Morgonstund har guld i mund
Nu har det visst gått en vecka sen jag skrev senast. Hoppsan.
Jag har inte ridit något i veckan direkt. Medryttare K hade honom i måndags, i tisdags vilade han, i onsdags fick jag besök av Carbins ägare AKO, som jag gav en "minilektion" på Ralph, torsdag vilade han och fredag hade medryttar-K och hennes särbo T honom. Så kan det gå. Själv har jag roat mig med rotfyllning, simning, hälsa på Marina och hennes DD i Knickarp och annat...
Idag skulle jag "äntligen" rida igen, men som vanligt kände jag mig lite mesig när det väl var dags. Känner mig alltid olustig när det gått länge sedan jag red senast. Eftersom jag hittat världens snällaste man (eller en av dem i a f), bad jag honom följa med ner som moraliskt stöd. Vi var nere i stallet strax innan 8, eftersom det blir så varmt sedan.
Ralph kändes ganska fin, stod emot lite i högervarvet dock. Han får liksom "stoppar" i kroppen, och han tappar rytmen. Men jag tyckte vi redde ut det ganska bra ihop, han och jag. Övade på lite flytta bogen in i trav, då tappar vi VERKLIGEN rytmen. Förstår inte hur alla gör som bara "flyter" igenom skolorna, jag lyckas banne mig inte hålla takten. Nåja, det är kul att test iaf! Avslutade med trav/halt och han kändes galet fin. Lätt lätt lätt på hjälperna, och älgade inte det minsta. Andreas sa på marken "vad roligt det ser ut när en så stor häst är så lätt - han blir så hög liksom!". Kan man annat än att älska en sådan man?
Han tog lite bilder med min mobil, tyvärr inga på slutet, men strunt i vilket. Observera gärna de nya ridstövlarna. De tar ca 5 min att ta på sig. Det är SKIT att ha höga fotvalv när man ska i dem. När jag väl fått i foten är det inga problem, så tycker jag de sitter riktigt bra!
Bilderna klickbara som vanligt.
Tror vi håller på att begränsa högerbogsfallande? Som vanligt...
Lite halvtrist moment i traven, men jag gillar Ralphs rumpa.
Lite mera trav...
Ett riktigt trist moment i traven. Både för ryttare och häst. Men allt kan ju inte vara solsken jämt! :-)
Ber om lite lite mer energi. Tycker faktiskt att min häst är ganska fin.
Jag har inte ridit något i veckan direkt. Medryttare K hade honom i måndags, i tisdags vilade han, i onsdags fick jag besök av Carbins ägare AKO, som jag gav en "minilektion" på Ralph, torsdag vilade han och fredag hade medryttar-K och hennes särbo T honom. Så kan det gå. Själv har jag roat mig med rotfyllning, simning, hälsa på Marina och hennes DD i Knickarp och annat...
Idag skulle jag "äntligen" rida igen, men som vanligt kände jag mig lite mesig när det väl var dags. Känner mig alltid olustig när det gått länge sedan jag red senast. Eftersom jag hittat världens snällaste man (eller en av dem i a f), bad jag honom följa med ner som moraliskt stöd. Vi var nere i stallet strax innan 8, eftersom det blir så varmt sedan.
Ralph kändes ganska fin, stod emot lite i högervarvet dock. Han får liksom "stoppar" i kroppen, och han tappar rytmen. Men jag tyckte vi redde ut det ganska bra ihop, han och jag. Övade på lite flytta bogen in i trav, då tappar vi VERKLIGEN rytmen. Förstår inte hur alla gör som bara "flyter" igenom skolorna, jag lyckas banne mig inte hålla takten. Nåja, det är kul att test iaf! Avslutade med trav/halt och han kändes galet fin. Lätt lätt lätt på hjälperna, och älgade inte det minsta. Andreas sa på marken "vad roligt det ser ut när en så stor häst är så lätt - han blir så hög liksom!". Kan man annat än att älska en sådan man?
