Mitt stackars holländska djur
Jag ska ju byta stall. I förrgår ringde jag och sa upp mig från nuvarande, sådant är alltid lite jobbigt tycker jag. Men stallägaren C - som jag kommer bra överens med - tog det bra och sa att jag var välkommen tillbaka om jag inte skulle trivas på nya stället. Det kändes jättebra. Jag har faktiskt trivts bra, men Ralph har ju inte trivts, så det är inte mkt att göra.
Igår när jag red på utebanan var även stallägar-c där med sin kompis, som red C:s unghäst. Stallägar-C kom efter att unghästen var klar fram för att prata lite med mig. Det var en underbar kväll. Dittills hade vi haft ett ganska trevligt ridpass jag och Ralph, med alla gångarter. Hon skämtade lite med mig att vi ju kunde byta - Ralph mot hennes unghäst, rakt av. Vi har tidigare pratat lite om att jag tkr Ralph är svår, och även på att jag i perioder funderar på att sälja honom. Men folk verkar inte se öht att jag trots allt utvecklar Ralph, att vi INTE ställer till scener och att han relativt ofta är lyhörd på mig. De hör bara mina ord, och kan inte koppla ihop det med vad de ser. För de ser inte.
Nu låter det som om jag är någon grand prixryttare, och det vet jag att jag inte är. Men det ser iaf inte för jävligt ut när jag rider. Hästen är inte missnöjd och vi gör t o m vissa grejer riktigt ok. Nåja, C frågade om hon fick testa Ralph, och jag har jättesvårt att säga nej. Jag ville faktiskt inte, jag vet hur hon rider, och jag vet att hon själv tycker hon är superduktig. Jag tycker hon är hård, orättvis och obalanserad.
Men jag vågade inte säga nej, så hon hoppade upp.
Varför gjorde jag det?! Jag har ju ett ansvar gentemot Ralph, han har ingen annan än mig. Hon satt upp och höll på med ponnysparkar , skällde och gormade på honom. Han kröp ihop, gick isär (en front och en bakdel), fick taktfel, bytte galopp som en groda, fick mer ponnysparkar och nej, det var förfärligt.
Visst, Ralph är inte färdigutbildad, men jag har skolat honom till att gå på lätta hjälper. Och så sitter hon upp och tycker att hon är duktig och tar till hjälper som är så grova att de dövar honom. Hon blir arg för att han byter galopp och när hon sen "klagar" på det säger jag att han är viktkänslig och han byter därför - om ryttaren kommer en mm fel. Då säger hon "ja, men han är 11, han ska kunna gå kvar i rätt även om jag hamnar fel".
Ja, på sätt och vis håller jag med henne. Om hästen verkligen får en chans att förstå "det är det HÄR jag menar" även om det blir lite galet, ska den givetvis försöka hålla rätt galopp (exempelvis). Men Ralph hörde inte hennes hjälper eftersom hon skrek på serbokroatiska med hennes kropp. Och då är det inte lätt att höra hennes svenska tankar.
Ralph blev helt genomsvettig. Efteråt pratade hon en massa rappakalja om att det ju var en fin häst med fina bakben, men att fronten var klen. Ja, för du kunde inte rida den korrekt bakifrån. Jag blir så himla ledsen, världen är full av folk som tycker det är fel på hästen. Det är inte fel på Ralph.
Jag blev så jävla ledsen att jag knappt kunde hålla tårarna borta i bilen hem.
Nej, det är verkligen inte fel på Ralph! Jag kan tänka mig att hon kanske förlorade ansiktet lite när det märktes att han är för känslig för hennes ridning och att hon inte red så bra. Att då skylla ifrån sig och få hästen att verka vara den som inte kunde är väl ganska vanligt när det blir så. Hon är inte rätt person att bedömma Ralphs kvalitéer. Ralph har sån tur som har dig, det vet du va! Jag tänker ibland på hur snabbt man helt kan knäcka en känslig häst, jag tänker på Kullis då. Hennes ärr sitter i...Nej, det är inte fel på hästarna!
Kram! Jag hoppas att vi kan ses snart igen, jag har så mkt som jag vill prata om :)
Jamen det vet väl alla att i enlighet med den vanliga "TR-måttstocken" så skall han ju ha gått alla championat och ha kunnat byta i serier sedan sju års ålder :-0. Det är klart ni ligger efter ... nu får ni allt ta och lägga på ett kol!!! ;-)
Usch ja ... ibland gör man saker bara för att vara najs. Fast man inte vill. Man skall sluta med det!!!
Förstår att du blir ledsen. Hon har ju rätt att tycka vad hon vill men folk som inte är ödmjuka är det inte värt att slösa energi på. Det är klart det inte är fel på Ralph!!!
Det syns väldigt väl hur du har utvecklat honom under dessa år!!! De sista filmerna du visade är en ren njutning att se. Stor muntra upp kram från Knickarp!!!
Det är så svårt att säga nej... Varför egentligen? Jag är likadan...
Nu är ju inte Åke lika känslig som Ralph på det viset men han är ju svår på sitt sätt... Har haft tränare som suttit upp och piskat livet ur honom och så står man där som ett fån....
du vet ju själv var ni står du och Ralph och jag som ridit honom vet hur annorlunda det är motför en häst man kan " sparka och dra- rida".
