Otillräcklighetens stryptag
Ha inte dåligt samvete eller skuldkänslor! Lätt att säga jag vet...
Men det är inte så at man måste "bli mamma" över en natt och kunna allt perfekt- även om det ibland verkar så himla enkelt i allt man hör och läser..
Låt det ta sin tid att hitta rutiner som passar er. jag använde amningsnapp hela tiden- sket helt enkelt i barnmorskorna som sa att det inte alls var bra. Jag tyckte det var bättre att han fick amma med den än att jag skulle hålla på och mecka utan. Neo fick ersättning hela tiden utöver amningen. Vägrade känna mig otillräcklig för det.
Ellen kommer säkert gå upp i vikt när att lugnat sig.
Ses imorgon!!!! KRAMAR!!!
Först än en gång ett stort GRATTIS till er och lilla Ellen. Jag säger som Emily. Försök att lämna det dåliga samvetet och skuldkänslorna hemma och njut av er lilla bebis. Alla är vi barn i början- även på att bli mamma. Men den där känslan av otillräcklighet hör nog till mammaskapet även när barnen blir större.....
Amning är ett kapitel för sig men framförallt är det en riktig mysstund att sitta och titta på det lilla mästerverk som man fått som gåva. Såriga bröstvårtor är dock bland det ondaste man kan ha. Satt och bet mig i fingret med tårar i ögonen för att inte skrika högt innan mjölken rann till. Det gör förbenat ont på ren svenska. Min syrra använde också amningsnappen hela tiden och det har flera av mina kompisar gjort. Fungerar det hade jag fortsatt med det.
Bebisarna går ju ner lite i början och snart kommer Ellen att utveckla sådana där mysiga bebisveck på låren ska du se. Linnea var smal som ett streck och fick aldrig några sådana men Filip hade mängder ;).
Kram på dig och försök att känna efter vad som passar dina och Ellens amningsmysstunder bäst. Alla är vi olika och vi gör inte på samma sätt men var stolt över det som ni gör tillsammans vännen. Ni är hur duktiga som helst.
Massa kramar
Tänk om barnlösa jag hade fått 10 kronor för varje gång jag hade fått höra om den nyblivna mammans dåliga samvete - jag hade kunnat köpa en ny häst :)
Anna-Karin, välj bort det dåliga samvetet. Du är den bästa mamma Ellen kan få, och Andreas är där och stöttar dig hela vägen. Han drar gärna det lasset för att du har gått i 9 månader och dragit DET lasset. Det är nog inte enkelt att gå i pappans skor heller, att vara på bänken och inte kunna göra så mycket medan det är tungt och trögt att vara gravid.
Att amma ska vara mysigt (vilket jag kan veta utan att vara mamma ;)), låt ingen ta ifrån er stunderna av närhet. Funkar det så funkar det, funkar det inte är det inte p g a dig. Lämna det dåliga samvetet och otillräckligheten i skogen - du är ju fullkomlig. Som Anna-Karin. Något annat begär ingen av oss andra av dig, varför ska du då få hacka på vår underbara väninna?
Nä, njut av Ellen och Andreas och av stunden, solen, vintern och lite god mat, katterna och lugnet. Allt blir som det ska vara.
Du har burit bebis i magen, uthärdat vändningsförsök och kejsarsnitt, såriga bröst och dessutom avstått från ridningen i månader för Ellens skull. Andreas kan gott dammsuga lite extra som kompensation, och jag tror han håller med om det. ;)
Jag avskydde verkligen amningen i början, och mjölkningen var bland det mest förnedrande jag har varit med om. Jag kom aldrig till din förmåga att ta den med humor.
Sen fick jag "hjälp" av en hemsk människa från Amningshjälpen, vilket gav mig minnen för livet. Efter det blev jag arg, gav tillägg ibland mot alla chefsideologernas rekommendationer, och sen löste det sig.
Love blev fet som en fotboll med bubbliga lår, och det kommer säkert Ellen också att bli. Hon är ju bara en vecka ännu, det kommer att ordna sig och hon kommer inte att svälta.
Du har fött världens finaste bebis åt er, du behöver inte vara bäst på allt annat också!
Jag tycker du ska släppa alla tankar på otillräcklighet. Efter att ha beskådat denna vackra dotter idag så kan jag bara konstatera att ni lyckats alldeles utomordentligt väl. Hon ser ut att må jättebra, och jag är övertygad om att du är den allra bästa mamma hon kunnat få.
Jag har fött upp en unge med flaska och helammat en, och båda artar sig ju bra. Hur du än gör, så kommer det att bli bli bra! Det är en alldeles ljuvlig liten dotter ni fått!
Tänk vad lätt det är att känna sig otillräcklig och värdelös, och så svårt det är att göra tvärtom. Undrar om det är något typiskt kvinnligt för män gör mycket mer sällan dessa "reflektioner" med tillhörande uppklående av sig själv. Jag kan ju nada om barn, men tänker på att föl å unghästar ofta är ganska smala och rangliga och blir ändå fina och normala som vuxna. Huvudsaken måste väl vara att hon är frisk och mätt. Vad gäller Andreas så måste jag fullkomligt hålla med om vad Petrus skriver härovan i första stycket :) Är det nån som "gjort mest" så är det ju du! Och om allt annat som är sagt, hon har ju världens bästa föräldrar!
Vi får försöka tänka lite på vad vår kloka tränare har sagt, att det man tränar på blir man bra på, och i vårt fall kanske det handlar om att vara nöjd med sig själv och tvinga sig själv att tänka positiva tankar om sig själv och det man gör - ofta. Så kanske en dag blir man lite bättre på det.
Hälsningar från en som också klår upp sig själv jämt å ständigt.