Han tog lite bilder med min mobil, tyvärr inga på slutet, men strunt i vilket. Observera gärna de nya ridstövlarna. De tar ca 5 min att ta på sig. Det är SKIT att ha höga fotvalv när man ska i dem. När jag väl fått i foten är det inga problem, så tycker jag de sitter riktigt bra!
Bilderna klickbara som vanligt.
Tror vi håller på att begränsa högerbogsfallande? Som vanligt...
Lite halvtrist moment i traven, men jag gillar Ralphs rumpa.
Lite mera trav...
Ett riktigt trist moment i traven. Både för ryttare och häst. Men allt kan ju inte vara solsken jämt! :-)
Ber om lite lite mer energi. Tycker faktiskt att min häst är ganska fin.
På gränsen till min förmåga
Ibland är Ralph en grad för svår för mig. Eller tio, det beror på hur negativ jag känner mig. ;-)
Idag var en sådan dag. Jag hade bestämt mig för uteritt på heden, och maken var snäll och ställde upp som sällskap på cykel. Jag vågar inte rida ut ensam mer, så är det bara. Det var varmt och rätt mkt flugor. I början skulle Ralph absolut inte gå rakt fram, utan som en vinkelhake och stå emot genom hela kroppen. När jag försökte med sitsen säga "Nej, min vän, nu går vi framåt och rakt samtidigt!" tvärstannade han och började smålätta fram. Jag vet att han inte är en elak häst, men det känns på gränsen till vad jag klarar av. Han blir inte så när jag rider ut med hästsällskap, men man tager ju vad man haver. En styck make på cykel...
Vi travade efter en stund och jag fick inte till någon jämn och lugn fart utan det var "av" och "på", "av" och "på" hela tiden. Inte helt lätt. Men efter ett tag började vi få mer flyt och vi travade långliga stunder. Massor av flugor gjorde inte saken bättre. När vi skrittade den sista biten sa Andreas att Ralph inte ser jämn ut när han travar. Det är inget som känns, men Andreas har rätt gott öga och jag HOPPAS att det är så enkelt att jag inte klarar av att rakrikta honom ute - och då får han taktstörningar.
I veckan har vi haft det ganska mysigt, jag och Ralph. En dag gick vi på lång promenad i snöre, sen har vi varit på utebanan och i fredags förmiddag kom medryttaren ut och red ut honom, medan jag gick bredvid och visade ridvägar. Han har känts trevlig att rida, speciellt igår på utebanan. Då jag dessutom fick flera komplimanger av stallägaren:
Idag var en sådan dag. Jag hade bestämt mig för uteritt på heden, och maken var snäll och ställde upp som sällskap på cykel. Jag vågar inte rida ut ensam mer, så är det bara. Det var varmt och rätt mkt flugor. I början skulle Ralph absolut inte gå rakt fram, utan som en vinkelhake och stå emot genom hela kroppen. När jag försökte med sitsen säga "Nej, min vän, nu går vi framåt och rakt samtidigt!" tvärstannade han och började smålätta fram. Jag vet att han inte är en elak häst, men det känns på gränsen till vad jag klarar av. Han blir inte så när jag rider ut med hästsällskap, men man tager ju vad man haver. En styck make på cykel...
Vi travade efter en stund och jag fick inte till någon jämn och lugn fart utan det var "av" och "på", "av" och "på" hela tiden. Inte helt lätt. Men efter ett tag började vi få mer flyt och vi travade långliga stunder. Massor av flugor gjorde inte saken bättre. När vi skrittade den sista biten sa Andreas att Ralph inte ser jämn ut när han travar. Det är inget som känns, men Andreas har rätt gott öga och jag HOPPAS att det är så enkelt att jag inte klarar av att rakrikta honom ute - och då får han taktstörningar.
I veckan har vi haft det ganska mysigt, jag och Ralph. En dag gick vi på lång promenad i snöre, sen har vi varit på utebanan och i fredags förmiddag kom medryttaren ut och red ut honom, medan jag gick bredvid och visade ridvägar. Han har känts trevlig att rida, speciellt igår på utebanan. Då jag dessutom fick flera komplimanger av stallägaren:
- "Ralph ser luftig ut"
- "jag vill också ha en häst som går så fint i formen och ser så lätt ut i handen"
- "vilken fin takt han har" (nej, det har han inte, men jag sa inte emot!)
