju gått bra varje gång.
Det blev en härlig runda med bara skritt och trav. Ralph var så pigg att jag faktiskt inte vågade utmana ödet och galoppa. :-o I traven travade han som X2000. Men jag låter honom gå lite emellanåt, han måste ju också få sträcka ut och känna sig stark och glad. Han är absolut inte "över gränsen", bara full av energi.
När vi kom hem var han rejält svettig, den stackaren. Och schabraket jag bara haft i en vecka var genomäckligt.
Idag får han vila, i morgon har medryttaren honom och på torsdag ska jag träna. JIPPIE!
Sen fick han vila en dag innan han var utlånad på Lisettekurs i helgen. De hade jobbat med viktförflyttning i bogar och flytta bakdel, dels från marken och även uppsuttet. Första dagen hade Ralph fattat nada. Han hade inte kunnat lyfta höger fram ens. Så Lisette fick hjälpa de stackars kursdeltagarna som slet sitt hår. På söndagen cyklade jag ut och kikade på dem, och det är så kul att se sin egen häst. SOM han stolpar med höger fram. De här övningarna har han aldrig gjort (jag ägde inte Ralph när min egen kursomgång hade denna kurs), och han är så snabb på att göra fel. Den välutbildade hästen tar jämna, runda steg och är lika lätt på båda frambenen. Den välutbildade hästen bor inte i närheten av Ralph... Han SLÄNGER fram och ut sitt högra framben, med risk för att trampa på den kursare som går vid hans högra sida på marken och jobbar honom i tygel. Ja, herregud. Men han blev mycket mycket bättre! Till slut gick han som på äggskal, och då satt en person upp och försökte åstadkomma samma lätthet uppsuttet. Det gick ganska bra!
Igår sammanstrålade jag och AKO i stallet och red ut en härlig runda i sommarkvällen. Bokarna utslagna, vitsipporna nästan överblommade, svalorna komna sen två veckor och en ljummen bris. Vi var ute i 1,5 timme och Ralph var pigg, pigg, pigg. Han har sådant driv inom sig, det är otroligt roligt att känna. Mitt lilla (eller nåja, lilla och lilla) hjärtedjur!
Han tycker några saker är lite kusliga (fåglar , taggtrådsgrindar och pinnar t ex) och vi passerar en del "farliga" ställen, såsom Svampgården - en gård där det odlas svamp - och det alltid förekommer otroligt mycket verksamhet. Det är maskiner, det är människor, det är motorsågar, det är traktorer och gud vet allt. Och Ralph tycker visst det är en smula farligt, men ändå går han först, som den naturligaste saken i världen. Nyfikenheten övervinner helt klart rädslan. Men det ÄR lite läbbigt att sitta på honom, det är det, men jag försöker utmana mig själv. Och hittills har det ju gått bra varje gång.
Det blev en härlig runda med bara skritt och trav. Ralph var så pigg att jag faktiskt inte vågade utmana ödet och galoppa. :-o I traven travade han som X2000. Men jag låter honom gå lite emellanåt, han måste ju också få sträcka ut och känna sig stark och glad. Han är absolut inte "över gränsen", bara full av energi.
När vi kom hem var han rejält svettig, den stackaren. Och schabraket jag bara haft i en vecka var genomäckligt.
Idag får han vila, i morgon har medryttaren honom och på torsdag ska jag träna. JIPPIE!
Mitt stackars holländska djur
Usch, ibland känner man sig förfärlig som hästmänniska. Ni vet när ångesten tar struptag och när man knappt står ut med att tänka på att hästen - detta fantastiska djur - är helt utlämnat åt sin människas godtycke.
Jag ska ju byta stall. I förrgår ringde jag och sa upp mig från nuvarande, sådant är alltid lite jobbigt tycker jag. Men stallägaren C - som jag kommer bra överens med - tog det bra och sa att jag var välkommen tillbaka om jag inte skulle trivas på nya stället. Det kändes jättebra. Jag har faktiskt trivts bra, men Ralph har ju inte trivts, så det är inte mkt att göra.
