anduin

Ellenmamman på vuxenutflykt

Ellenmamman har gudomlig tajming. Samma dag som SMHI går ut med snövarningar och uppmaningar till alla skåningar att hålla sig inomhus - då har Ellenmamman bokat klippning inne i den akademiska bonnahålan Lund. Inget skulle få stoppa Ellenmamman. Hon hade sett fram emot denna begivenhet länge. Några timmar för sig själv, i en stad. De som inte bor i en by på landet kan inte riktigt förstå hur lyxigt det är att komma in till gatubelysning, skyltfönster och folk som gör annat är promenerar hunden.

Ellenmamman skippade bilen och planerade sin bussfärd till Lund, totalt skulle hon få vara ensam i tre hela timmar. Vuxentid! Skälvande (inte bara av köld) satte hon sig på bussen, packade upp sin Christie-deckare - som hon aldrig hinner läsa hemma, och därför tänkte hasta igenom på en halvtimmes bussfärd - och började njuta. Hon hann inte ens ta av sig mössan förrän bussen var framme, dock. Ellenmamman övervägde att be busschauffören köra en omväg så att hon skulle hinna läsa lite till, men med tanke på snöovädret kändes det lite övermaga.

Ellenmamman hann inte mer än in i första inredningsbutik som skyltade med "50 % rea" i fönstret förrän mobilen ringde. Det var Ellenpappan.

"När åt Ellen senast?" undrade han helt lugnt, varvid Ellenmamman fick en smärre hjärtinfarkt. "Men herregud, det var ju precis innan du kom in, hon kan inte vara hungrig redan?!" hyperventilerade hon fram. Ellenpappan försökte lugna Ellenmamman som störtade ut ur inredningsaffären utan att köpt ett enda doftljus ens. Ellenmamman halkar runtom hörnet och förlorar några minuter bland Kusmiteerna på Tehuset Java. Men något har hänt i Ellenmammans hjärna. Den är inte fokuserad?! Det blev inget nytt Kusmite, trots att Ellenfamiljen hade behövt förnya sig något. Inte ens en Oililyväska på rea följde med Ellenmamman ut. Fastän hon letat ny Oililyväska länge. Istället har Ellenmamman blivit så förnuftig att hon köper en billig "ganska ok" väska på Gina Tricot för 200 kr. Vad hände?!

Efter tehuset Java går färden via snömoddiga gator till Lindex, där det är halva reapriset. Ellenmamman rafsar åt sig en hel hög med barnkläder. I diverse storlekar och färger. I upphetsningen glömmer Ellenmamman helt att kolla på lite nytt smink till sig själv (för i det nya förnuftiga livet har Ellenmamman rensat ut tonvis med gammalt smink) och luktegott på rea. "Vad praktiskt det är med barnkläder ändå", tänker Ellenmamman förnumstigt och pensionärigt, "de passar ju alltid, billiga är de, och inte behöver man prova dem heller". Till skillnad från Ellenmammans kläder. Som verkligen inte passar längre.

Utanför Lindexdörrarna bligar Ellenmamman på mobilen för att kolla tiden. Oj, nu närmar sig frisörtiden med stormsteg, och hon har inte hunnit mer än en femtedel av det hon tänkt kolla på! Språngmarsch (nåja) till Antikvariat läslustan, där Ellenmamman tänkte köpa på sig fler Christiedeckare (för den korkade människan sålde hela sin samling på loppis för tio år sedan, något hon bittert ångrar idag), men antikvariatet var stängt. Ellenmamman var nu så stressad att hon inte ens hann ta sig fram till dörren och läsa varför det var stängt - nya affärer att besöka, så mycket att göra, så lite TIIIID! I halkan försöker hon svara på två sms samtidigt som hon svär över lundaborna som trots vädret envisas med att försöka cykla, som om det inte alls var snöstorm. Frågan vem som är den största trafikfaran - cyklisterna eller den ostadiga Ellenmamman med mobilen i högsta sms-hugg?!