- "Vad han kliver in i halten, han ser verkligen trevlig ut!"
- "den där sadeln ser skön ut, du sitter så snyggt i den" (Ja, tacka fan för det, som jag tränat på sitsen och ändå är jag inte en tiondel på vägen!)
Lektion 14 juni
Igår, söndag, hade jag lektion kl 9 på morgonen. Jag fick besök av Kicki från Småland, och efter några telefonsamtal lyckades jag guida henne rätt, till Ralphs boställe. :-)
Lektionen gick ut på att få Ralph att balansera jämnt i baken. Att inte skyffla över vikt åt ngt håll, utan att hålla vikten och balansen stilla i bakdelen, medan benen flyttade sig. När ett bakben inte sviktar och tar vikt, utan är mer åt det raka hållet, skyfflar det över vikt ur ståfasen mot den andra rumphalvan, vilket får till följd att rumpan svänger ut och det andra bakbenet vevar ut för att fånga upp gumpklumpen.
Jag skulle istället be Ralph hålla vikten stilla i bakdelen. Kan ju låta enkelt.
Men det var det inte.
Fick gå in med rumpan mot instruktören, så skulle jag försöka hålla rumpan ganska stilla och flytta mig i en piruettliknande rörelse runt henne, utan att baken föll åt något håll. Baken skulle vara stilla och viktbärande, bogen lätt och flyttbar.
Pytt.
När jag skulle flytta fronten åt vänster var det svårast. Ralph skyfflar över vikt från vänster bak till höger bak, och det går på en millisekund. Jag försökte med hjälp av sits, skänkelplacering och yttertygel få honom att inte skyffla vikten åt höger, utan hålla den kvar i mitten, framför svansen, men det tänkte då Ralph inte vara med om. Onödigt, sa herr Lauren och tänkte ut 40 nya flyktvägar. Bakåt? Uppåt? Stampa med framhovarna? Nähä, men då RÖR jag mig inte då. Tror jag var i fler gånger med underskänklarna på lektionen igår än jag varit på en hel månad sammanlagt! :-o
När inte baken tar vikt jämnt och kraftfullt blir fronten i det närmaste osvängbar, fick jag höra. Som om jag inte märkte det.
I det andra varvet, när jag skulle flytta fronten åt höger var det något lättare. Där kunde jag lite lättare kontrollera vikten i häcken.
Men en gång kändes det som om det lossnade även i svåra varvet, han fick beröm - förstås och vi tog många pauser rent allmänt. Efter den gången gick det något lättare.
Sen skulle jag göra övningen i trav, men rida på fyrkanten och försöka flytta i 2-3 hörnpasseringar. Det var inte lätt. Däremellan skulle jag försöka fräscha på honom. Jag red i mina nya stövlar och kände mig som världens nybörjare! Hittade inte skänkelstabilitet eller ens lättridningstakten. Benen for som lärkvingar kändes det som. Emellanåt fick jag lite pejl på rumpestumpen, och då kändes han fin. Men det tar en mikrosekund, så har han skjutit vikten hit och dit. Puh!
Efter lektionen satt jag och Kicki och fikade i trädgården (i det oklippta gräset) och hade det mysigt. En riktigt härlig hästdag!!!
Vad är hästminne egentligen?
Man brukar ju prata om hästminne, som något extra väl fungerande minne - något som aldrig går ur så att säga. Men varför säger man så? Är det för att hästar alltid minns att en gång slog locket på soptunnan upp precis när vi gick förbi - bäst att vara försiktig och drakblåsa lite för säkerhets skull?
När jag red Ralph till hans nya stall härom veckan fick jag för mig att han kände igen sig när vi närmade oss det stall han stod på innan flytten. Man ser hagarna från heden, och heden vi red på har vi varit på tusen gånger.