Igår när jag red på utebanan var även stallägar-c där med sin kompis, som red C:s unghäst. Stallägar-C kom efter att unghästen var klar fram för att prata lite med mig. Det var en underbar kväll. Dittills hade vi haft ett ganska trevligt ridpass jag och Ralph, med alla gångarter. Hon skämtade lite med mig att vi ju kunde byta - Ralph mot hennes unghäst, rakt av. Vi har tidigare pratat lite om att jag tkr Ralph är svår, och även på att jag i perioder funderar på att sälja honom. Men folk verkar inte se öht att jag trots allt utvecklar Ralph, att vi INTE ställer till scener och att han relativt ofta är lyhörd på mig. De hör bara mina ord, och kan inte koppla ihop det med vad de ser. För de ser inte.
Nu låter det som om jag är någon grand prixryttare, och det vet jag att jag inte är. Men det ser iaf inte för jävligt ut när jag rider. Hästen är inte missnöjd och vi gör t o m vissa grejer riktigt ok. Nåja, C frågade om hon fick testa Ralph, och jag har jättesvårt att säga nej. Jag ville faktiskt inte, jag vet hur hon rider, och jag vet att hon själv tycker hon är superduktig. Jag tycker hon är hård, orättvis och obalanserad.
Men jag vågade inte säga nej, så hon hoppade upp.
Varför gjorde jag det?! Jag har ju ett ansvar gentemot Ralph, han har ingen annan än mig. Hon satt upp och höll på med ponnysparkar , skällde och gormade på honom. Han kröp ihop, gick isär (en front och en bakdel), fick taktfel, bytte galopp som en groda, fick mer ponnysparkar och nej, det var förfärligt.
Visst, Ralph är inte färdigutbildad, men jag har skolat honom till att gå på lätta hjälper. Och så sitter hon upp och tycker att hon är duktig och tar till hjälper som är så grova att de dövar honom. Hon blir arg för att han byter galopp och när hon sen "klagar" på det säger jag att han är viktkänslig och han byter därför - om ryttaren kommer en mm fel. Då säger hon "ja, men han är 11, han ska kunna gå kvar i rätt även om jag hamnar fel".
Ja, på sätt och vis håller jag med henne. Om hästen verkligen får en chans att förstå "det är det HÄR jag menar" även om det blir lite galet, ska den givetvis försöka hålla rätt galopp (exempelvis). Men Ralph hörde inte hennes hjälper eftersom hon skrek på serbokroatiska med hennes kropp. Och då är det inte lätt att höra hennes svenska tankar.
Ralph blev helt genomsvettig. Efteråt pratade hon en massa rappakalja om att det ju var en fin häst med fina bakben, men att fronten var klen. Ja, för du kunde inte rida den korrekt bakifrån. Jag blir så himla ledsen, världen är full av folk som tycker det är fel på hästen. Det är inte fel på Ralph.
Jag blev så jävla ledsen att jag knappt kunde hålla tårarna borta i bilen hem.
Jag ska ju byta stall. I förrgår ringde jag och sa upp mig från nuvarande, sådant är alltid lite jobbigt tycker jag. Men stallägaren C - som jag kommer bra överens med - tog det bra och sa att jag var välkommen tillbaka om jag inte skulle trivas på nya stället. Det kändes jättebra. Jag har faktiskt trivts bra, men Ralph har ju inte trivts, så det är inte mkt att göra.
Igår när jag red på utebanan var även stallägar-c där med sin kompis, som red C:s unghäst. Stallägar-C kom efter att unghästen var klar fram för att prata lite med mig. Det var en underbar kväll. Dittills hade vi haft ett ganska trevligt ridpass jag och Ralph, med alla gångarter. Hon skämtade lite med mig att vi ju kunde byta - Ralph mot hennes unghäst, rakt av. Vi har tidigare pratat lite om att jag tkr Ralph är svår, och även på att jag i perioder funderar på att sälja honom. Men folk verkar inte se öht att jag trots allt utvecklar Ralph, att vi INTE ställer till scener och att han relativt ofta är lyhörd på mig. De hör bara mina ord, och kan inte koppla ihop det med vad de ser. För de ser inte.
