Myror i huvudet
Idag har jag tränat och Lisette har satt myror i huvudet på mig. Berättade för Lisette att jag var gravid och att jag därför hade extra dålig kondis. Berättade också att jag hoppas kunna rida så länge som möjligt och att medryttarK förhoppningsvis kan hjälpa mig lite mer, i kombo med jag väl får ta några tömkörningslektioner. Lisette tyckte vi skulle fråga Maria Borg om hon kunde ta emot honom och ha honom i träning och tävla honom. Det låter ju jättespännande, men jag känner mig så kluven.
1. Jag blev inbjuden till privatstallet på Björkhaga för att stallägarC inte ville att stallet skulle frysa i vinter när hon måste ta bort två av sina gamla hästar i höst. Jag känner mig alltså "hedrad" och vill inte "svika".
2. NÄR lämnar man i så fall bort hästen? Bebis är tänkt till 1 januari, när är jag själv tillbaka i sadeln med något så när kondis? Tänk om Ralph kommer hem som en häst i tiptopkondis, till en tant som är tjockare än någonsin och med en kondis som får en sengångare att verka som Usain Bolt?
3. Hur säger jag till stallägarC? Jag har aldrig trivts så bra med stallet, som jag gör nu. Det är som att ha hamnat i paradiset.
4. Vad ska Maria tycka om Ralph, om hon nu kan tänka sig ta emot honom? Tänk om hon aldrig ridit något så dåligt material? Vad ska hon med en 60.000-kronors häst till?!
Ja, som ni förstår är det många tankar som snurrar. Men än så länge är det ju ingen panik. Maria tränar ung en gång i veckan för Lisette just nu, det vet man ju inte hur länge det håller i sig. Många tycker ju Lisette är spännande ett litet tag, sen orkar de inte längre. Å andra sidan, spelar ju Maria i en annan division än vad exempelvis jag gör... :)
Dagens lektion
Red på Prästgården idag, det hade regnat rätt rejält innan och jag ville inte behöva avbryta lektionen igen. På med ljusblått schabrak och nya ljusblåa lindorna från Falsterbo (blink blink till Emily), och så iväg. Hade med mig kompisen Å som jag inte träffat på länge men som vi sprang på i Fbo. Ralph betedde sig som en hispig arab på ditvägen och jag gick och hetsade upp mig för hur dt skulle gå att rida... Å såg rätt tveksam ut också. Men i ridhuset var det rena rama bastun, så både Ralph och jag blev ganska matta omgående.
En annan Lisette-elev, L, dök också upp, det var henne jag hade ute härom dagen för lite provridning. Fick börja med att rida på en hand, nu när vi hade väggar (vi har ju inte det på utebanan) och Lisette menar att hästar beter sig annorlunda när det är väggar i närheten. Som vanligt slogs jag av hur mkt jag maskerar med handen och INTE tar i sitsen. :o Nyttigt, men samtidigt jä*ligt sorgligt... Fick koncentrera mig på ytterbog och innerbak - hästen fick inte gå med hängrumpa inåt. När vi började göra korrekt tillsammans, jag och djuret, blev han jättelätt i framtassarna och skelettet tänkte liksom "framåt, utåt". Med handen fick jag bara ta små förhållningar rakt bakåt, inte slira åt något håll, handen skulle vara rakt ovanför manken. Låter lätt kanske, men det är det inte... För mig i varje fall. Fick göra i lustempo till att börja med för att jag skulle hänga med. När han började komma korrekt genom kroppen kunde jag lägga upp tempot något.
Sen ta tvåhandsfattning, men vara noggrann med att fortsätta med samma tänk i sits/hand. Handen fick enbart ta förhållningar rakt bakåt och i eftergiften skulle hästen verkligen komma "ut". Lägg in volter i hörnen, lika noggrann med alla ben och bogar. Apsvårt emellanåt. Sen samma arbete i traven, men där hann jag inte lägga några volter.
