anduin -

Trött men lycklig

Jag har haft lite trötta dagar. En aktiv helg med trädgårdsarbete, groomande åt Maria K i Hässleholm (JÄTTEKUL) och sen jobb på det har fått mig att känna mig som 80. Magen växer och jag känner mig otymplig. Jag tycker kanske inte det är jättekul att vara gravid just nu, men så får man väl knappt skriva. Idealbilden av en gravid människa är ju en lycklig, harmonisk och skimrande kvinna. Och så känner inte jag mig direkt. Känner mig fet, trött och stum i magen.

Fast nu är det ju här ingen blogg där jag ojar mig över hur synd det är om mig. Det är ju Ralphs lilla pr-hörna!

Idag följde kompis A med mig ner, jag har verkligen tur med mina vänner. Det är så skönt att veta att någon är "med" och kan hjälpa mig vid både upp- och avsittning. Alla borde få ha förmånen att ha mina vänner. Nej, nu börjar jag väl snart hormonlipa. :D

Idag red jag en halvtimme på utebanan och Ralph kändes som en guldhäst. Han är "med" mig ganska omgående, ok att aktiviteten och samlingen inte är där meddetsamma, men han är harmonisk, mjuk och faktiskt ganska mkt genom kroppen redan när jag kortar tygeln. Känns inte som där är så många "stoppar" längre. Sen ska man givetvis höja kraven, men det blev det väl lite sisådär med. Jag tycker det är så roligt att bara glassa runt. :o Och vad gör så det att jag inte får honom att svettas varje ridpass?!

Satsade lite på senaste lektionens övningar med att tänja överlinjen och be om aktivitet bak, han kändes inte riktigt 100% "aktiv" om jag ska vara ärlig, men jag var ändå glad. Sen ganska mkt trav där jag letade efter aktivt innerbak i hörn och volter samt efter läget där lättridningen blev "enkel". Efter ett tag kunde jag börja räta ut efter hörnen och be om lite Trav. Min fina, fina, fina häst. Jag förstår att vi inte är ett elitekipage, men han har aldrig gått så bra som han går nu, så för mig känns det smått overkligt. Allt känns så lätt, så mjukt, så roligt. Flyttade undan lite för inner och bad om mer trav efteråt, det blir lite "hackigt" i början, men sen flöt det bättre.

I morgon följer A med ner igen, hon ska rida honom lite då också, hennes "egen" häst (den hon rider på) ska vila i morgon nämligen.

Nu har jag huvudvärk och måste gå och lägga mig. Det tar på krafterna att vara äckeltjock och gå upp 0515...

2009-08-25 @ 20:38:33 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Irene

Klart man ska få glassa runt också! Och även om inte han svettas, så kanske du gör det? Och det kan väl räcka?

2009-08-26 @ 09:03:21

Postat av: Keisha

Jag kan också skriva under på allt ovanstående, han är sååå fin och lättmanövrerad nu!

Å vad gäller graviditeten så är du inte ensam om att inte glida omkring i ett romantiskt töcken, en av mina vänner hatade att vara gravid från dag 1 och ville inget hellre än att trycka ut "den" så snart som möjligt... Förhoppningsvis vänder det för dig och du kan njuta av det lite i alla fall!

2009-08-26 @ 11:19:53

Postat av: Petrus

Lyckligt skimmer! Ha! Jag hatade att vara gravid, hatade att vara så tjock, hatade att gå upp trettio kilo (mest vatten, men ändå, det satt ju i min kropp), och mest av allt hatade jag att bebisen inte behagade titta ut förrän i 43:e veckan, och även då under ganska stort motstånd.

Jag sov arton timmar om dygnet, åt och grät resten av tiden och rymde hemifrån en gång då den stackars blivande fadern hade köpt fel godis. Detta föranledde en veckas självupptaget gnällande då jag sov över på bästisens soffa. Vilket jag så klart fick ryggskott av.

Och mammakläderna var på den tiden marinblå med vit spetskrage eller citrongula, så jag fick verkligen tillfälle att känna mig ful.

Sen blev jag exakt så där genomkorkat lycklig över bebisen som man ska vara. :) Den känslan hade jag oavbrutet i flera år sen.

Men jag gillar inte att få mitt beteende förklarat i termer av hormoner. :)

2009-08-26 @ 23:03:33

Trackback