Nu låter det som om jag är någon grand prixryttare, och det vet jag att jag inte är. Men det ser iaf inte för jävligt ut när jag rider. Hästen är inte missnöjd och vi gör t o m vissa grejer riktigt ok. Nåja, C frågade om hon fick testa Ralph, och jag har jättesvårt att säga nej. Jag ville faktiskt inte, jag vet hur hon rider, och jag vet att hon själv tycker hon är superduktig. Jag tycker hon är hård, orättvis och obalanserad.
Men jag vågade inte säga nej, så hon hoppade upp.
Varför gjorde jag det?! Jag har ju ett ansvar gentemot Ralph, han har ingen annan än mig. Hon satt upp och höll på med ponnysparkar , skällde och gormade på honom. Han kröp ihop, gick isär (en front och en bakdel), fick taktfel, bytte galopp som en groda, fick mer ponnysparkar och nej, det var förfärligt.
Visst, Ralph är inte färdigutbildad, men jag har skolat honom till att gå på lätta hjälper. Och så sitter hon upp och tycker att hon är duktig och tar till hjälper som är så grova att de dövar honom. Hon blir arg för att han byter galopp och när hon sen "klagar" på det säger jag att han är viktkänslig och han byter därför - om ryttaren kommer en mm fel. Då säger hon "ja, men han är 11, han ska kunna gå kvar i rätt även om jag hamnar fel".
Ja, på sätt och vis håller jag med henne. Om hästen verkligen får en chans att förstå "det är det HÄR jag menar" även om det blir lite galet, ska den givetvis försöka hålla rätt galopp (exempelvis). Men Ralph hörde inte hennes hjälper eftersom hon skrek på serbokroatiska med hennes kropp. Och då är det inte lätt att höra hennes svenska tankar.
Ralph blev helt genomsvettig. Efteråt pratade hon en massa rappakalja om att det ju var en fin häst med fina bakben, men att fronten var klen. Ja, för du kunde inte rida den korrekt bakifrån. Jag blir så himla ledsen, världen är full av folk som tycker det är fel på hästen. Det är inte fel på Ralph.
Jag blev så jävla ledsen att jag knappt kunde hålla tårarna borta i bilen hem.
Lektion - ryttaren till höger
Red lektion ikväll med temat att ryttaren ska få vara till höger och - hör och häpna - hästen ska acceptera det och göra ett "hål" på höger sida, så att det blir lite luft mellan ryttarlåret och hästen. Detta eftersom Ralphs idé är den motsatta. Ralph tiltar ryggraden och manken åt höger, samtidigt som vänster bak går ut lite. Ett sätt att programmera om, är att ryttaren verkligen sätter sig till höger och ber att manken ska gå åt vänster istället. Jag skulle koncentrera mig på att ha mitt fokus till höger och ta hjälp av höger hand som skulle verka rakt bakåt (ja, jag vet att det finns experter som säger att handen aldrig får verka bakåt), för att hästen SJÄLV ska börja tilta manken åt andra hållet vinkelrätt mot tygeltaget. Det naturliga för ryttaren är att tygeltaget verkar snett in mot höger manken, men då är det ryttaren som flyttar hästen, det är inte hästen som flyttar sig.
Jag fick göra samma övning i båda varven. I vänster varv blev det något slutaliknande och det var inte helt lätt. Men det är viktigt att hästen tillåter att ryttaren ändrar på hästens kroppsform, och hästen ska kunna gå ändå. Detta är bl a avgörande i förvända galoppen, enligt Lisette.
