anduin

Ralph har ju känts väldigt rolig att rida på sista tiden. Och det känns väldigt märkligt. För vad gör man om man tycker "allt" känns bra och "lätt"?

Visst, höja kraven. Självklart. Men hur? Och när? Vi höjer ju kraven hela tiden på lektionerna, men än har jag inte varit så länge i "zonen där allt känns lätt", så jag tycker samtidigt det är väldigt mysigt att under några veckor få känna den här helt nya känslan. Galoppen har jag beslutat att helt strunta i tills efter bebisen anlänt. Jag blir bara stressad av att känna hur mkt jobb det är kvar med den. Det känns ganska skönt att ha fattat det beslutet. Senast jag provade stod jag i fältsits och även då började Ralph mer gå uppåt. Så jag nöjer mig med att vi behöver träna mer, men att jag inte riktigt mäktar med det. JUST NU. ;)

Igår bad jag min kompis A följa med mig ner, jag vill gärna ha sällskap nu. *rodnar* Andreas brukar ställa upp, men igår ville han kolla Wissman (som ju sedermera ställde in). Så jag bad A, som gärna ställde upp (tack gode gud för vänner), hon var dessutom väldigt ridsugen eftersom den häst hon rider hade brallat så till den milda grad i hagen att han sträckt sig OCH trampat upp ett fult sår på sig själv. Det är tacken det för att man rider en gammal stel häst till en lite mer gymnastiserad variant, då börjar de "leva upp" och gör det lite för fort, innan kroppen hunnit med helt och hållet... :D

Jag red väl 20 min, hästen kändes som en dröm. Travade så mkt jag orkade (känns som att lungorna är som små clementiner i omfattning?!), och han kändes helt ljuvlig. Lätt att följa, lätt att reglera och det slutade med att jag satt och småklappade honom i vart och vartannat steg. Kände mig som Brink tidvis, det var sådan känsla Ralph gav. När jag klappade, tog han i lite mer. Precis som jag sett Briar göra när Brink leker med tramp i lätt sits! Nu fattar ju jag också att det är helt annorlunda och på en rätt annan nivå än där jag och Ralph är, men nu gläds jag åt känslan.

Sen satt A upp och jag lekte lärare. A rider jättebra, men den gamla hästen hon rider är rätt olik Ralph. På Ralph är det bra om man är supernoggrann och spelar försiktigt med skalorna, annars blir han "blockerad" mentalt, tappar takt och blir allmänt trist. Så jag gav henne lite småtips, som jag hoppades skulle funka, och hon verkade tycka han var rolig att rida för hon red säkert 45 minuter! Ralph är intressant att beskåda, när jag rider håller han inte på med sin näsa längre (visst kliar han den då och då, men det är inget i jämförelse med hur det HAR varit...), men när ryttare som inte sitter på honom så ofta och gör "nästan" rätt, då är det som att näsan är full av klipulver. Det är så att man får skämmas. Sitter det upp någon som rider honom "helt annorlunda" kan han också glömma sin näsa helt och hållet. Intressant. Jag tror inte det är BARA att han är ouppfostrad. Även om en del av kliet givetvis har med det att göra också. :o

Ikväll blir det träning 2030. Jippie!