anduin

Igår kväll var det dags för ny lektion. Lisette hade önskat ridhus, så jag och Ralph lufsade bort till Prästgården. Jag var ute i osedvanligt god tid, eftersom han en gång varit lite "stökig" i ridhuset och jag ville ha gott om tid för att gå omkring med honom innan uppsittning - ifall det skulle behövas. Vilket det givetvis inte gjorde, Ralph var lugn som en filbunke, och jag kunde ha honom lös i ridhuset medan jag städade upp bajs efter andra tidigare ryttare. Ralph gick och snusade i sin egen värld, hittade svampar, kollade bakom sargen och spanade ut genom en glipa. Ibland är han rätt mysig!

Sen satt jag upp och strax därefter anlände AKO, som ville kika på min lektion. Som jag saknar att inte dela stall med henne längre, men hon är ju inte sååå många mil bort. Har varit och hälsat på henne och Carbin en gång i sommar, och tänkte hinna hälsa på dem en gång nästa vecka också. Fortsatte rida fram lite i väntan på Lisette. Satsade på mjukhet och sen gick jag över i trav. Han kändes mjuk och härlig. Fick många klappar. Bad om att flytta lite undan för inner, då tappar vi lite flyt, men samtidigt är det så mkt bättre än vad det var för bara ett halvår sen. Formen kan bibehållas och det känns inte riktigt lika "jobbigt" för honom. AKO kommenterade att det syntes att det hänt saker under sommaren, något jag givetvis blev väldigt glad för. Hon upplevde honom som starkare, mer tillfreds och mer jobbande. *stolt matte*

Sen kom Lisette och hon kommenterade också att han såg mjuk och lös ut. Så nu var det dags att börja tänja i hästapållen. Skulle korta formen något fram, be om mer aktivitet bak, känna hur aktiviteten gick bakifrån fram till handen, så att det jag bad om i häcken skulle komma ut i nacken. Obs - mankammen ska inte bli kortare för att jag kortar formen, mankamslängden ska bli längre då hästen fyller korrekt bakifrån.

Lisette menar att hästen måste gymnastiseras för detta arbete, att för varje "tänjning" (med tänjning avses halvhalt ger aktivitet bak som i sin tur ger en tänjning i halskotpelaren) måste hästen bygga om sig rätt mycket "inombords", så att när man tänjer 2 mm får hästen ny färg, när man kan tänja 1 mm till får den ny pälskvalitet och när man kan beta av en till har den blivit en annan ras. Jag förstår faktiskt lite vad hon menar (observera "lite"), för när jag ett par gånger fick till det kändes Ralph som en väldigt välutbildad dressyrhäst. Därmed inte sagt att vi var i det läget jämt...

När bakdelen fyller nacken ger man efter ung hälften av det man tog i halvhalten som belöning. Men INTE SLÄPPA BORT. (ett av mina stora fel).

Ett annat fel jag blev varse (återigen), var när Ralph blev tom - antingen bakifrån eller på någon sida - och därmed försvann från min fina kontakt, var att mina händer då drabbades av panik. Då började de flyga omkring och "leta" efter honom. Vilket gjorde honom ännu mer "stressad" och inte alls benägen att söka min hand. Fick tillsägelse om att våga sätta mina händer på hans manke för att få dem stilla och "trygga" för honom. Mycket bra tips, som jag måste öva mer på.

Vi fick några "kortslutningar", i vänster varv för ovanlighetens skull, där vi båda gjorde så kontraproduktiva saker mot varann att Ralph blev upprörd, stampade i marken och började lätta fram. Usch, jag känner mig så liten då. Det är alls inga "stora saker", men för en som är så töntig som jag, känns det jobbigt. Mest av allt skäms jag för att jag sätter oss i de situationerna. Träning ska ju vara enbart till glädje för hästen... :( Men ibland är det också reaktioner på att jag faktiskt kräver att få sitta kvar i en viss position, fastän han hellre vill kasta mig utåt (i detta fallet), och då gör jag kanske aningen för mkt eller för sent (jag vet inte), samtidigt måste han ju faktiskt ändra sig för mig?

Efter detta arbetet i skritt, där han bitvis kändes som en riktig topphäst gick vi över i trav. Mina clementinlungor (ja, de känns ju så små numera) jobbade för högtryck och det var ganska jobbigt, men vad roligt det var. Vilken häst jag har! Fick fortsätta arbetet att be om mer aktivitet bakifrån utan att det skulle innebära mer km/h, bara mer "spjong" och mer fyllning i nacke och hand. Leta efter var han ska vara för att lättridningen ska bli enkel. Varva med fräschare trav, pincha och ta tillbaka några steg, för att sedan fräscha upp något. Obs, släpp inte kontakten... I hörnen förbered noggrannt, ladda baken ytterligare några hg och begär ett aktivt inner bak. Räta långsamt ut efter hörnet och fräscha på. Ta tillbaka inför nästa hörn. Fick flytta undan inner bak lite då och då för att sen få "mer" trav efteråt och även börja fräscha på på diagonalerna.

Det vete sören om jag någonsin ridit så bra, om jag ska skryta. Eller om hästen gått så bra någonsin. Vi gör så många GREJER! Och det är så roooooligt!!!! Avslutade med skritt och ryggningar för att kontrollera att hästen kunde vara rak. Det kunde han inte riktigt i ryggningen (undrar vem det berodde på?!), utan föll ut med vä bak och tryckte mot hö bog, så jag fick avsluta med att rida på enhand för att komma igenom, vilket vi sedermera gjorde och jag fick sitta av.

Jag dröp av svett, och jag undrar om mina hormoner ändrat något i svettproduktionen? Jag luktar KATTKISS!!! :o
Jag brukar aldrig lukta äckligt, men det här är så att jag skäms för mig själv. Det har varit så i en månads tid nu. Måste försöka lägga säkerhetsvästen i blöt, kanske är den en bidragande orsak?

Under tiden vi eftersnackade somnade Ralph och vi hann med att prata lite om hans karaktär. Att han är oförargligt "pillig" med allt, att han inte har riktigt koll på saker och ting, och att han ska dra och pilla på allt. Otålig, pojkaktig och full av idéer. Lisette menar att det är det jag också måste jobba med på alla "lektioner" (hon kallar all ridning "lektion", för hon menar att man är lärare för sin häst) - att han måste koncentrera sig på mig om och om igen, oavsett om det är hästar utanför ridhuset, om det finns en blöt fläck på ridbanan eller om det blåser i öronen. Och även om det är jobbigt ibland för honom, så är det hans jobb att tillsammans med mig lösa "problemet", inte att komma med alternativa lösningar hela tiden (så som han ofta gör). Samtidigt finns det ju inte ett "ont korn" i honom (det gör det väl inte i någon häst), han är aldrig illvillig, men han tycker ofta att han kan bättre själv liksom. :D Egentligen passar jag inte helt suveränt ihop med den typ av häst som han är, men jag har börjat gilla hans karaktärsdrag mer och mer. Man vänjer sig väl helt enkelt? :) Jag gillar "arbetshästar", som accepterar och försöker, utan att ställa till scener eller försöker komma på andra sätt att lösa saker och ting. Hög moral och pengar på fredag, helt enkelt! Så är inte Ralph riktigt. Han är väldigt uppmärksam på mig 80% av tiden, men han hittar på många egna saker resterande 20... Och han är faktiskt lite lat! :o Det har jag inte börjat märka förrän på senare tid.

Men han är ändå en fantastisk häst, och jag är så himla glad för honom. Jag önskar att jag kunde träna jämt, jämt, jämt.