anduin

Efter vår härliga uteritt igår lät vi våra hästar gå utan täcken. Det var ingen bra idé. Speciellt inte eftersom vi hade övernattande gäster så jag kände mig lite seg idag och kom inte ut förrän på eftermiddagen... Hade jag varit ute redan på förmiddagen istället för att vila huvudet på kudden, hade det inte varit ett Lermonster som mött mig i hagen idag.

Som han såg ut. Han såg ut som ett geologiskt experiment. Extra bra eftersom Ralph är känslig i huden och avskyr att bli borstad...

Maken var med ute och tog lite bilder och filmade med lillkameran. Jag övade lite på lektionens övning och i vänstervarvet kändes Ralph riktigt med på noterna!

Några kassa bilder från ridhuset:





Och så en länk till filmen: http://s13.photobucket.com/albums/a288/Jangmark72/filmer/?action=view&current=090329.flv

Har ljusat den i redigeringsprogrammet, men det blev "lite för bra", man ser knappt att blobben som rör sig är en häst och en ryttare. :-D

I torsdags red jag lektion. Eftersom jag nu har en stängd blogg vågar jag väl skriva lite mer om vad vi gör, varför och lite om hur tränaren resonerar. Hon är lite speciell, det är hon. Annat kan man inte säga. Jag hade aldrig valt henne som vän, men jag har å andra sidan aldrig träffat någon som kan så mycket om ridning som hon. Hennes grund är mekanisk, hon är närmast besatt av rörelsemekanik. Feldenkraisare, gått en del av osteopatutbildningen, f d styrketränare, osv. Jag har ändå läst rätt mycket fysik och biologi och har hittills inte hittat något område som inte hon kan bättre än jag. Ner på cellulär nivå... Ibland undrar jag om hon är hyperintelligent faktiskt.

Men strunt samma. Jag gjorde den här utsvävningen för att förklara att jag inte alltid begriper hur saker och ting fungerar, som vi gör på lektionerna. Men fungerar gör de.

I torsdags var Ralph ganska spänd och på tårna. När det var dags för min lektion (Lisette höll lektion innan) frågade hon om det var något speciellt jag ville fokusera på, eller om vi kunde jobba med det hon såg. Jag valde givetvis det sistnämnda. Ralph tryckte ihop sig i halsens bas, framför manken. Detta måste vi komma till rätta med, för annars kommer han inte genom kroppen. Även om jag får honom ut med näsan, slänger han 4-5 halskotor i ett paket, och då lossar inte kotorna individuellt.

Detta är så himla läckert med LIsette. Hon är så fantastiskt noggrann, och tack vare det blir resultatet rätt häftigt. Hon nöjer sig inte med mindre liksom. Och det är därför jag hänger kvar vid henne förstås!

Jag har funderat mycket på vad vi gjorde, och kommit till slutsatsen att det vi gjorde via tyglarna/bettet på lektionen egentligen var en Feldenkraisövning för häst. Jag vet att det låter som om hela lektionen var handfokuserad, och det är ett big no-no för många ryttare. Givetvis för mig också. Men skit i det, lektionen gick ut på att dra hästen i truten. Och han blev så jävla bra! :-o

Fick börja i halt att ställa utåt, förankra ytterhanden så att hans yttersida hals blev kortare. Ur detta börja ta på inner, tills han la om vikten bakåt och vägde över, då släppa ytterhanden så att yttersidan längdes och han blev rak. Ur rakheten släppa efter på båda och börja skritta. Fy fasen vad han krånglade i början. Högg i bettet, stolpade iväg, backade i sidled, vevade med huvudet osv. Men vet man lite om hur nervsystem fungerar är det bara att vänta ut det tålmodigt. Han hade satt ihop halskotor till cementklumpar och när man börjar lossa detta kommer allehanda koordinationstics. Lisette fick hjälpa mig från marken, hon är ju typ 39000 ggr skickligare och snabbare, så det blev rena rama terapin för Ralph. Jeez vad han lossnade. Jag vet, det låter sjukt. Hålla på med munnen?!? Det får man ju inte... Men kan hästen lägga vikten bak och är korrekt skolad så kan man nog åstadkomma väldigt mkt mha bettet. Varför skulle vi annars ha det?

Fortsatte med övningen i skritt och sen även variation på densamma, börja med att korta inner och sen ta på ytter. Tanken är att man bara ska behöva böja ringfingerlden pyttelite på den sida som är den långa och hästen ska ta det som en halvhalt.Gick över i trav och fortsatte där. Gick lättare t o m. Hästen jobbade sig svettig, och jag också.