"mera trav", "mer tempo", "fräschare", "akta", "passa bogen", "för myyyycket" gastade Lisette och svetten rann. Minska volten utan att handen var inblandad, fräscha på traven, minska, länga, öka volten utan hand och sen var jag i stort sett död. Men jag red vidare, man är väl en viking?!
Fick till trevliga övergångar och Ralph och jag stånkade ikapp. Undrar om jag inte skriver såhär efter varje träning - men jag tror aldrig jag ridit bättre eller Ralph gått bättre. Han är så HIMLA rolig att rida nu. Och jag RIDER. Jag korrigerar inte bara. :)
Fick många roliga kommentarer av mina vänner och även av tränaren. Är jättenöjd med min häst. Och faktiskt med mig själv också. Jag är alltid så självkritisk, men banne mig om jag inte är rätt duktig utifrån mina förutsättningar. Heja mig! Heja Ralph!!!
Nåt har hänt
Ja, inte vet jag vad det är, men Ralph känns otroligt ridbar?! Är det en kombo av att han går ute dygnet om och är lite tröttare samt det lösgörande arbetet jag ägnat mig åt? Det känns som om 14 poletter trillat ner hos honom. Det känns liksom "lätt"?! Jag njuter så länge det går, och försöker vara glad åt det - inte höja kraven alltför snabbt, utan vila i "framgången". (Det syns säkert inte, men det känns inne i hans kropp på något sätt)
Jag har bara ridit på bana på sistone, vågar inte riktigt rida ut. Pinsamt nog. I morgon bitti får han en promenad i snöre åtminstone. Jag hoppas han inte lider, den stackaren. Men han går i stor hage dygnet om med 2 "polare", så jag tror inte det går någon större nöd på honom. Jag orkar inte rida så länge i stöten heller, flåsar som en gammal gubbe som rökt i 50 år.
Hade lektion i torsdags, men efter 20 minuter ÖSTE regnet ner, så vi fick avbryta. Blev teorilektion i stallet istället med bas i Ralphs exteriörs för- och nackdelar. Det var otroligt spännande att höra Lisettes åsikter om honom. Jag vet att det är skryt, men det struntar jag i - för hon tyckte att han började ha en väldigt fin outline och att hon trodde att han skulle hålla för svår klass. Givetvis pratade vi inte om MIN begränsning ;), för jag fattar att jag inte kan ta honom dit, men det var roligt att höra att hon trodde att förutsättningarna fanns. Hon var nöjd med hans muskulering också (heter det så?) och berömde den jämna musklingen över rumpa och rygg. Frågade om hans största fördel - vilket hon ansåg var hans förmåga till samling och hans rörelsebegåvning. Den största nackdelen som hon såg det var att Gud glömde ge Ralph en naturlig balans. Hans högställdhet med lång hals har också gjort att jag fått jobba lite extra med styrkan i hans rumpa (så att han ska orka bära den långa hävarmen med rumpan), men att vi börjat komma dit nu.
Idag har en kompis suttit lite på honom, jag hoppas att hon ska kunna rycka in vid behov under hösten, som komplement till min medryttare (och man vet ju aldrig om medryttaren kommer in på utbildning i Umeå!). Det var jättekul att se honom från marken. Jag red först, han kändes mjuk och fin, och han såg lika fin ut under kompisen. HOn tyckte han var kul att rida, och hon ska komma ut fler ggr och testa. Håller tummen!
Lektion: vikt bak - hals ut
I lördags hade vi Falsterbopaus och jag hade bokat en lektion på morgonen. Inte världens bästa uppladdning, Ralph var rätt nyskodd och öm i fötterna och på gränsen till halt, men jag ville testa ändå. Han markerade inte i skritt och i värsta fall fick det väl bli skritt hela lektionen, även om det inte är så kul för "publiken". Han hade gått utan sko på vänster fram i en vecka och sista veckan innan hovis kom drog han av en efter en. I torsdags skulle han skos, när jag plockade in honom hade han kvar en sko... Så jag hoppades att det var det som gjorde att han markerade i vänster varv i traven...