Det kräver sin ryttare att klara det och det är därför iallafall jag vill ha din hjälp när jag sitter på Ralph. Ingen idé att sitta upp och tro att man kan "sparkaochdra". Han är ju inte riden så så det är klart han blir förvirrad...
Och jag hade inte heller fattat serbokratiska... ;)
KrAM
Nå, som en tröst får jag säga att han inte var helt förstörd och inte börjat hata människor heller ;). Han drog ihop sig lite i halsen och var lite "högerbent" men det blev bättre (bra i skritt, i trav bara enstaka gånger...)
Måste säga att det VISST finns folk som ser. Både jag och mannen tycker det är en ÄRA att få rida ett sånt känsligt och välutbildat djur! Han samlar sig bara man tänker samling med sitsen. Han är (oftast) lyhörd och sytrådskänslig. Hans trav är allt längre stunder helt underbar att sitta på. Så VISST har du åstadkommit massor med denna häst!
Så låt inte denna icke-hästmässiga människa (har också sett henne träna andra och är INTE imponerad!) ta ner dig. Du e skitduktig :)
/Dina fans :)
Usch, vilken jobbig situation att inte klara av att säga nej och sen se hur illa det blir för hästen! Men det är svårt att säga nej, jag vet det, jag klandrar dig inte, utan förstår att det känns dåligt gentemot FinRaffe.
Det är intressant vad som händer med ryttaren när hästen inte funkar som ryttaren vill. Jag kommer på mig själv med att tolka det som fel på hästen ibland (jag tänker nu på just när man rider andras hästar som man inte riktigt känner). Och det är ju en vansinnig tolkning! Till och med om det faktiskt vore fel på hästen, så är det ju genomkorkat att lägga ansvaret för det på djuret. En felriden häst kan knappats hjälpa att den är felriden.
Men resonemanget är helt hypotetiskt, eftersom det inte är fel på Ralph och ni GÖR framsteg! Det vet du ju.
Usch, vilken jobbig situation att inte klara av att säga nej och sen se hur illa det blir för hästen! Men det är svårt att säga nej, jag vet det, jag klandrar dig inte, utan förstår att det känns dåligt gentemot FinRaffe.
Det är intressant vad som händer med ryttaren när hästen inte funkar som ryttaren vill. Jag kommer på mig själv med att tolka det som fel på hästen ibland (jag tänker nu på just när man rider andras hästar som man inte riktigt känner). Och det är ju en vansinnig tolkning! Till och med om det faktiskt vore fel på hästen, så är det ju genomkorkat att lägga ansvaret för det på djuret. En felriden häst kan knappats hjälpa att den är felriden.
Men resonemanget är helt hypotetiskt, eftersom det inte är fel på Ralph och ni GÖR framsteg! Det vet du ju.
Usch, vilken jobbig situation att inte klara av att säga nej och sen se hur illa det blir för hästen! Men det är svårt att säga nej, jag vet det, jag klandrar dig inte, utan förstår att det känns dåligt gentemot FinRaffe.
Det är intressant vad som händer med ryttaren när hästen inte funkar som ryttaren vill. Jag kommer på mig själv med att tolka det som fel på hästen ibland (jag tänker nu på just när man rider andras hästar som man inte riktigt känner). Och det är ju en vansinnig tolkning! Till och med om det faktiskt vore fel på hästen, så är det ju genomkorkat att lägga ansvaret för det på djuret. En felriden häst kan knappats hjälpa att den är felriden.
Men resonemanget är helt hypotetiskt, eftersom det inte är fel på Ralph och ni GÖR framsteg! Det vet du ju.
Tack för era peppande ord.
Petrus - sådär kan jag också tänka (varför har inte ägaren ridit bort det här problemet, eller whatever), men inte att jag sätter mig upp och tror att jag ska banka ur hästen det jag upplever som ett problem? Men man har väl olika grundattityd, vissa tycker verkligen de kan mkt mer än vad de egentligen kan.
Usch, det knyter sig i magen. Det är ju så svårt att säja nej. Jag hade nog också tigit och lidit i det läget. Hästar är snälla och förlåtande djur, tack och lov. Jag vågade inte ens ta ditt erbjudande om att provsitta på Ralph, vill inte förstöra ditt nedlagda arbete helt enkelt.
Åh vilken idiot till ryttare! Vad ledsen jag blir att det finns sådana som tror at det mesta går att bota med sparkar och hårda tygeltag? GIVETVIS pratar jag inte om dig AnnaKarin! kram
Jag har också svårt att säga nej, men just nu försöker jag träna på att bli bättre på det. Fast det går sådär... ; )
Din häst är inte förstörd, men du kanske får ge honom ett pass att komma till ro igen.
Det ordnar sig och nu vet du, säg nej nästa gång om du kan.
Många kramar från Enköping!
Usch då, jag förstår verkligen hur det skär i hjärtat. Vilken okänslig och osympatisk människa.
Jag glädjer mig dock att höra att du ändå är stark i din tro på dig och Ralph och det sättet du rider och utvecklar er på.
Fattar inte hur folk har mage att säga en massa saker om andra utan att se sig om lite i sitt eget hus sas. Det gör mig ärligt talat förbannad.
Peppar också för nej-sägande. Det är något man måste jobba med! Jag jobbar också med den biten så mycket jag kan.