Jag blev tidvis så fokuserad på att sitta åt höger att jag inte märkte hur många andra fel jag la mig till med. Det ÄR svårt att koordinera. Jag hamnade bakom Ralphs balans (satt för långt bak i sadeln, kom inte upp över mina fötter), jag vevade för mkt med högerarmen (den duktiga ryttaren kramar i tygeln, Anna-Karin flyttar hela jävla armen...) osv osv. I traven hamnade jag ofta för långt bak i sadeln. Det kan man ju göra om man vill trycka undan hästens rygg. *rodnar*
Vi hann också med lite inlärningsteori, hur hästen fungerar - vilka delar av hjärnan som gör vad och varför man inte kan "tvinga" en häst till något om man vill ha ut kvalitet. Så himla intressant. Rörelserna styrs till största del av lillhjärnan, som matar på och matar på - repetativt - för att hästen ska ha rörelse- och känselcortex ledigt till annat. Lillhjärnan matar ut samma rörelseorder hela tiden. Ryttaren måste påverka hästens rörelse så att den börjar fundera och lära sig i cortex, för att sedan med lugn och ro känna att "ja, det här var ok" och börja lagra det i lillhjärnan istället. När man "lärt om" lillhjärnan, då kommer man att ha mindre problem med hästens "fel". Jag tycker sånt här är superintressant. Och det jävliga är - att det här visste jag ju redan. Jag HAR ju läst fysiologi. GRRR.
Därför kan man få 2-3 bra steg: cortex är inkopplat, men sen tröttnar cortex - hästar är gräsätande djur, inte nobelpristagare... Då gäller det att underhålla det "braiga" och så andas lite, för att sedan korrigera igen. Detta är också anledningen till att man ska ge hästen många pauser när man håller på att lära den. (Dvs i stort sett hela livet, antar jag?). Samma teori för när man ska lära sig sitta ner, faktiskt!
Som sagt, lektionen gick ut på att hästen inte fick vara till höger, utan där skulle jag vara. Lisette filmade i slutet av lektionen då jag var rätt trött i hjärnan, inser jag nu i efterhand. Hon tyckte att jag skulle trösta mig med att travsektionen vi gjorde innan vi började filma var 30% bättre.
Här kommer skrittdel Jag har inte klippt bort Lisette eftersom detta är en stängd blogg, och jag hoppas att ni inte retar vare sig på mig eller henne. *hukar* (Är man van vid skit, så är man). Jag har låtit även våra malörer vara kvar, för de är rätt intressanta. När jag blir för stark i sitsen och Ralph börjar trampa t ex. Och jag tkr själv inte jag är så himla stark, men det tycker Ralph...
I travdelen ser man åter andra fel. Ralph är så himla balanskänslig och håller inte takten själv 100% av tiden. En bajshög i vägen - och takten flyger all världens väg. Han håller på med sina fnysningar och sin näsa och jag landar för långt bak i sadeln => taktstörningar. Men ibland är vi fina!
Både han och jag var svettiga efter lektionen. Puh! Men roligt var det!
Det var också kul att kika på Marina när hon red programridning på Flyinge idag! Vilken häst hon har! Rörlig, maffig, pampig! Och så snäll - han var lugn och sansad och var jättelätt att ha och göra med. Tack gode gud att jag inte har en häst med sådan gång.
Jag fick göra samma övning i båda varven. I vänster varv blev det något slutaliknande och det var inte helt lätt. Men det är viktigt att hästen tillåter att ryttaren ändrar på hästens kroppsform, och hästen ska kunna gå ändå. Detta är bl a avgörande i förvända galoppen, enligt Lisette.
