anduin -

Och så sätter de ett nytt fantastiskt rekord

I min familj slår vi rekord på löpande band nuförtiden. Mängd bajs som kan komma ur tre-och-halvt-kilos-bebis, äckligast tumme (komplett med svallkött) på nyförlöst kvinna, minsta antal sekunder det tar att somna (krossat av barnafadern, han är nu nere på millisekunder) och igår rök ännu ett: i särklass bästa tiden att ta sig runt Ikea Svågertorp.

Ikea Svågertorp är ungefär lika stort som två internationella flygplatser. För det första har Hällestadborna en körsträcka dit som inte kan försummas. När det slutligen beslutades att gårdagen skulle ha ett Ikeabesök på schemat, gäller det sålunda att planera. Bebis får mat och bytes på. I samma sekund som hon sluter ögonen för att slumra installeras hon i sin isbjörnsdräkt och stuvas ner i bilbarnstolen. Det är ingen tid att förlora. Raka spåret till Ikea, vi hinner inte stanna och tanka!

Väl framme på nya Ikea (stod klart hösten 09) gäller det att memorera var man ställer bilen, så att man inte blir billös och desperat efter handlingen. Ellenföräldrarna memorerar i vilken parkeringszon de ställt bilen (B1) och tar sikte mot ingången. Det bästa av allt är att det finns en, säger en, hiss upp förutom de långa rulltrapporna. De flesta Ikeaflanörerna tar sina vagnar redan på markplan, där man parkerar, och utsikterna att ta sitt rullande flak för Billybokhyllor i rulltrapporna är dystra. Vi har förutom en flakvagn, en vanlig vagn där Ellen sitter i sin bilbarnstol. Elleföräldrarna börjar svettas. Kötiden för att komma åt den enda hissen äter upp värdefull sovtid från Ellen - och därmed Ikeatid för föräldrarna. När vi äntligen kommit in på själva Ikea missar vi att läsa skyltarna om var "våra" saker finns. Självklart har vi planerat utflykten och vet exakt vad vi ska ha. Det går minsann inte att ströva omkring och hämta inspiration, överlägga om olika alternativ eller ta en fika gubevars. Nej, vi har en mellantid att hålla, vi måste rusa igenom mastodontbygget för att hinna med allt innan Ellen vaknar! Den uteblivna skyltkollen får till följd att vi ödslar tid på översta våningsplanet helt i onödan! "Häpp, häpp, häpp" försöker vi skynda på tanten i hemmastickad grön/lila mössa (varför har hon den inomhus, tänker barnamodern irriterat) som envisas med att gå BREDVID sin makes kundvagn, och därmed blockera hela gången. Hela tiden hamnar vi bakom den här tanten, som förutom att vara ful, troligen är rörelsehindrad eftersom hon går så långsamt att en sengångare skulle framstå som Usain Bolt i jämförelse. Barnamodern svär. Barnafadern ger henne en förebrående blick. Man ska faktiskt inte svära så att barn hör!

När det översta våningsplanet äntligen är avverkat blir det hiss-tajm igen. Hurra. Ner på plan 1 och i full karriär mot badrumsinredningarna. Snabb kik på det skåp barnamodern bestämt att Ellenfamiljen ska ha på sin nya toalett. Barnafadern börjar irra med blicken. "Är du säker på att vi ska ha detta skåpet nu då?" klämmer han ur sig. Då får nästan Ellenmamman en liten hjärnblödning. "Jag har varit säker hela tiden" kastar hon ur sig och tänker på kampen mot klockan medan hon bligar oroligt på Ellenbebis som sover den oskyldiges sömn. "Vaddå hela tiden", tänker troligen barnafadern, "vi började ju kika på nätet i morse?!". Men om detta är barnamodern lyckligt ovetande. Hon är nämligen redan framme i tanken vid nästa shoppinganhalt: spannarna med lock för Ellenblöjorna! Startskottet går och lilla familjen rusar vidare genom våningsplanet. På ett ögonblick fattas beslut om vilka spannar som duger för blöjor och det kutas vidare mot lampavdelningen. Stålampan Diplomat (eller var det Terrorist?) stuvas upp på flaket och hjulen skriker då vi rivstartar mot självplocket. Barnamodern har rationaliserat bort ljusinköpet tidigare på färden - för ljusen ligger ju ändå alltid vid utgången - och går för att leta efter de obligatoriska stearinljusen medan barnafadern uppsöker hylla 37 fack 27 för att packa på oss badrumsskåpet Flåren. Gråt och tandagnisslan! Ljusen ligger inte alls vid kassorna, som de brukar. I ren desperation plockar barnamodern på sig en klädrullare för 9 kronor.

