Vad är hästminne egentligen?
När jag red Ralph till hans nya stall härom veckan fick jag för mig att han kände igen sig när vi närmade oss det stall han stod på innan flytten. Man ser hagarna från heden, och heden vi red på har vi varit på tusen gånger.
Igår regnade det hela kvällen, så jag tänkte gå bort till Prästgården (hans gamla hem, där han stod innan jag flyttade honom förra hösten) och rida i ridhuset. Det är några minuters promenad bort, och vägen ner till Prästgården har han också gått tusen gånger. Men han betedde sig som värsta fullblodet. Han trippade, han fnös, han var på tårna och han kändes rent allmänt på gränsen till explosiv. Nu satt jag inte på, eftersom jag inte vågar ta en enda risk längre - och det var nog ett klokt beslut. Tänkte att han nog lugnar sig när vi kommer in i ridhuset, som han ju trots allt ridits i, i tre år.
Där bedrog jag mig. Det var som om han aldrig varit där. ALLT var farligt. Han for runt för minsta lilla, och var väldigt upprörd (för att vara han). Det här får mig att fundera på om vi NÅGONSIN kommer att kunna komma ut och tävla. Hur ska jag klara det?! Jag får ge bort honom till någon annan, som tävlar honom åt mig. :-(
Gick runt i ridhuset i säkert 20 min innan det kändes säkert att sitta upp. Det gick att rida, men det gick inte bra. Han var helt sönderfallen så att säga, de fyra benen gjorde varsin sak och kroppen satt inte ihop för fem öre. Försökte jobba på att han skulle slappna av och koppla ihop sig, och det gick då och då. Det blev lite bättre när det kom in en annan häst i manegen, innan dess hade han gått och gnäggat... :-o
Efter en halvtimmes ridning var jag rätt nöjd, då hade vi skrittat och travat och övat på lydnad (halter), och det hade inte blivit allt för mkt katastrof. I traven knäppte han av helt förvisso och jag fick inte ut honom i formen, men han skuttade inte, och han fick iaf miljöträning.
Jag var nöjd med mig själv att jag genomförde det, i vilket fall. Jag är ju så mkt mesigare, och tyckte det var rejält läskigt med min stora häst som beter sig som ett vältränad dynamittunna. Han ÄR snäll, men han är också känslig. Ledde hem i ösregnet och försökte peppa mig själv med att "det här var nyttigt".
Idag har medryttaren honom, jag ska träffa min kompis som är hemma från Afrika! Hurra!
Hörde någon gång att hästars bildminne bläddrar fram ständigt i nya situationer och det är därför som många olyckor sker i hemtam miljö men där något är nytt, eftersom ett väl ingrott bildminne då inte stämmer. Typ, ett löv på marken utanför boxen eller en blå stol för tränaren istället för en vit i samma ridhus som de rids i fem dagar/vecka. ;-)
Du SKA vara nöjd, herregud, den där jättehästen som krutpaket hade nog gjort mig lite nervös också misstänker jag - helt utan allvarliga olyckor i bagaget. Du är banne mig tuffare än du tror du, bra jobbat!
Vad märkligt att han var så taggad. Han borde ju känna sig trygg i den miljön. För minns allt, det tycker jag att hästarna gör.
Du SKA vara nöjd A-K! Inte över att han var så taggad såklart, men över att du löste det! Du red vidare, du jobbade på och genomförde utan att ta onödiga risker - du förstår hur bra gjort det är va?
Stor kram
Hallå där, tuffing! Jag blir så imponerad av dig! Jag tycker du tar tag i saker och ting så otroligt bra och starkt!
Håller med Sara om det där med att saker som förändrats på den hemvana hemmaplanen faktiskt kan ses som mycket värre än något som är helt nytt - tro mig, så reagerar min "spanare" jämt. De få gånger jag varit iväg och tävlat med min häst har han faktiskt varit mycket coolare än när han upprörts på tävling hemma då det plötsligt varit "en massa okända hästar på hans mark". Jag tycker det låter som om Ralph också är en "varnare/signalist" i sin flock?