Jag blev tidvis så fokuserad på att sitta åt höger att jag inte märkte hur många andra fel jag la mig till med. Det ÄR svårt att koordinera. Jag hamnade bakom Ralphs balans (satt för långt bak i sadeln, kom inte upp över mina fötter), jag vevade för mkt med högerarmen (den duktiga ryttaren kramar i tygeln, Anna-Karin flyttar hela jävla armen...) osv osv. I traven hamnade jag ofta för långt bak i sadeln. Det kan man ju göra om man vill trycka undan hästens rygg. *rodnar*
Vi hann också med lite inlärningsteori, hur hästen fungerar - vilka delar av hjärnan som gör vad och varför man inte kan "tvinga" en häst till något om man vill ha ut kvalitet. Så himla intressant. Rörelserna styrs till största del av lillhjärnan, som matar på och matar på - repetativt - för att hästen ska ha rörelse- och känselcortex ledigt till annat. Lillhjärnan matar ut samma rörelseorder hela tiden. Ryttaren måste påverka hästens rörelse så att den börjar fundera och lära sig i cortex, för att sedan med lugn och ro känna att "ja, det här var ok" och börja lagra det i lillhjärnan istället. När man "lärt om" lillhjärnan, då kommer man att ha mindre problem med hästens "fel". Jag tycker sånt här är superintressant. Och det jävliga är - att det här visste jag ju redan. Jag HAR ju läst fysiologi. GRRR.
Därför kan man få 2-3 bra steg: cortex är inkopplat, men sen tröttnar cortex - hästar är gräsätande djur, inte nobelpristagare... Då gäller det att underhålla det "braiga" och så andas lite, för att sedan korrigera igen. Detta är också anledningen till att man ska ge hästen många pauser när man håller på att lära den. (Dvs i stort sett hela livet, antar jag?). Samma teori för när man ska lära sig sitta ner, faktiskt!
Som sagt, lektionen gick ut på att hästen inte fick vara till höger, utan där skulle jag vara. Lisette filmade i slutet av lektionen då jag var rätt trött i hjärnan, inser jag nu i efterhand. Hon tyckte att jag skulle trösta mig med att travsektionen vi gjorde innan vi började filma var 30% bättre.
Här kommer skrittdel Jag har inte klippt bort Lisette eftersom detta är en stängd blogg, och jag hoppas att ni inte retar vare sig på mig eller henne. *hukar* (Är man van vid skit, så är man). Jag har låtit även våra malörer vara kvar, för de är rätt intressanta. När jag blir för stark i sitsen och Ralph börjar trampa t ex. Och jag tkr själv inte jag är så himla stark, men det tycker Ralph...
I travdelen ser man åter andra fel. Ralph är så himla balanskänslig och håller inte takten själv 100% av tiden. En bajshög i vägen - och takten flyger all världens väg. Han håller på med sina fnysningar och sin näsa och jag landar för långt bak i sadeln => taktstörningar. Men ibland är vi fina!
Både han och jag var svettiga efter lektionen. Puh! Men roligt var det!
Det var också kul att kika på Marina när hon red programridning på Flyinge idag! Vilken häst hon har! Rörlig, maffig, pampig! Och så snäll - han var lugn och sansad och var jättelätt att ha och göra med. Tack gode gud att jag inte har en häst med sådan gång.
Sisyfosarbete?
Minns ni Sisyfos? Den stackars mannen som aldrig blev klar med sitt arbete? Han som rullade en sten uppför en brant kulle, och varje gång han närmade sig toppen slant han och stenen trillade ner?
Idag har jag utfört sådant Sisyfosarbete. Jag har badat min pälsboll. Var det lönt? Nej. Tag sålunda lärdom av detta, kära besökare. Hästar är otacksamma djur.
Den senaste tiden har vi haft det rätt lugnt och skönt, jag och maken. Vi har varit hos hans föräldrar en sväng, och idag tog vi en tur på Österlen och konstrundan. (Dagens bästa: Hans Karlsson i Vitemölla, speciellt hans akvareller från Irkutsk).
Igår morse gick jag och Andreas promenad med Ralph i snöre på 1,5 h. Ralph var lite på tårna, men det var skön motion! Idag red jag ca 40 min på utebanan. Det gick en häst i skrittmaskinen och det verkade Ralph tycka vara mycket, mycket märkligt. Han kändes ganska ok, trots att han är relativt oriden. Tappskon kom på på skärtorsdagen, men vi var i Rottne då, så jag har inte ridit sen i onsdags. Och idag är det söndag. *rodnar* Det blev skritt och trav, övade lite på nedsittning, och min själ om det inte kändes bra?!