Lektionen gick ut på att stoppa vikt bak och få ut halsen. Ja, det har jag övat på i många år, men det är alltid bra att få repetition förstås! När jag koncentrerat mig på det ett bra tag, börja forma för inner och få upp honom på ytter tygel. Fokusera på min egen insida och få "stoppningen i hästen" att börja fylla upp på ytter tygel. Det var ganska svårt faktiskt. Regnade gjorde det, ridbyxorna känns trånga, och kondisen är ju under all kritik. Usch, vad tråkigt det är att flåsa bara man tar på sig ett par strumpor.
Sen försökte jag göra samma arbete i trav. Började i höger varv, ingen markering öht. Bak med vikten, ut med halsen, forma för inner. Inte lätt alls, om jag ska vara ärlig, men jag bet ihop. Och Ralph var faktiskt väldigt duktig.
Över i vänster varv, precis när jag bytte tyckte jag han markerade, men Lisette hojtade "bak med vikten", och jag försökte placera hans vikt mer bakåt och då försvann markeringen. Skithäftigt hur man faktiskt kan rida sin häst sjukgymnastiskt. Givetvis hade jag ALDRIG fortsatt om det inte kännts bra. Lisette informerades också och jag bad henne hålla sitt argusöga på rörelsestörningar. Jag upplevde det som svårare i vänster varv, vilket kändes märkligt för mig, eftersom höger varv är det jag brukar ha svårast för. När vi kände oss nöjda avslutade vi och min snälla publik (en av dem) skrittade Ralph för hand medan jag bokade ny lektion. Lisette tyckte det var dags att rida två gånger om dagen, ett lösgörande pass på morgonen och ett dressyrpass på eftermiddagen. Det LÄT ju väldigt kul, men det är ju knappt praktiskt genomförbart, även om man har semester!
Lite bilder (klickbara)
Såhär galet blir det när LIsette sa det där om att jag borde rida två ggr om dagen - då blev jag så peppad att jag omedvetet spände till sitsen och Ralph reagerade omedelbart:
Klonketi Klonk sa plåt-Nicklas
Har inte ridit på gud vet när. Medryttaren och hennes särbo har förbarmat sig. (TACK!)
I helgen har vi varit hos svärisarna i Rottne. Hann med pannkakshuset i Tolg, öppen trädgård och Elin Wägners hem Lilla Björka i Berg. På hemvägen stannade vi hos Kicki och jag lekte ridlärare för henne på 2 hästar. Det är jättekul att fundera på hur man förmedlar något, men jag blir väldigt trött. Kicki blev också trött skrev hon i sitt sms senare på kvällen. Tur är ju det. ;-)
Idag red jag ett kort pass på utebana, det var varmt ännu en kväll. Verkade så lovande innan idag med lite mulet och t o m så man hade kunnat ha jacka på lunchen, men efter jobb blev det bara varmare och varmare.
Ralphs hovis kommer nästa torsdag, han skulle egentligen blivit skodd denna veckan, men hovisen glömde bort oss. Attans också. När jag kom ner idag (hade inte tittat på hans fötter sen i torsdags) var det knappt någon av skorna satt fast. Han kommer säkert att tappa någon/några av dem inom kort. TYPISKT, jag som tyckte jag planerat det så bra. Nästa vecka kommer Emily och Ylva ner på ons kväll för årets Falsterbobesök. Dressyrklasserna börjar inte förrän efter lunch på torsdagen, så jag hade tänkt att de kunde rida på morgonen, och sen skulle vi åka ner. På fredagen är vi i Fbo hela dagen, då har medryttaren honom. På lördagen har vi planerat att INTE åka till Fbo, och då har jag bokat in en lektion åt mig, som jag hoppas att E och Y vill vara publik på. På söndagen ska vi återigen till Fbo och sen åker de hem. Om Ralph nu tappar sko innan dess innebär det att det inte blir någon bra ridning innan min lektion och dessutom att jag kanske inte får tillfälle att slänga upp Emily och Ylva. Grrr.