Jättesvår lektion, för jag begrep inte riktigt allt. Min beskrivining är en tolkning som Lisette säkert skulle fnissat åt om hon läste. Hennes filosofi är också att eleven själv ska göra sin resa. Hon guidar, men efter ett antal år ska man inte behöva henne. Det kräver dock en hel del filosoferande från elevens sida, och jag är inte riktigt lagd åt det hållet... :-o

I fredags hade medryttaren Ralph, enligt hans lilla kalender hade de varit ute och Ralph hade varit kontrollerbar och snäll. Igår red jag ut med Carbin och hans ägare, vi var ute 2 timmar. Red upp till "gamla heden" - där vi red när vi stod på Prästgården. Jättehärlig runda blev det, med inslag av galopp! Duktig fegis!

I lördags blev jag ett brottsoffer. Ett offer för försmädlig illvilja och kriminell verksamhet. Någon jävel stal min nymonterade Ikea-pall!

Jag och en stallkompis skulle rida ut en runda på heden, hon har en reumatisk sjukdom och jag har en häst som är för stor. Alltså är vi inte helt smidiga och hoppar inte upp och av våra hästar som rinnande vatten. Det är snarare isblock som ska försöka kravla sig upp... Och ut på heden finns det ett antal grindar man måste forcera. Jag gjorde slag i saken och monterade i lördags förmiddags min ikeapall (som väntat på detta i ett halvår), fick montera ner den bara 4 ggr eftersom jag inte läser instruktionen tillräckligt noggrannt. Kompisen tog med sig en pall, så vi körde först ut och satte ut pallarna. "I vanliga fall" låser jag givetvis fast pallen med kedja vid grinden, men nu hade jag ju inte hunnit olja in den, så vi satte bara ut den som den var.

Ut och iväg. En härlig tur, om än förenat med lite koskräck (lösgående köttdjur i leksam ålder - mitt sällskap jagade dock bort dem som tur var. Vet inte vem som var räddast - jag eller Ralph). Var ute 2 timmar och både vi och hästarna var rätt matta på slutet. Långa travsejourer och det är så himla läckert att släppa "på" kraften i Ralph. Det räcker att man lägger ner handen något och tänker Energi, så sänker han baken, stiger med fronten och lääääänger steget. Jag blir så full i skratt, det är som att åka en riktigt bra karusell! Och bogarna bara känns så himla lösa! Det är långt kvar till det är något "riktigt", men det som det ger försmak av gör mig ohyggligt lycklig.

När vi kommit tillbaka till stallet, avmonterat alla attiraljer, packade vi in oss själva för att åka och hämta våra pallar. Då är det någon jävel som snott min pall! Den som jag slitit med i 2 timmar och hunnit använda en enda jävla gång! Ursäkta franskan! Jag blev så himla arg, men ville ju inte visa mig från min sämsta sida inför sällskapet så jag försökte se glad ut ändå. Men det är jag inte!!!

Igår hade nog Ralph träningsvärk, han kändes loj, så det blev ett halvtimmespass på utebanan med fokus på uppmjukning. Kunde dock inte låta bli att be om lite lite vinkling bak och två gånger bjöd han på något trampliknande. Vet inte om det var "rätt" eller inte, men berömde för säkerhets skull. Ja, gud vet  vad jag sätter in på kontot...

Ibland är det bra underbart att ha häst. Igår var en sådan dag. Jag och AKO skyndade oss ut på en skrittrunda i vårsolens sken. Varmt och gott (fastän klockan var halvsex innan vi kom iväg!), rådjur på åkrarna, lärkor som sjöng och hästar med spetsade öron.

I morse körde jag bil till jobb (brukar busspendla i vanliga fall) och tog omvägen om stallet för att ta av Ralph och Carbin sina täcken, så att de verkligen ska få vårvindar i pälsen under dagen.

Jag funderar annars på hur jag ska ha råd och tid med två hästar. En häst som jag tycker mkt om är nere på en prisnivå som är mer rimlig än vad den var för ett år sen. Hon är e Richfield och är en otroligt vänlig häst. Länk till video: http://www.youtube.com/watch?v=7LLkCHlB7-k 
4 år är hon. Vad tycker ni om henne? Hon har en väldigt trevlig grundbalans, vet jag som haft lite lite med henne att göra.

