Livet, universum och kattassar
Men det är ju skrämmande - häftigt och skrämmande på en och samma gång. Man kan inte riktigt föreställa sig hur de ska gå till när två blir tre. Eller sex om man nu räknar in häst och katterna såklart.
Mollis har tur som kommer till er! Och till Tjippen. Tror jag.... :-). Hon får väl spänna ögonen i katten och säga att "den här sängen, den är faktiskt min, ditt gamla kattskrälle"!
Barn is da shit!!
Men det är väldigt förunderligt hur man kan anpassa livet såfort efter den lill*... När den väl är ute så kommer man knappt ihåg hur det var innan ;)
Just nu har jag förundrats över det faktum att man helt plötsligt tycker det är jätefint att sätta upp hans kluddade teckningar och hemmagjorda julpynt... Jag som alltid sagt att sånt är fult... Men man ändrar väl sig antar jag- uppenbarligen i mitt fall... :)
Jag är avundsjuk på dig som skriver ner en del av vad du tänker om Mollis före Mollis ankomst. Själv minns jag inte alls vad jag tänkte. Och nu när ungen är stor vet jag inte vem jag är utan barn. Han fyllde 20 för ett par veckor sedan och den vidhängende insikten om att han är VUXEN skakar nog om mig lika mycket som tanken på Mollis existens och totala avsaknad av vuxenhet skakar om dig.
Om Mollis är det minsta lik de barn jag känner, kommer hon inom två år att ha samma attityd till hemmet och hela världen som Tjippen har. "Allt detta är MITT, hela världen har väntat på MIG fram tills nu, här kommer JAG", är den mest underbara av barns utstrålningar, tycker jag. Barn betonar ofta alla förstapersonspronomen på ett väldigt speciellt sätt. (Lite som Fia på bilderna, när hon är glad.) :)
Är inte Fia ett väldigt trevligt namn, förresten? Om nu Mollis inte går att få igenom?
Petrus> jag kan tänka mig att det är väldigt märkligt när barnen helt plötsligt är 20 år. Vad hände?! (Irene som också brukar skriva här har två vuxna barn, varav den ena doktorerar i Skottland och den andre gör FN-tjänst i Kosovo: det är också på gränsen till sjukt!). Fia ÄR ett sött namn. Gjorde ett töntigt test på Facebook för ett tag sen (Vad ska ditt barn heta?) och fick reda på att Mollis skulle heta Moa. Linnéa verkade väldigt nöjd. :D
Emily> det ska bli spännande att se hur livet blir. Men som sagt, skrämmande också.
Irene> Om tjippen vore en hund hade han varit en västgöte. Precis som vissa västgötaspetsar jag känner verkar han supertuff på ytan, men är mesig innerst inne.
Vet du, precis som du känner nu kände jag också innan Calle kom.
Hur kommer det att bli? Tänk om jag/vi inte skulle trivas med det nya?? Räcka till? Att jag skulle göra ett bra mamma-jobb? Att C skulle göra ett ypperligt pappa-jobb var dock självklart i min tanke redan från början, tack och lov - det stöttade jag mig mot.
Att jag/vi skulle klara av det rent praktiskt rådde inga tvivel om, vi är ändå rätt rationella och rådiga människor både jag och C, men för övrigt?
Och så kom Calle med buller och bång och det mesta var/är på något konstigt sätt faktiskt precis som förut! Med skillnaden att vi nu adderat något ytterligare till livet. Något som kräver massor av omsorg och engagemang, ja visst, men det är så självklart och ger så otroligt mycket tillbaka. Han är i mångt och mycket en ny dimension. Låter otroligt klyschigt, men är sant.
Allra lyckligast är jag över att få uppleva den totalt och fullständigt genomärliga relationen som jag tror att man bara kan ha till sitt barn. Det är så enkelt, och så otroligt kärleksfullt.
Jag tror du kommer att bli förvånad över hur självklar lilla Mollis kommer att bli i er familj från det att ni kommer hem från BB. Tjippen kommer förmodligen inte tycka att hon är riktigt lika självklar direkt, men han kommer säkert in i det snart ;)
Jag har skickat ett julkort idag, som så förargligt glömdes bort att postas i fredags :(, så nu kommer du nog inte få det innan ni kommer hem från BB. Jag ville så gärna att det skulle komma innan, men nu vet du att det var meningen i alla fall...
LYCKA TILL NU!!! Förlossningen kommer att gå toppen ska du se!!
KRAM
Kära A-K! Du sätter verkligen ord på mina tankar om det här med barnankomsten.
Klarar vi det här?
Visst, vi är också sociala varelser osv. Men ändå. Sen läser jag alla kommentarer och tänker att det är självklart att ni kommer bli världens bästa föräldrar. Mollis har en sjujäkla tur som hamnar hos just er.
Lyckos Mollis!
Mindre lyckos tjippen, men han vänjer sig nog nästan lika fort som ni.
Grattis på födelsedagen och om vi inte hörs före så hoppas jag att du vet att jag sitter insnöad i södra Norrland och håller tummarna imorrn tills de blir blå.
Jag kommer nog vara lite självisk och önska mig något sorts livstecken från er, men jag förväntar mig det absolut inte.
Tänka sig att hon kommer imorrn, den piruettande, ljuvliga lilla damen!
Kram kram!
Hej A-K!
Stort Grattis på födelsedagen, fast jag misstänker ert fokus är ett dygn längre fram :-) ! Lycka till med lilltjejen, och jag lovar det dröjer inte länge förrän ni sitter vid köksbordet (i vårt fall) och tittar på varandra och säger "vad gjorde vi innan vi fick barn". Och som du vet har jag överlevt i snart 30 resp 28 år med mina gullungar (som jag ibland gärna hade sålt på Blocket :-) )! Kram från Annika
Grattis på födelsedagen kära Anna-Karin!
Jag är inget särskilt bra stöd i dina identitetsfunderingar, ty jag har valt en annan väg. Men jag vill ändå säga en sak. Om jag skulle göra om min barndom och fick välja var jag skulle växa upp, då skulle jag välja i en människokonstellation som den du och Andreas utgör: empatiska, reflekterande, humoristiska och generösa.
:)
Kram till er hela bunten.
Det är klart det är skrämmande. Vi är inte alla födda som naturliga föräldrar i våra medvetanden. Jag har inga erfarenheter att dela, men på något vis är jag övertygad om att ni kommer att klara detta på ett alldeles utmärkt sett.
Grattis på födelsedagen, hoppas att du kan få njuta av dagen och ta morgondagen som den kommer.
Snart är väntan över, och sedan är det Mollis som bestämmer ;)
Måste bara få berätta att jag idag har fått en systerson! Han föddes med akut kejsarsnitt, alla mår bra. Han heter Lucas och bor i Hongkong.