Igår regnade det hela kvällen, så jag tänkte gå bort till Prästgården (hans gamla hem, där han stod innan jag flyttade honom förra hösten) och rida i ridhuset. Det är några minuters promenad bort, och vägen ner till Prästgården har han också gått tusen gånger. Men han betedde sig som värsta fullblodet. Han trippade, han fnös, han var på tårna och han kändes rent allmänt på gränsen till explosiv. Nu satt jag inte på, eftersom jag inte vågar ta en enda risk längre - och det var nog ett klokt beslut. Tänkte att han nog lugnar sig när vi kommer in i ridhuset, som han ju trots allt ridits i, i tre år.
Där bedrog jag mig. Det var som om han aldrig varit där. ALLT var farligt. Han for runt för minsta lilla, och var väldigt upprörd (för att vara han). Det här får mig att fundera på om vi NÅGONSIN kommer att kunna komma ut och tävla. Hur ska jag klara det?! Jag får ge bort honom till någon annan, som tävlar honom åt mig. :-(
Gick runt i ridhuset i säkert 20 min innan det kändes säkert att sitta upp. Det gick att rida, men det gick inte bra. Han var helt sönderfallen så att säga, de fyra benen gjorde varsin sak och kroppen satt inte ihop för fem öre. Försökte jobba på att han skulle slappna av och koppla ihop sig, och det gick då och då. Det blev lite bättre när det kom in en annan häst i manegen, innan dess hade han gått och gnäggat... :-o
Efter en halvtimmes ridning var jag rätt nöjd, då hade vi skrittat och travat och övat på lydnad (halter), och det hade inte blivit allt för mkt katastrof. I traven knäppte han av helt förvisso och jag fick inte ut honom i formen, men han skuttade inte, och han fick iaf miljöträning.
Jag var nöjd med mig själv att jag genomförde det, i vilket fall. Jag är ju så mkt mesigare, och tyckte det var rejält läskigt med min stora häst som beter sig som ett vältränad dynamittunna. Han ÄR snäll, men han är också känslig. Ledde hem i ösregnet och försökte peppa mig själv med att "det här var nyttigt".
Idag har medryttaren honom, jag ska träffa min kompis som är hemma från Afrika! Hurra!
När jag red Ralph till hans nya stall härom veckan fick jag för mig att han kände igen sig när vi närmade oss det stall han stod på innan flytten. Man ser hagarna från heden, och heden vi red på har vi varit på tusen gånger.
Igår regnade det hela kvällen, så jag tänkte gå bort till Prästgården (hans gamla hem, där han stod innan jag flyttade honom förra hösten) och rida i ridhuset. Det är några minuters promenad bort, och vägen ner till Prästgården har han också gått tusen gånger. Men han betedde sig som värsta fullblodet. Han trippade, han fnös, han var på tårna och han kändes rent allmänt på gränsen till explosiv. Nu satt jag inte på, eftersom jag inte vågar ta en enda risk längre - och det var nog ett klokt beslut. Tänkte att han nog lugnar sig när vi kommer in i ridhuset, som han ju trots allt ridits i, i tre år.
Där bedrog jag mig. Det var som om han aldrig varit där. ALLT var farligt. Han for runt för minsta lilla, och var väldigt upprörd (för att vara han). Det här får mig att fundera på om vi NÅGONSIN kommer att kunna komma ut och tävla. Hur ska jag klara det?! Jag får ge bort honom till någon annan, som tävlar honom åt mig. :-(
Gick runt i ridhuset i säkert 20 min innan det kändes säkert att sitta upp. Det gick att rida, men det gick inte bra. Han var helt sönderfallen så att säga, de fyra benen gjorde varsin sak och kroppen satt inte ihop för fem öre. Försökte jobba på att han skulle slappna av och koppla ihop sig, och det gick då och då. Det blev lite bättre när det kom in en annan häst i manegen, innan dess hade han gått och gnäggat... :-o
Efter en halvtimmes ridning var jag rätt nöjd, då hade vi skrittat och travat och övat på lydnad (halter), och det hade inte blivit allt för mkt katastrof. I traven knäppte han av helt förvisso och jag fick inte ut honom i formen, men han skuttade inte, och han fick iaf miljöträning.
