Tankar
Du skrev inte om den i det här inlägget, men du nämner den ofta. Din känsla av otillräcklighet. Med min fallenhet för att intellektualisera över känslolivet önskar jag att du skulle kunna tänka att din känsla av otillräcklighet är resultatet av tusentals generationer av orimliga krav på kvinnor. Känslan handlar inte om dig, det är kulturen som bråkar i dig, bara.
Du räcker, det här kommer att fungera. Du fattar de bästa beslut du förmår, ingen kommer att klandra dig.
Du är mer än välkommen att vända dig till mig. Om du vill ha hjälp eller om du bara vill älta hela skiten en gång till, eller något helt annat.
Jag glömde namnet!
I går såg jag två pojkar i tio års åldern, var och en svårt traumatiserade på olika sätt, men ändå så lika. Dessa pojkar hade behövt att tryggt få ligga likt Ellen i en varm och famn. Men det fick de aldrig. Säkert var de efterlängtade, men oförmåga gjorde dem till osäkra små människor. I går såg jag dem med varsin liten docka i famnen, ömt matade dem de små "barnen" vyssade dem och tittade skarpt på mig när jag skulle vara "barnvakt" och fick mig att lova hur försiktig och kärleksfullt jag skulle hantera dem om de vaknade.
Jag tänker att alla gärningar vi gör, gör skillnad. Vi gör så gott vi kan. Det kommer du också att göra, även om beslut känns en omäktiga i svåra stunder.
Under hösten var din famn Kickis tröst. Hon måste ha vetat att du kommer ta de klokaste besluten, hur svåra de än är.
Tänk på att du inte är ensam.
Var rädd om dig, ta hand om dig.
Jag tror Petrus har oerhört rätt i det här "din känsla av otillräcklighet är resultatet av tusentals generationer av orimliga krav på kvinnor". Det fortgår ju också, kraven på oss människor är i mångt och mycket oerhörda och orimliga.
Jag är helt övertygad om att alla beslut du fattar kommer att bli bra, du gör ditt bästa av kärlek och omtanke och hur skulle det kunna bli fel?
Jag finns också här, det vet du. Vad det än gäller.
Jag är säker på att du fattar rätt beslut.
Jag önskar att jag kunde göra något för att hjälpa.
Tänker på dig, och på de andra som har stått Kicki nära. Kicki hade tur som hade vänner som er.
Lilla Ellen <3. Vilken fantastisk liten skapelse. I stunder som denna när någon man känt helt abrupt rycks undan tänker man en extra gång på vad som är viktigt i livet. Jag har varit extra mycket med mina barn och försökt att ge dem mer tid tillsammans.
Jag är övertygad om att du har fattat rätt beslut och att även Kicki hade varit nöjd med det beslut som du fattar, även om det är svårt. Kram till dig!
Du fattar rätt beslut, det är det ingen tvekan om. För du fattar dem genom att vara DU och det var DU som Kicki stod nära och litade på.
Jag sitter här med tårar i ögonen efter att ha läst Mimus svar, för det är så rätt. Även Petrus svar, förstås.
Du gör så gott du kan och jag tror att Kicki är dig tacksam oavsett vilka beslut det blir, där hon är nu.
Jag hoppas också att hon har frid och lugn, av hela mitt hjärta.
Kom ihåg att vi alla finns här för dig, när helst du behöver och med hjälp för vad helst du kan tänkas behöva hjälp med.
Jag vet inte vad det i Kickis bortgång som berörde mig så mycket. Självklart är det alltid tragiskt när ett liv släcks för tidigt. Men Kickis tragiska bortgång satte ett större avtryck hos mig än jag kunnat ana.
Jag är glad också för att få läsa Petrus rader.
"Känslan av otillräcklighet är resultatet av tusentals generationer av orimliga krav på kvinnor. Känslan handlar inte om dig, det är kulturen som bråkar i dig, bara."
Du är en person som jag likställer på sätt och vis med Kicki. Av den anledning att ni berör.
Kram!