På hemväg från Småland i fredags hälsade vi på Kicki från Mulen och hennes djur. Det var ett jätteroligt möte. Kullis (hennes sto) var en otroligt vacker häst. I mina ögon perfekt byggd. Ernie, hennes valack, var också en jättetrevlig bekantskap - superkänslig och gick så himla fint fram till handen att jag blev otroligt avundsjuk. Men det sa jag inte... Så Kicki: om du läser detta - du har väldigt mkt gratis där. Eller rättare sagt, du har tagit fram något väldigt bra där!!!
I morgon ska jag kika på när Marina rider program på Granelundshallen. Ska bli så himla kul! Har aldrig sett hennes DD IRL! Fastän vi känt varann så länge! SKANDAL! Sen ska jag träna på kvällen, hoppas på att bli filmad.
Idag har jag utfört sådant Sisyfosarbete. Jag har badat min pälsboll. Var det lönt? Nej. Tag sålunda lärdom av detta, kära besökare. Hästar är otacksamma djur.
Den senaste tiden har vi haft det rätt lugnt och skönt, jag och maken. Vi har varit hos hans föräldrar en sväng, och idag tog vi en tur på Österlen och konstrundan. (Dagens bästa: Hans Karlsson i Vitemölla, speciellt hans akvareller från Irkutsk).
Igår morse gick jag och Andreas promenad med Ralph i snöre på 1,5 h. Ralph var lite på tårna, men det var skön motion! Idag red jag ca 40 min på utebanan. Det gick en häst i skrittmaskinen och det verkade Ralph tycka vara mycket, mycket märkligt. Han kändes ganska ok, trots att han är relativt oriden. Tappskon kom på på skärtorsdagen, men vi var i Rottne då, så jag har inte ridit sen i onsdags. Och idag är det söndag. *rodnar* Det blev skritt och trav, övade lite på nedsittning, och min själ om det inte kändes bra?!
På hemväg från Småland i fredags hälsade vi på Kicki från Mulen och hennes djur. Det var ett jätteroligt möte. Kullis (hennes sto) var en otroligt vacker häst. I mina ögon perfekt byggd. Ernie, hennes valack, var också en jättetrevlig bekantskap - superkänslig och gick så himla fint fram till handen att jag blev otroligt avundsjuk. Men det sa jag inte... Så Kicki: om du läser detta - du har väldigt mkt gratis där. Eller rättare sagt, du har tagit fram något väldigt bra där!!!
I morgon ska jag kika på när Marina rider program på Granelundshallen. Ska bli så himla kul! Har aldrig sett hennes DD IRL! Fastän vi känt varann så länge! SKANDAL! Sen ska jag träna på kvällen, hoppas på att bli filmad.
Jag skrittar vidare
I förra veckan hade Ralph tappat en sko. Eftersom hovis är beställd till skärtorsdag orkade jag faktiskt inte försöka få ut honom innan. Känns inte riktigt rimligt att han ska hinna det ändå. Så jag har inte ridit så mycket den senaste veckan. Attans också, när vädret i helgen verkligen skrek UTERITT!
Jag har skrittat honom en del, för jag vill hålla igång lite i alla fall. Han har känts otroligt trevlig. Ibland är det inte helt fel med skrittperioder tycker jag - man hinner vara mer noggrann, kan fokusera på styrka och kontroll och skritten är uppbyggande upplever jag. Men det är ju inte jättekul, det är det inte. *rodnar*
Igår var det en härlig kväll. Cyklade till stallet (!) - 4,4 km enkel väg - och kände mig hurtig och frisk. Skrittade på utebanan i underbart kvällsväder. Sällskap av Carbin och Finesse. Övade på bakdels- och framdelsvändningar, samt lite slutor och halter. Ralph känns så himla rolig att rida. Mjuk, sviktig, dyr. Sen kunde jag inte hålla mig, travade ett halvt varv på volten. Men nej, det kändes obalanserat. Ralph är jättekänslig för rubbningar i balansen - vilket ju en saknad framsko onekligen resulterar i.