I söndags tränade jag för Thina Alsterfeldt. Jag har tränat för henne en gång tidigare, och så har vi träffats en gång utöver det (ingen ord träning, men jag red och Thina hejade). Första lektionen övade vi på fyrkant, volter i varje hörn, få hästen att böja igenom och aktivera (speciellt höger) bak. Släppa iväg på ytter (ovant för mig) för att sedan smyga in kontakten. I början kändes det faktiskt som Hela havet stormar. Ralph har så himla mkt rörelse när jag inte balanserar honom. Men efter halva lektionen började Ralph hitta koordinationen. Den här övningen har jag gjort sen dess då och då. Ur volterna kan man lägga in lite trav och sen tillbaka till skritt igen innan nästa hörn. På så vis har jag också hunnit öva på nedsittning.

Sen jag red för Thina senast har Ralph blivit starkare i kroppen. Min eminenta medryttare rapporterar samma sak via hans lilla träningsbok - att det går att börja sitta ner på/i honom. Och jag tycker han börjar bli ridbar. Traven känns bitvis riktigt rolig att rida.

I söndags red jag fram lite självständigt medan Thina avslutade framförvarande lektion. Givetvis hade jag försökt sanera Ralph så gott jag kunde - han ser inte ut som en sporthäst nu med sin långa päls. Jag lindade t o m för att Thina skulle bli imponerad. :-)

Lektionens övningar
Hon frågade vad jag ville öva på, och jag ville gärna få hennes vinkling av det jobb jag gjorde på senaste Lisette-lektionen - vinkla bak, släpp ut och be honom komma ut. Så vi gjorde den typen av arbete, men i ett högre grundtempo och med snabbare eftergifter för Thina. För mig kompletterar Thina och Lisette varandra perfekt. Lisette är petimeternoggrann, Thina är noggrann - men inte på exakt samma vis. Jag får alltid göra "lite för svårt" för Thina, men i slutet av lektionen har vi hamnat där vi hamnar med Lisette också. Och hästen är ju mitt kvitto. Jag vet hur han känns i kroppen när det är rätt, och det är tacksamt.

Så jag fick vinkla bak (dutt dutt med spöet på svansroten), släpp efter fram och be om aktivitet. Han skulle fram med frambenen och fram med näsan. Just det sista har Ralph svårt för. Det blir hackigt/huggigt och lite wobbligt. Han tappar balansen lite helt enkelt. Och så är han ju troligen gramanriden i Holland. Ett jävla skit faktiskt. Se upp så han inte slänger in baken i höger varv! Efter ett tag fick jag göra samma arbete i trav och Thina komplimenterade mig för att det syntes stor nedsittningsskillnad hos mig. Kändes jättekul att höra. Det var INTE lätt att sitta ner i utsläppningsfasen dock. Så jag klarade inte så långa perioder i sträck, det ska erkännas.

Lektionen avslutades med att Thinas superassistent satte lite högergalopper. Hon ledde inåt i fattning och några steg efteråt för att få honom att sluta använda högerbog som en krycka. Ralph var väldigt duktig, men duktigast var Thinas assistent. Vilken ridkänsla.

(Dagen efter testade jag samma sak själv i paddocken. Det slutade med att Ralph höll på att backa ut genom snöret (staketet) och ner i en liten damm, samtidigt som han lättade fram. LIIIIITE skillnad i ridkänsla kanske?)

Nu vet jag inte riktigt vad jag ger mig in på. En ny blogg? Varför? Ja, det vet jag inte riktigt.

Jag har försökt många gånger, bl a på Mulen, och tyckt det varit kul - med alla kommentarer och erfarenheter man kan utbyta. Men båda gångerna har jag blivit ledsen, för det har slutat med kommentarer från förståsigpåare som jag inte tycker har att göra i min dagbok. Så nu testar jag med en lösenordsskyddad blogg.

Inte för att jag tror att någon är så intresserad av min vardag, men för att bloggen fyller ett behov hos mig. Tror att mina bloggrapporter fyller samma behov som brevskrivandet fyllde i mina tonår? Jag tycker det är förbenat lärorikt för mig själv att skriva om ridning, jag får en extra aspekt av hobbyn då. Kanske bearbetar jag mina intryck via tangenterna?

Till er som hittat hit vill jag säga - varmt välkomna! Hoppas att ni lämnar lite digitala fotavtryck här hos mig då och då!

Testar hur det funkar med bild...