Vidare till Barnsligt på Bytaregränd, där det enligt annons i dagens tidning ska vara halva priset. Nu när Ellenmamman är inne på sitt 38:e år har hon nämligen börjat lägga på minne var och när det är rea. Helt utan att skämmas. Ellenmamman rafsar åt sig ett set med byxor och tröja med häst på till Ellen (i en gigantisk storlek, ska ungen verkligen BLI så där stor?!). Nu är det bråttom. En minut kvar till klipptiden! Expediten i klädaffären försöker vara trevlig och skämta om vädret. Ellenmamman grymtar otrevligt tillbaka och hastar vidare.

Väl på salongen andas faktiskt Ellenmamman. Speciellt eftersom frisören måste gå iväg hela tiden för att svara i telefon, hjälpa praktikanten med kassan, sälja ett shampo för blondiner, underhålla sin åttaåring (varför nu HAN var på mammas jobb?!) och boka in nya klipptider. Ellenmamman försöker lugna ner sig själv och se mikropauserna som vuxentid. Mellan mikropauserna klipper den nya frisören en ganska hackig frisyr och Ellenmamman och frisören pratar... just det - barn.

När frisyren är på plats och Ellenmamman betalat (frisörens 8-åriga unge drog kortet, gissa om Ellenmamman fick ångest och undrade om hon nu skulle betala 42000 kr för klippningen?!) inser hon att det bara är tio minuter kvar tills bussen går hem. Galopp upp till "lilla Lindex" där hon panikshoppar ett läppglans som hon sett reklam för på tv. För nu när Ellenmamman är fastkedjad vid amningen ser hon ALLT på tv. På ett sätt kan man ju säga att det är att hänga med. Ja, om man bortser från att hon inte orkar titta på nyheterna, för det är för deprimerande... Men hon är väldigt allmänbildad vad gäller såpor och reklamfilmer i alla fall.

Tillbaka till bussen där hon får en halvtimmes respit innan mobilen ringer. Det är Ellenpappan som undrar ungefär var Ellenmamman är. I bakgrunden skriker Ellenbebis hjärtskärande och båda Ellenmammans bröst börjar göra sig redo för urmjölkning. Ellenmamman snyftar fram att bussen är i Dalby och att vi är hemma om tio minuter. Ellenpappan är helt kolugn och säger "då ses vi". Ellenmamman är inte kolugn. Väl av bussen springer hon över Hällestads torg och halkar ett antal gånger på kuppen. Kastar sig in genom dörren och skrämmer halvt slag på Ellenbebis. Sliter av sig kläderna och halar fram en boppe till ungabytingen. Ellenmamman börjar stolt berätta om all vuxentid hon haft och hur hon njutit. Tills hon inser att allt hon gjorde var att prata barn med frisören, shoppa barnkläder och ha lite separationsångest.

Men att man får separationsångest från den här godingen är kanske inte så konstigt?:

Helt underbar berättelse :-D. Vilken otrolig berättarbegåvning du är Anna-Karin!!!!!!

Haha... :D Livet som småbarnsförälder i ett nötskal... ;)

Men titta! Jag tror bestämt Ellen skrattar åt sin vimsiga mamma!

ASG

*torkar skrattets tårar som flödar nerför kinderna och försöker fnissande förklara för sambon att det faktiskt visst är alldeles normalt att sitta på toa och läsa världens roligaste blogg på mobilen och skratta hysteriskt (utan att vara galen på riktigt).



Du har en fantastiskt underbar berättande förmåga - du borde finnas i bokform! <3

Och så säger folk att livet inte förändras efter man fått barn, eller så vägrar de bara se det..



Ellen kan skatta sig lycklig över en så cool pappa och en så otroligt effektiv mamma. <3

Hon ser härlig ut!



-och tänk så annorlunda allting kan se ut helt plötsligt ;-)

Ha ha!



Jag minns min första tur till stan utan bebis, kanske fem veckor efter snittet. Jag kände mig som en fånge på permission. Jag tror att kontrasteffekten blir större av kejsarsnitt, också, eftersom man blir mycket mer av patient, och väldigt begränsad.



Men redan om tio, femton år kommer du att ha vant dig!

Helt underbar läsning! Känner väl igen mig.

Håller med om att du borde publiceras!

Kram

Åh vilken underbart rolig berättelse.

Jag skrattade högt.

Du skriver så bra och Ellen är så fin och hon har en sån fantastisk tröja med Kockumskranen på.



Kramar!