Familjen hittar en kassa utan kö och barnamodern rusar ut för att stå i korvkön. Såväl modern som fadern är nu hungriga efter sitt Ikea-rekord. Men i kön är det fullt av halv-utvecklingsstörda människor som inte kan besluta om de ska ha meny1 (kokt korv med bröd) eller meny 2 (fransk hotdog). Ja, det är svåra, svåra beslut, kan tyckas. Barnamodern känner av blodådern i tinningen och ger upp efter någon minut. Utan korvar i magen springer familjen till bilen (vi hittar den direkt!) och konstaterar nöjt att från avfärd i Hällestad till avslutad shopping har det tagit 1,5 timme! Konstigt nog är det inga sportjournalister som trycker upp mikrofoner i våra näsor och undrar "Hur känns det?" och inga hattar far i luften.

I bilen hem börjar Ellenbebis gråta. Hon är nog irriterad över att hon missat hela Ikea.

2010-01-09 @ 10:58:31 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Angela

Kul att höra att du upptäckt hur det är att vara en ständigt svettig, stressad (tjurig?) småbarnsförälder... Men det går över... i alla fall det där med att vara svettig...

2010-01-09 @ 22:30:20
URL: http://www.sunnanahast.se

Postat av: Bella

Åh! Det där låter helt underbart trevligt. Eller inte... Men jag tycker att texten var mycket underhållande och vill bara ha mer av Ellenfamiljens bravader.

2010-01-10 @ 09:53:29
URL: http://bellapops.blogspot.com

Postat av: carolina

En tur i IKEA bör ingå i alla svenska barns uppfostran. Nästa gång bör ni prova en lördag efter löning, för att se om konceptet håller även där ;o)

Om ett par år finns det dock en risk för att medeltempot sjunker då Ellen ska hinna med att klappa alla gossedjuren, samt tjata om bollhav och köttbullar genom hela varuhuset...

Synd på varmkorven, den hade ni nog förtjänat!

2010-01-10 @ 10:12:59

Postat av: Linnéa

Åh shit. Och jag tycker att JAG är stressad. Jag vet uppenbarligen ingenting om stress. :)

Jag hade förmodligen regredierat någonstans på första våningen och krupit ihop i fosterställning i Ikeavagnen.

2010-01-10 @ 11:02:11
URL: http://lilling.wordpress.com

Postat av: Irene

Jag bugar mig i stum beundran över att ni överhuvudtaget tog er för att åka till Ikea med baby. Själv får jag ju inte med mig maken dit. Och han är ju ändå 54.

2010-01-10 @ 14:17:34

Postat av: Angela

En gång när jag var på Ikea med barnen när de var små så golvade Rasmus sin tvillingsyster Felicia (eller var det kanske tvärtom?) med en rak höger. Det blev knäpptyst. Jag stod förstummad och tittade ett tag, precis som alla andra. Sen gick jag helt lugnt därifrån, precis som alla andra. Och förundrades över de elaka barnen (som inte ens lipade) utan föräldrar, precis som alla andra.

2010-01-10 @ 18:49:11
URL: http://www.sunnanahast.se

Postat av: Ylva

:-) Jag förstår absolut att såväl barnafader som -moder hade lätt att hålla sig för skratt under själva shoppingturen - men jag tycker det är vansinnigt roligt att läsa om era äventyr! :-)

Kram /Ylva

2010-01-11 @ 14:19:42
URL: http://mostermane.blogspot.com/

Postat av: Helena

Håller med Ylva, jag skrattade ordentligt, fantastiskt skrivet, du borde skriva en liten insändare till en tidning med det referatet :) Underbart!

2010-01-11 @ 15:35:45

Postat av: Keisha

Du får bli lite som en av de där annars typiska IKEA-föräldrarna som inte bryr sig om att deras barn stör de andra; skriker, gråter, gnäller, kastar sig på golvet och drar ner grejer från hyllorna. De som uppgivet och med entonig röst förklarar för de små att de snart ska få glass, korv, leksaker, ja vilka mutor som helst bara de blir tysta. Ungarna fortsätter förstås att manipulera eftersom de vet att allting är förhandlingsbart - bara en fråga om röststyrka och tid... Föräldrarna mår kanske inget vidare de heller egentligen men de är i alla fall lite lagom katatoniska och helt avskärmade från omvärldens eventuella irritation/missnöje. ;-)

Skämt åsido, hoppas det blev riktigt fint i ert badrum!

2010-01-18 @ 09:37:49

Trackback