Jag var nöjd med mig själv att jag genomförde det, i vilket fall. Jag är ju så mkt mesigare, och tyckte det var rejält läskigt med min stora häst som beter sig som ett vältränad dynamittunna. Han ÄR snäll, men han är också känslig. Ledde hem i ösregnet och försökte peppa mig själv med att "det här var nyttigt".
Idag har medryttaren honom, jag ska träffa min kompis som är hemma från Afrika! Hurra!
Report from Sick Bay
Den här förkylningen är seg. Var hemma från jobb måndag och tisdag, släpade mig till jobb onsdag och torsdag. Hade ansökt om semester på fredagen, för Andreas varit iväg så mkt och vi tänkte dona i trädgården och i huset. Men jag var för dålig, orkade inte göra NÅGOT. Har också velat att Ralph ska ridas varje dag på nya stället - dels för att han ska se att det är normala läget numera och dels för att medryttarens särbo har lektion på söndag kväll. Jag vill helt enkelt att Ralph ska vara så trygg som möjligt innan lektionen, eftersom särbon, som trots att han är duktig, trots allt är nybörjare.
Igår fick jag be medryttaren hoppa in, jag orkade bara inte. Både hon och särbon ställde upp! Härligt! Hon hade inte ridkläder med sig (var hos särbon), så den stackaren fick rida i sina vanliga kläder. Jag följde med ner förstås för att visa Ralphs nya hem och var alla hans saker är. Hon jobbade honom först lite från marken (det har jag aldrig tålamod till - shame on me!), och sen satt hon upp. Hon rapporterade samma sak som jag känt. Att Ralph är lite extra vinglig och känslig numera - antagligen för att det är så mkt nytt i hjärnan att hjärncellerna inte riktigt räcker till att koordinera kroppen också. Minsta lilla man tappar koncentrationen så flyter en bog iväg mot Berings sund...
Tog många bilder med mobilen, och efter K:s godkännande lägger jag upp dem här. Jag tycker faktiskt jag har en flott häst. Helt opartiskt. Och K rider honom väldigt bra - det är så skönt att ha avlastning, och jag tror Ralph mår bra av det också. Jag tycker han blivit ca 10 ggr bättre sen K började rida honom. Bilder klickbara, jag försökte gå nära med mobilen för att de skulle bli urskiljbara...
Igår fick jag be medryttaren hoppa in, jag orkade bara inte. Både hon och särbon ställde upp! Härligt! Hon hade inte ridkläder med sig (var hos särbon), så den stackaren fick rida i sina vanliga kläder. Jag följde med ner förstås för att visa Ralphs nya hem och var alla hans saker är. Hon jobbade honom först lite från marken (det har jag aldrig tålamod till - shame on me!), och sen satt hon upp. Hon rapporterade samma sak som jag känt. Att Ralph är lite extra vinglig och känslig numera - antagligen för att det är så mkt nytt i hjärnan att hjärncellerna inte riktigt räcker till att koordinera kroppen också. Minsta lilla man tappar koncentrationen så flyter en bog iväg mot Berings sund...
Tog många bilder med mobilen, och efter K:s godkännande lägger jag upp dem här. Jag tycker faktiskt jag har en flott häst. Helt opartiskt. Och K rider honom väldigt bra - det är så skönt att ha avlastning, och jag tror Ralph mår bra av det också. Jag tycker han blivit ca 10 ggr bättre sen K började rida honom. Bilder klickbara, jag försökte gå nära med mobilen för att de skulle bli urskiljbara...
Mobilbilder
Har fått överta en gammal mobil, var ju tvungen att testa kameran. Den var skräp. Bara 2 megapixlar, det märks.
Bilderna klickbara, men det blir inte bättre... :-D
Bilderna klickbara, men det blir inte bättre... :-D
Premiärridning på Björkhaga
Igår satt jag upp för första gången på nya stället. Som sig bör, var jag nervös, så jag bad min kompis G följa med och vara moraliskt stöd. Jag har blivit så mycket mesigare sen jag for av. Men strunt i vilket, det är bara att bita ihop och berätta för folk att man är harig, de brukar förstå.