Ralph ska för övrigt flytta den 1 juni. Känns jättespännande. Han kommer till ett stall som ligger i utkanten av byn, dvs på gångavstånd för mig. Ralph har inte mått riktigt bra på det stall jag flyttade honom till i september, magen har aldrig blivit riktigt hundra, trots dyrt foder och jättenoggrann ägare som städar i hagen, diskar ur vattenkoppar osv. Till nya stallet är jag faktiskt handplockad. Ägaren till stallet har ett inackorderingsstall och ett eget. Hon vill ha in mig i sitt egna. Det känns bra. Hagarna blir något bättre, och framför allt blir det närmre för mig. Gården han ska stå på ligger i stort sett mitt emot Prästgården, där han stod förut, så allt kommer att kännas som "hemma". Det finns inget ridhus på nya gården, men belyst utebana. Ca 200 m till 2 olika ridhus. Det kommer nog att bli bra. *hoppas*
Jag har skrittat honom en del, för jag vill hålla igång lite i alla fall. Han har känts otroligt trevlig. Ibland är det inte helt fel med skrittperioder tycker jag - man hinner vara mer noggrann, kan fokusera på styrka och kontroll och skritten är uppbyggande upplever jag. Men det är ju inte jättekul, det är det inte. *rodnar*
Igår var det en härlig kväll. Cyklade till stallet (!) - 4,4 km enkel väg - och kände mig hurtig och frisk. Skrittade på utebanan i underbart kvällsväder. Sällskap av Carbin och Finesse. Övade på bakdels- och framdelsvändningar, samt lite slutor och halter. Ralph känns så himla rolig att rida. Mjuk, sviktig, dyr. Sen kunde jag inte hålla mig, travade ett halvt varv på volten. Men nej, det kändes obalanserat. Ralph är jättekänslig för rubbningar i balansen - vilket ju en saknad framsko onekligen resulterar i.
Ralph ska för övrigt flytta den 1 juni. Känns jättespännande. Han kommer till ett stall som ligger i utkanten av byn, dvs på gångavstånd för mig. Ralph har inte mått riktigt bra på det stall jag flyttade honom till i september, magen har aldrig blivit riktigt hundra, trots dyrt foder och jättenoggrann ägare som städar i hagen, diskar ur vattenkoppar osv. Till nya stallet är jag faktiskt handplockad. Ägaren till stallet har ett inackorderingsstall och ett eget. Hon vill ha in mig i sitt egna. Det känns bra. Hagarna blir något bättre, och framför allt blir det närmre för mig. Gården han ska stå på ligger i stort sett mitt emot Prästgården, där han stod förut, så allt kommer att kännas som "hemma". Det finns inget ridhus på nya gården, men belyst utebana. Ca 200 m till 2 olika ridhus. Det kommer nog att bli bra. *hoppas*
Lyckan sprider sig
Satt nyss och läste Saramaras blogg och njöt av fina Batmanbilder. I senaste inlägget beskriver hon en underbar riddag, med värme, sol och nybadad pansarvagn. Hennes glädje smittade av sig enormt på mig. Det är häftigt - hur lyckan sprider sig! Läste i tidningen att optimistiska personer är de som de facto känner störst lycka också. Inte så konstigt, hur glädje och lycka invaderar en själv och ens bekantskaper. Det sprider sig som ringar på vattnet.
Igår red jag ut en kort sväng med en kompis som lånat Carbin. Vi red upp i lilla dungen som Ralph älskar. Han tycker det är så kul att gå in i skogen, kika på allt, lyfta på tassarna och hitta nya stigar. Fastän han inte är någon bergsget. Med jämna mellanrum är vi på väg ner i marken för att han felbedömt underlaget eller bara för att han glömt fälla ut något ben under tiden hans hjärna var ockuperad av att kika på en svan på åkern... :-D
Han tycker det är lite kusligt och spännande på en och samma gång. Först ska han gå, han måste få visa att han är gruppens coolaste. (Ja, det är ju inget svårt att vara den coolaste i gänget när den andre gängmedlemmen är ett 22årigt ängsligt litet djur efter Urbino...). Men han är ändå lite rädd, hajar till rätt ofta, fryser i ett steg och ibland far vi iväg några meter. Men han gör aldrig något "dumt". Än så länge, peppar peppar. Enda gången han gjort något "dumt" var när jag for av, och då blev han LIVRÄDD för en annan häst och for iväg - när jag hamnade i obalans började han bocka och jag dog nästan. Men det är enda gången. Jag hoppas att det aldrig händer igen. Äh, strunt i det nu!