Nåja, dagens ridpass var väl "sådär". Varmt och flugigt. Red inte så länge, men hann reta upp mig på hans förgrymmade högerbog. :< Gjorde några övergångsembryon, sen orkade jag inte mer.
Fick dessutom ytterligare en stämpling idag när han gick in i eltråden när jag skulle hämta honom, denna dock inte på lilltårna som vanligt (som han ju brutit på mig, båda två inom loppet av 4 v), utan det tog rakt uppe på foten. Vågar inte knysta om att det gör ont för Andreas, han tycker nämligen redan att Ralph ställer till väl mycket kroppslig skada. Jag kan gå på den, så jag överlever väl.
Funderar lite över hur det ska bli i höst med Ralphen. Vi har börjat gå ut med det officiellt nu nämligen - jag och Andreas ska förhoppningsvis bli föräldrar i början av januari om allt går bra. (Det är både spännande och skrämmande).
Jag blev inbjuden till det stall han står nu som en "ynnest", i privatstallet där egentligen inga "utomstående" bjuds in. Mkt för att två av stallägarens gamla hästar (runt 30 år båda två) kommer att tas bort och de inte vill att stallet fryser om det är för få hästar. Jag vill därför inte lämna bort honom till någon annan (något jag funderat på - antingen till kurskamrater ur Lisette-stallet eller till Kicki i Småland), eftersom han "behövs" i stallet. Och medryttaren köper förhoppningsvis en spansk hingst snart. Även om jag får hjälp av henne ändå, så hade det varit bra om Ralph iaf kunde gå 4 ggr i veckan, eftersom hans snedheter trillar in så snabbt... Men jag ska inte måla fan på väggen, än så länge kan jag ju rida! :) Och så får jag väl be Lisette ge mig tömkörningslektioner!
Övergångsåldern
Ja, inte jag - men Ralph kanske?
Igår red jag lektion klockan halvsju på kvällen. Jesus vad det var svettigt. 29 grader på utebanan... Tyvärr kunde Lisette inte komma senare, hon hade fler lektioner inbokade...
Jag hade ett önskemål om lektionens upplägg - ganska ovanligt för att vara jag faktiskt, jag brukar Lisette få helt fria tyglar. Men senast jag red roade jag mig med övergångar trav/skritt. Problemet var bara det att jag inte fick någon skritt... :-o Trav => halt blev det varje gång. Och när jag då försökte förklara att jag ville ha skritt, då blev det antingen trav eller tramp. Jag försökte tona ner mina egna övergångar allt jag kunde, försökte tänka skritt med sitsen, men nej - skritten stod inte att finnas i Ralphs register. Så det bad jag om att få öva på.
Fick börja med övergångar skritt => halt. Bromsa enbart på ytter till att börja med, så att det kom "in i" hästen/bogen. Stabilisera med inner stövel vid behov, så att volten inte minskade. Viktigt att tänka på att armarna är stilla, det är handkramningarna som ger hjälpen. (Note to self: glöm inte tummen mot pekfingret - det kan oftast räcka!). Inga backande armbågar! (Om inte hästen vräker sig alltså, då får man vara brutalare, men det behövdes inte på Ralph igår). När hästen stannat - stå kvar i halten i eftergift. Parera så den inte "faller". Parera så den behåller sitt huvud rakt fram. Vänta på att den gör sin del av jobbet - länga halsen. Tog lite tid för Ralph att fatta att han också hade ett uppdrag... När halsen släppt och hästen sökt sig lite framåt/neråt, igång i skritt igen utan att störa munnen. Efter några steg ta upp kontakt och börja om.
