anduin -

Hjärnan obstruerar

Nej, den här påtvingade "vilan" var ingen bra idé enligt min hjärna. Jag är för fasen på väg in i depression! Orkar inte så mkt, men tycker det är överjävligt ändå. Börjar känna en brinnande lust att hitta på saker (vad som helst), men när kroppen säger nej blir det kortslutning på hjärnkontoret. Är nog varken någon trevlig vän eller partner just nu. :o

Ralph har blivit riden nästan varje dag denna vecka. Stallägaren red honom lite i måndags, hon verkar tro att man måste ha hoppsadel på honom för han bockar och skuttar, det spelar ingen roll att jag har förklarat 100 ggr att han inte är en "sådan" häst. Hon hade inte ridit länge, för hennes sadel hade ju självklart inte passat (det hade jag kunnat räkna ut med blindtarmen), men hon sa att hon tyckte han var trevlig att rida. Vi rider väldigt olika, men det behöver ju inte vara fel för Ralph att få någon annan typ i sadeln. (Märk väl hur jag försöker peppa mig själv).

Sen har medryttar-K haft Ralph ganska mkt i veckan, en dag cyklade jag ut med henne på heden (det var svettigt) så hon fick bekanta sig med Skånes bästa ridterräng. En dag åkte jag ner och lekte Gestapo på marken åt henne. Det är så vansinnigt roligt att se sin häst från marken. Han är flott, stark och ser ut som en Dressyrhäst ibland banne mig. K:s särbo T hade ridit lektion på honom i tisdags, enligt LIsette gick det finfint. (Var på feldenkraisbehandling hos Lisette i onsdags och fick skvallret).

Igår premiärmockade jag för första gången sen avtrillningen. Det gick bra, man får ta det lugnt bara. Idag har AKO agerat beridare, och henne plågade jag också från marken. :o Jag hoppas att hon tyckte det var ok, men får man bara lite fingervisningar så förbättras Ralph så himla mkt och börjar jobba på en helt annan dimension. På ett sätt är det ju ett lockbete jag kan använda mig av - för han ÄR faktiskt rolig att rida om man hittar lite knappar. Jag hoppas iaf att jag inte skrämmer bort mina vänner genom att tjata på dem från marken... :o

En nackdel har det att stå på marken och se sin fantastiska häst. Jag blir vansinnigt ridsugen. Jag vill upp. Jag förstår inte hur jag ska klara detta....

2009-09-12 @ 12:37:51 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Petrus

Hmm, jag blir lite osäker. Mår du bäst om vi käckt peppar dig, eller mår du bäst om vi lever oss in i dina umbäranden?

Ärligt: om du inte kan rida längre, så tror jag verkligen att du behöver hitta något som är roligt och gör dig glad!

Skulle komma igång med tömkörningen kunna vara en sådan sak? Det går ju att göra hur svårt som helst, så det borde passa dig?

Annars: utflykter eller vad som helst. Det är onödigt att gå in i föräldraskapet på emotionellt minus, tycker jag, om det går att förhindra.

2009-09-12 @ 13:22:34

Postat av: Kei

Ja jag kan inte svara för nån annan men jag tycker det är HEMSKT kul att ha dig som gestapo så det får du väldigt gärna fortsätta med! :)

Och det ÄR ju bara några fjuttmånader kvar nu innan du kan rida igen! Det klarar du!

2009-09-13 @ 16:12:52

Postat av: Emily

Jag tycker också det är roligt när du gnatar från backen :)

Jag förstår din frustration över att inte kunna rida mer förrän lillan är ute. Jag höll på att bli galen! Men jag kan trösta dig med att tiden går fort och det är värt att låta bli ridningen om man ser till riskerna. :) Även om det inte känns så nu :)

2009-09-13 @ 17:29:09

Postat av: Anna-Karin

Ni är snälla som stödjer en som håller på att tappa förståndet. Idag på bussen in till jobb satt jag och tänkte på hur det känns att rida och blev alldeles glad inombords. Tänk vad det gör för humöret, ändå. Märkligt!

2009-09-14 @ 08:06:28

Postat av: Irene

På vänfronten är det inga problem! Men jag kan ju inte uttala mig om hur det är på partnerfronten ;-)

För övrigt håller jag med Petrus: du måste nog hitta på något annat kul projekt nu under de närmaste månaderna så att du inte lite positiva känslor i kroppen! Även om du VILL rida så verkar ju kroppen inte orkar med det just nu.

2009-09-14 @ 08:57:52
URL: http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com/

Trackback