Efter vår offroad-runda red vi tillbaka och trimmade lite på utebanan. Ralph kändes galet fin i vänstervarvet. I högervarvet kändes det bara galet. :-S Försökte få igenom det jag gjorde på lektionen, återigen - i vänster varv kändes han Ridbar. I höger varv, inte fullt lika ridbar. Jag är så trött på högervarvet. Måste det finnas?!
Ralph har varit utlånad till Carbins nya ägare måndag och tisdag. I måndags red hon lektion på honom och jag tittade på. De jobbade på hennes balans i förhållande till Ralphs och hur man korrigerar en Älg. Det var väldigt intressant och också lite glädjande att se att han inte är så himla lätt trots allt. Efter lektionen åkte jag på chokladprovning. Hur gott var inte det? Dagens överraskning var ett mjölkchoklad (50% kakao) från Lauenstein med kakokross och havssalt. Det var extremt gott. Igår, tisdag, skulle jag eg på vinprovning (och därmed lånade jag ut hästen igen), men pga tandvärk fick jag ställa in. Det var mindre roligt.
Igår red jag ut en kort sväng med en kompis som lånat Carbin. Vi red upp i lilla dungen som Ralph älskar. Han tycker det är så kul att gå in i skogen, kika på allt, lyfta på tassarna och hitta nya stigar. Fastän han inte är någon bergsget. Med jämna mellanrum är vi på väg ner i marken för att han felbedömt underlaget eller bara för att han glömt fälla ut något ben under tiden hans hjärna var ockuperad av att kika på en svan på åkern... :-D
Han tycker det är lite kusligt och spännande på en och samma gång. Först ska han gå, han måste få visa att han är gruppens coolaste. (Ja, det är ju inget svårt att vara den coolaste i gänget när den andre gängmedlemmen är ett 22årigt ängsligt litet djur efter Urbino...). Men han är ändå lite rädd, hajar till rätt ofta, fryser i ett steg och ibland far vi iväg några meter. Men han gör aldrig något "dumt". Än så länge, peppar peppar. Enda gången han gjort något "dumt" var när jag for av, och då blev han LIVRÄDD för en annan häst och for iväg - när jag hamnade i obalans började han bocka och jag dog nästan. Men det är enda gången. Jag hoppas att det aldrig händer igen. Äh, strunt i det nu!
Efter vår offroad-runda red vi tillbaka och trimmade lite på utebanan. Ralph kändes galet fin i vänstervarvet. I högervarvet kändes det bara galet. :-S Försökte få igenom det jag gjorde på lektionen, återigen - i vänster varv kändes han Ridbar. I höger varv, inte fullt lika ridbar. Jag är så trött på högervarvet. Måste det finnas?!
Ralph har varit utlånad till Carbins nya ägare måndag och tisdag. I måndags red hon lektion på honom och jag tittade på. De jobbade på hennes balans i förhållande till Ralphs och hur man korrigerar en Älg. Det var väldigt intressant och också lite glädjande att se att han inte är så himla lätt trots allt. Efter lektionen åkte jag på chokladprovning. Hur gott var inte det? Dagens överraskning var ett mjölkchoklad (50% kakao) från Lauenstein med kakokross och havssalt. Det var extremt gott. Igår, tisdag, skulle jag eg på vinprovning (och därmed lånade jag ut hästen igen), men pga tandvärk fick jag ställa in. Det var mindre roligt.
