anduin

I sällskap av hårdkokta actionhjältar

I amerikanska filmer finns det ofta bounty hunters. Nja, ofta och ofta, inte i romantiska komedier kanske, men i min barndoms westernfilmer åtminstone. Det var karga karaktärer som var ute efter personer med ett pris på sina huvuden. Inte som i dagens "Efterlyst" sålunda, utan mycket mer gammaltestamentligt. "Ge mig Busens huvud, så får du 100 dollar". Det var tider det.

Jag är också en prisjägare. Hör bara på min skörd:

I fyran fick jag ett vandringspris för att jag och min bästis Kristin (hej Kristin, där nere i Malawi, om du någonsin läser här!) simmat flitigast av alla i vår klass. Varken jag eller Kristin var några atleter (då heller), så vi hade aldrig chans att stå på prispallen i sporter där det gällde att vara snabbast, hoppa längst eller vara smidigast - så vi satsade på uthållighet istället. Två gånger i veckan simmade vi i Trelleborgs simhall och bad badvakten skriva upp i våra små anteckningsböcker hur långt vi simmat. Och minsann, vår ihärdighet lönade sig!

I nian vann jag en uppfinningstävling i Skåne. Den hette Finn Upp, och det var en stor begivelse då vi vinnare skulle få ta emot vårt pris. Det blev ett studiebesök någonstans på Österlen (jag har helt glömt var, så det var nog inte så intressant), och en äggkopp i form av ett stekt ägg. Vi var tre stycken i min klass som vann, och vår fysiklärare - den hårdkokta Karin Christensson (återigen: jag har en förkärlek för grymma personer) körde oss dit i sin bil. På hemvägen somnade jag givetvis och saglade ner hennes baksäte. Kanske mitt sagel gjorde ett starkt negativt intryck på Karin, eftersom hon faktiskt körde ut mig från en fysiklektion en gång. Och det var stort. Större än alla priser jag vunnit. Jag, mönstereleven, med toppbetyg blev UTKÖRD! Kan ni föreställa er skammen?! För ett oskyldigt skämt?! Jag känner än idag hur indignerad jag blir över hur orättvist behandlad jag blev. Hoppas Karin läser här - så ska jag förklara för henne vad jag sa! Du visade en röntgenbild på ett skelett, Karin, för att förklara olika typer av strålning. När du la på bilden på OH-apparaten, Karin, såg jag min chans att spela clown (som vanligt) och utbrast "MAMMA!". Och vet du Karin, supersnygge Mats Herlöfsson skrattade! Åt mitt skämt. Det var nästan så det var värt att bli utkörd!

När jag var i 20årsåldern hade jag ett trist sommarjobb. För att fördriva tiden surfade jag runt och deltog i en massa tävlingar på internet. I en jag deltog var förstapriset en resa till fotbolls-VM eller vad det nu var. Det vann jag inte. Däremot vann jag en fotboll med "Japp" på. Jag har aldrig i mitt liv spelat fotboll. Jag gav bort den till en kille jag ville snärja, men den behöll tydligen inte luften. Häpp.

I somras deltog jag i en tävling som Leksandsknäcke anordnade. Förstapris var en vecka i en stuga vid Siljan. Jag filade länge på den slogan man skulle prestera och blev utomordentligt glad när jag några månader sedan fick brev från Leksandsknäcke där det stod att jag var en av vinnarna och för att få se vad jag vunnit skulle jag gå in på deras webbplats. Darrande av förväntan läste jag mitt namn på skärmen. Hurra! Jag hade vunnit! En prenumeration på Min häst. Häpp.

Och nu har jag vunnit igen! Ett virtuellt pris. Ja, man ligger väl i tiden?! Tack så mycket, Irene, för denna utmärkelse!

Om jag begripit det hela rätt, så ska jag lämna awarden vidare till sju bloggar som jag följer, vilket blir lite svårt i mitt fall, för en del av de bloggar jag följer är lösenordsskyddade. Jag kommer mao inte upp i sju stycken, men här är mina favoriter, utan inbördes rangordning:

Västgötaspets och trädgård: Säkert helt fel att lämna pris till den person jag fick det av, men Irenes blogg är välskriven och rolig, så hon förtjänar alla priser i världen. Följ den lille Huliganens (västgötaspets) öden och äventyr och få inslag av trädgårdstankar och konstnärsfunderingar!

Bellas budoir: Blogg skriven av feministisk nybliven mamma och tillika fälttävlansryttare. Kan det bli mer spännande?!

Yr i mössan: Frusna ögonblick av intressanta betraktelser, kryddade med en fantastisk språkhantering. Vissa formuleringar läser jag om, och om igen och bara njuter av ordens flöde.

Otracompas: Tjej med skinn på näsan köper spansk unghingst via spanska "Blocket". Att vi tränar för samma tränare är ytterligare en aspekt som gör att jag följer bloggen med stort intresse.

Sunnanå häst: Jag är troligen världens mesigaste ryttare, därför behöver jag följa Angela, som rider galna galoppörer som om det vore en söndagspromenad i parken.

