På gränsen till min förmåga

Ibland är Ralph en grad för svår för mig. Eller tio, det beror på hur negativ jag känner mig. ;-)

Idag var en sådan dag. Jag hade bestämt mig för uteritt på heden, och maken var snäll och ställde upp som sällskap på cykel. Jag vågar inte rida ut ensam mer, så är det bara. Det var varmt och rätt mkt flugor. I början skulle Ralph absolut inte gå rakt fram, utan som en vinkelhake och stå emot genom hela kroppen. När jag försökte med sitsen säga "Nej, min vän, nu går vi framåt och rakt samtidigt!" tvärstannade han och började smålätta fram. Jag vet att han inte är en elak häst, men det känns på gränsen till vad jag klarar av. Han blir inte så när jag rider ut med hästsällskap, men man tager ju vad man haver. En styck make på cykel...

Vi travade efter en stund och jag fick inte till någon jämn och lugn fart utan det var "av" och "på", "av" och "på" hela tiden. Inte helt lätt. Men efter ett tag började vi få mer flyt och vi travade långliga stunder. Massor av flugor gjorde inte saken bättre. När vi skrittade den sista biten sa Andreas att Ralph inte ser jämn ut när han travar. Det är inget som känns, men Andreas har rätt gott öga och jag HOPPAS att det är så enkelt att jag inte klarar av att rakrikta honom ute - och då får han taktstörningar.

I veckan har vi haft det ganska mysigt, jag och Ralph. En dag gick vi på lång promenad i snöre, sen har vi varit på utebanan och i fredags förmiddag kom medryttaren ut och red ut honom, medan jag gick bredvid och visade ridvägar. Han har känts trevlig att rida, speciellt igår på utebanan. Då jag dessutom fick flera komplimanger av stallägaren:
  • "Ralph ser luftig ut"
  • "jag vill också ha en häst som går så fint i formen och ser så lätt ut i handen"
  • "vilken fin takt han har" (nej, det har han inte, men jag sa inte emot!)
  • "Vad han kliver in i halten, han ser verkligen trevlig ut!"
  • "den där sadeln ser skön ut, du sitter så snyggt i den" (Ja, tacka fan för det, som jag tränat på sitsen och ändå är jag inte en tiondel på vägen!)
Himla roligt att höra - även om vi rider väldigt olika så kanske det inte alltid ser apa ut ändå? ;-)

Kommentarer
Postat av: Kicki

Mysiga stunder, bra ridpass och så blir det ett sånt där när man inte alls känner sig så stor. Mer liten liten minst. Jag känner ofta så iaf. För mig är det inte kul att möta älgarna med Ernie. Han är väldigt rädd för rotvältor t ex sedan älgmötena. Jag känner inte igen honom när han blir så rädd. Mest kanske för att jag blir rädd för älgar och allt.



Kanske är det OK att vara liten ibland, även med sina hästar...Jag hoppas iaf att de där mysiga stunderna stärker. Resten hoppas jag kommer med tiden. Inte lätt för Ralphe heller. Här ska han ut med husse, värsta fluganstormningen och dessutom vill matte gå rakt! :)

Kram!

2009-06-21 @ 20:53:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0