Nedstämd

Just nu känns inget speciellt roligt. Varför skulle jag trilla av?! Det var liksom inget "stort" och ändå fick det så tråkiga följder. Troligen 2 revbensfrakturer (de vet inte, kan ju inte röntga) och jag är så trött, så trött. Minns att jag var det förra gången också, antagligen går all kraft till att läka. Jag ville verkligen rida mer, jag var inte redo att sluta rida. Inte hittar jag någon som kan hjälpa mig mer med Ralph heller, så i värsta fall kanske han blir riden 2 ggr/v. Tycker det är så synd, för han var (är) så himla fin att rida just nu. Och som kroppen mår nu orkar jag inte ens testa tömköra.

Kommentarer
Postat av: Irene

Nu tycker jag du ska lyssna på din kropp och ta det lugnt. Klart jag förstår du är besviken, men även om du inte kan rida mer förrän bebisen kommit så ÄR det inte hela världen, även om det är trist. Du har ridit Ralph till den här formen och kondisen, och du kan göra det igen, även om han får gå och skrota ett tag nu. Det förr sig om några månader.



Det kunde ha gått så mycket värre.



Och ja, jag vet att jag låter outhärdligt snusförnuftig ;-)



Kram!




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0