Kära bloggare, ni som fått denna award; om ni vill, kopiera den, länka tillbaka till mig, lämna vidare till 7 andra bloggar och skriv sedan 7 saker om er själva.

7 saker om Anna-Karin

• Heter Ilse i mellannamn
• Äter aldrig senap och dricker aldrig kaffe
• Kan inga vaggvisor öht, varför hon sjunger Somebody av Depeche Mode för att trösta Ellenbebis
• Är beroende av Cola Zero
• Är rädd för höns
• Vill att Ellenpappan ska byta tilltalsnamn till Per, eftersom han ser ut som en sådan
• Blev kär för första gången när hon var 5, i Pär på Söderslättsgatan. 5-åriga Anna-Karin sa att "den jag gifter mig med ska heta Pär". Och så blev det också, eftersom Ellenpappan heter Per i mellannamn

GRATTIS!!!

Du är väl värd ett sånt prestigefyllt pris! :)

Haha, det var rolig läsning det, men inte trodde jag att jag skulle göra mig förtjänt av något dylikt pris. Jag måste också säga det att det märks att du har en jäkligt envis liten fighter i dig så det förvånar mig inte att du vann de där priserna som liten, men undrar när man ska få se dig på tävlingsbanorna inom den nobla sporten dressyren! :) Jag ska absolut länka tillbaks och även försöka klämma fram något värt att veta om mig ;-)

Grattis till vinsten!! Din blogg är min absoluta favoritblogg och du är fortfarande min favorit.



Och stort tack för att du nominerat just lilla (nåja) mig och min sunkiga blogg. På min hemsida har jag en alldeles egen liten sida och där har jag sedan tidigare publicerat ytterst intressant information om mig själv...

Men... nu sitter jag bara här och gapar! Har du blivit UTKÖRD från en fysiklektion? Nu känner jag hur det snurrar här, hur världsalltet stannar upp en stund. Det är inte möjligt?



Nu ska jag kolla in dina nominerade bloggar!

Tänk så glad du kan göra en flicka i sina bästa år. Varmaste kramar.

Ja, hur kunde du, perfekta mönstereleven Anna-Karin, bli utkörd från en lektion? Du fantiserar inte nu, bara för att verka häftig och för att göra din blogg lite mer läsvärd va? Det här låter inte alls som dig...



Och vilka jättefina bloggar, ni andra pristagare också har förresten. Och så duktiga ni är på att skriva och framför allt att formulera er. Där har man mycket kvar att lära...

Jag hade varit skitstolt om jag hade blivit utkörd från en lektion någon gång. Det är ju så coolt!

Nu vill jag bara säga två saker:

1) jag fick faktiskt sänkt betyg i uppförande. Det får man när man har blivit utkörd från lektioner på grund av att man varit jätteskojig tillräckligt många gånger - och då talar vi många.

2) jag som är dum i huvudet har inte fattat att du har en blogg! Nu har jag fattat det!

Petrus, jag har blivit utkörd flera gånger. I mellanstadiet.



En annan sak jag ofta gjorde var att säga att jag skulle gå på toaletten under lektionerna och så gick jag ut i det vackra trapphuset från 1940-talet. Där lade jag mig på golvet med ben och armar som ett kryss. Och bara tittade upp i taket.



Det är faktiskt helt fantastiskt hur länge jag kan sitta still idag, jämfört med då. Och då är det inte en av mina starka sidor idag heller. :)



Förlåt kapningen Anna-Karin.

Kära nån!

Vilken underbar text, igen.

Hur gör du?

Bäst av allt, jag inspireras verkligen av dig.

Många kramar!

/B

Tänk vad oväntat man upptäcker vilka gemensamma nämnare som dyker upp. Jag sällar mig till skaran av att ha blivit utkörd från fysiklektionen i gymnasiet. Med all rätt kanske då jag ifrågasatte så till den milda grad att läraren blev helt ställd. Och uppkäftigt la patiens på lektionerna i stället...du får mig också att minnas mina gamla priser. Vad säger du om DM mästare i orientering flera år i rad?

Jag har ingen blogg, men jag gillade alla dina nominerade, främst av allt gillar jag " 7 saker om Anna-Karin :-)

Och som grädde på moset träffade jag Mats Herlofsson i dag! Vilket sammanträffande!

Och som grädde på moset träffade jag Mats Herlofsson i dag! Vilket sammanträffande!

Åh Tina, LYLLOS DIG!!! Var han lika snygg som han var när han var 14?! Nej, det kan man nog inte bli, snyggare än så menar jag!

VAD svarar man på denna fråga? För han är inte min typ så du kan "få " honom men om jag säger som så:han är han väldigt lik sig... så får du dregla om du vill, haha! Men han är ju inte den pratsamma charmören ( som är mer min kopp av te)så han bara "hej" och gick vidare till sina räddningstjänstpolare för att spela innebandy. ( så fick jag sagt det med, fniss)