Detta höll vi på med ett tag, tills Ralph släppte sin hals i halterna och vi kunde göra snabba och många övergångar. Därefter fick jag lägga till växelvis kramningar ytter/inner/ytter (krama på ytter när ytter fram är i) med samma önskade resultat.
När han börjat arbeta korrekt fick jag ur halten gå över i trav, trava några steg och sen göra exakt samma jobb - börja med enbart kramningar på ytter (när ytter fram är i) för övergång till skritt. I övergången, mjukna i handen och ge hästen plats att frimodigt skritta. Kändes otroligt bra emellanåt!!! Efter lite skritt, korta kontakten igen, gör några inbromsningar och upp i trav. Så här höll vi på ett tag och sen började vi lägga in mellanskritt. (Inte för att jag vet hur man gör eller så, men jag försökte följa Lisettes uppmaningar utan att fundera på "men jag vet inte hur man gör"). Note to self: Fick kommentarer om att försökta komma bak med överlivet någon mm för att Ralph klarar det nu.
Började lägga in volter i hörnen i skritt och när vi touchade spåret övergång till trav, till nästa hörn och volt igen i skritt. Svårt att få bra rytm i skrittvolterna, det kändes som han översamlade sig. Fokus på att han måste våga släppa halsen i allt arbete jag ber om. Den här övningen tyckte jag var otroligt svår. La in mellanskritt ibland istället för trav.
Slutligen trav/skrittövergångar igen, med endast 1 skrittsteg. Och här började jag verkligen svettas. Men samtidigt vete sören om han någonsin gått så bra. Hästen var i ett stycke, oavsett vad vi gjorde. Jag hade nog aldrig sett att vi hade kunnat göra sådana här övergångar, om jag ska vara ärlig. Hästen var liksom "samma, samma, samma" hela tiden, oavsett vad benen gjorde. Det var så himla läckert. Speciellet eftersom Ralph aldrig är "samma, samma, samma" genom övergångar. :-o Det har sina fördelar och nackdelar med en balanskänslig häst. Jag har inte kunnat hålla vår balans i övergångar, utan de får ofelbart till följd att han tappar balansen en grad, vilket ju ger följdeffekter: benen tar olika långa steg, nacken trycks upp, ryggen sänks osv osv. Visst, man kan dra den i truten, och maskera felet, men jag vet ju att det inte är så det "ska" gå till.
Jag satt ner i traven och det var nästan enkelt. Utom ibland, då jag stötte i övergångarna. Stackars djur, men jag måste ju få öva också?
Vi var genomblöta av svett båda två, men jag hoppas att vi båda var lika nöjda. Ralph fick mycket beröm, och givetvis många pauser igår eftersom det var så varmt. Hade publik i Ann och AKO, och AKO var snäll nog att skölja av hästen medan jag bokade ny lektion med Lisette.
Efteråt fikade vi i den svala sadelkammaren och det blev visst en svettpöl efter min rumpa på stolen!!! :-o
Igår red jag lektion klockan halvsju på kvällen. Jesus vad det var svettigt. 29 grader på utebanan... Tyvärr kunde Lisette inte komma senare, hon hade fler lektioner inbokade...
Jag hade ett önskemål om lektionens upplägg - ganska ovanligt för att vara jag faktiskt, jag brukar Lisette få helt fria tyglar. Men senast jag red roade jag mig med övergångar trav/skritt. Problemet var bara det att jag inte fick någon skritt... :-o Trav => halt blev det varje gång. Och när jag då försökte förklara att jag ville ha skritt, då blev det antingen trav eller tramp. Jag försökte tona ner mina egna övergångar allt jag kunde, försökte tänka skritt med sitsen, men nej - skritten stod inte att finnas i Ralphs register. Så det bad jag om att få öva på.