Det var varmt som sören igår, så det blev ett kort pass på ridbana. Ralph är alert och lite "på tårna", men det slår inte över. Peppar peppar. Gick runt först på utebanan så han skulle få kika sig omkring, och satt upp efter några minuter. Började jobba rätt omgående, för han hade fullt upp att gå och lyssna och titta på allt möjligt... Han var väl inte helt fokuserad på mig, det kan man inte anklaga honom för, men jag är ändå nöjd. Nöjd med att jag kommer "åt" honom, att jag utmanar mig själv trots att jag tycker det är läbbigt och sen blev jag förstås glad för G:s kommentar: "Det är så roligt att se honom, han utvecklas för varje gång". Och så sa hon att hon tycker han är en snygg häst. Det blev jag också glad över - G har jag försökt övertala till att bli medryttare på Ralph, för hon sålde sin Maratonvalack för något år sedan, hon rider bra och hon är längre än jag - men hon tycker Ralph är "läskig" och "för mycket". Han är ju rätt känslig, och är man i något så när rätt härad i sin ridning, är han extra petig. Det är rätt märkligt, sätter det upp lite mer nybörjarryttare eller kanske ryttare som "kör över" honom så stänger han liksom av. Han är inte alls lika känslig då. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
På ett sätt är det väl bra, antar jag. Men förra stallägaren t ex - som var en sådan som körde över - upplevde ju honom som tjurig och ovillig, och då vet jag inte riktigt om jag ska "försvara" honom eller inte. Man får ju så olika upplevelser på honom. Min upplevelse är ju bara "min" så att säga, och det ena behöver inte vara mer rätt än det andra.
Oj, nu villade jag ut mig. Jag är förkyld och hemma från jobbet, så hjärnan är väl inte riktigt på topp.
Blev bara en halvtimmes ridning igår, men både jag och Ralph var rejält svettiga efteråt. Min kondis tillät ändå inte längre pass, när man är förkyld känns det ju som en Iron Man-tävling att ens rida lätt i några minuter...
Det var varmt som sören igår, så det blev ett kort pass på ridbana. Ralph är alert och lite "på tårna", men det slår inte över. Peppar peppar. Gick runt först på utebanan så han skulle få kika sig omkring, och satt upp efter några minuter. Började jobba rätt omgående, för han hade fullt upp att gå och lyssna och titta på allt möjligt... Han var väl inte helt fokuserad på mig, det kan man inte anklaga honom för, men jag är ändå nöjd. Nöjd med att jag kommer "åt" honom, att jag utmanar mig själv trots att jag tycker det är läbbigt och sen blev jag förstås glad för G:s kommentar: "Det är så roligt att se honom, han utvecklas för varje gång". Och så sa hon att hon tycker han är en snygg häst. Det blev jag också glad över - G har jag försökt övertala till att bli medryttare på Ralph, för hon sålde sin Maratonvalack för något år sedan, hon rider bra och hon är längre än jag - men hon tycker Ralph är "läskig" och "för mycket". Han är ju rätt känslig, och är man i något så när rätt härad i sin ridning, är han extra petig. Det är rätt märkligt, sätter det upp lite mer nybörjarryttare eller kanske ryttare som "kör över" honom så stänger han liksom av. Han är inte alls lika känslig då. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
På ett sätt är det väl bra, antar jag. Men förra stallägaren t ex - som var en sådan som körde över - upplevde ju honom som tjurig och ovillig, och då vet jag inte riktigt om jag ska "försvara" honom eller inte. Man får ju så olika upplevelser på honom. Min upplevelse är ju bara "min" så att säga, och det ena behöver inte vara mer rätt än det andra.
Oj, nu villade jag ut mig. Jag är förkyld och hemma från jobbet, så hjärnan är väl inte riktigt på topp.
Blev bara en halvtimmes ridning igår, men både jag och Ralph var rejält svettiga efteråt. Min kondis tillät ändå inte längre pass, när man är förkyld känns det ju som en Iron Man-tävling att ens rida lätt i några minuter...