Fick börja med övergångar skritt => halt. Bromsa enbart på ytter till att börja med, så att det kom "in i" hästen/bogen. Stabilisera med inner stövel vid behov, så att volten inte minskade. Viktigt att tänka på att armarna är stilla, det är handkramningarna som ger hjälpen. (Note to self: glöm inte tummen mot pekfingret - det kan oftast räcka!). Inga backande armbågar! (Om inte hästen vräker sig alltså, då får man vara brutalare, men det behövdes inte på Ralph igår). När hästen stannat - stå kvar i halten i eftergift. Parera så den inte "faller". Parera så den behåller sitt huvud rakt fram. Vänta på att den gör sin del av jobbet - länga halsen. Tog lite tid för Ralph att fatta att han också hade ett uppdrag... När halsen släppt och hästen sökt sig lite framåt/neråt, igång i skritt igen utan att störa munnen. Efter några steg ta upp kontakt och börja om.
Detta höll vi på med ett tag, tills Ralph släppte sin hals i halterna och vi kunde göra snabba och många övergångar. Därefter fick jag lägga till växelvis kramningar ytter/inner/ytter (krama på ytter när ytter fram är i) med samma önskade resultat.
När han börjat arbeta korrekt fick jag ur halten gå över i trav, trava några steg och sen göra exakt samma jobb - börja med enbart kramningar på ytter (när ytter fram är i) för övergång till skritt. I övergången, mjukna i handen och ge hästen plats att frimodigt skritta. Kändes otroligt bra emellanåt!!! Efter lite skritt, korta kontakten igen, gör några inbromsningar och upp i trav. Så här höll vi på ett tag och sen började vi lägga in mellanskritt. (Inte för att jag vet hur man gör eller så, men jag försökte följa Lisettes uppmaningar utan att fundera på "men jag vet inte hur man gör"). Note to self: Fick kommentarer om att försökta komma bak med överlivet någon mm för att Ralph klarar det nu.
Började lägga in volter i hörnen i skritt och när vi touchade spåret övergång till trav, till nästa hörn och volt igen i skritt. Svårt att få bra rytm i skrittvolterna, det kändes som han översamlade sig. Fokus på att han måste våga släppa halsen i allt arbete jag ber om. Den här övningen tyckte jag var otroligt svår. La in mellanskritt ibland istället för trav.
Slutligen trav/skrittövergångar igen, med endast 1 skrittsteg. Och här började jag verkligen svettas. Men samtidigt vete sören om han någonsin gått så bra. Hästen var i ett stycke, oavsett vad vi gjorde. Jag hade nog aldrig sett att vi hade kunnat göra sådana här övergångar, om jag ska vara ärlig. Hästen var liksom "samma, samma, samma" hela tiden, oavsett vad benen gjorde. Det var så himla läckert. Speciellet eftersom Ralph aldrig är "samma, samma, samma" genom övergångar. :-o Det har sina fördelar och nackdelar med en balanskänslig häst. Jag har inte kunnat hålla vår balans i övergångar, utan de får ofelbart till följd att han tappar balansen en grad, vilket ju ger följdeffekter: benen tar olika långa steg, nacken trycks upp, ryggen sänks osv osv. Visst, man kan dra den i truten, och maskera felet, men jag vet ju att det inte är så det "ska" gå till.
Jag satt ner i traven och det var nästan enkelt. Utom ibland, då jag stötte i övergångarna. Stackars djur, men jag måste ju få öva också?
Vi var genomblöta av svett båda två, men jag hoppas att vi båda var lika nöjda. Ralph fick mycket beröm, och givetvis många pauser igår eftersom det var så varmt. Hade publik i Ann och AKO, och AKO var snäll nog att skölja av hästen medan jag bokade ny lektion med Lisette.
Efteråt fikade vi i den svala sadelkammaren och det blev visst en svettpöl efter min rumpa på stolen!!! :-o
