Krulerutt-tår
Igår var jag på feldenkraisbehandling hos Lisette. Efter senaste behandlingen har jag mått riktigt bra i kroppen, men ville ändå ta en behandling för säkerhets skull. Det blev en mastodontbehandling på 2 timmar! :o
Jag ville börja med bröstryggraden, för den behöver jag smörja upp. Direkt efter behandlingarna är jag alltid noggrann med att göra en viss övning för kotorna vid bh-bandet, men sen glömmer jag bort det efter ett tag. Enligt Lisette är det många som är stela i bröstryggraden, och rör kotorna där som i "en klump" vilket är dumt, för just i bröstryggraden ska man ta vridningar. Men vi sitter ju mest stilla på kontor och är inte ute på åkrarna och plöjer eller hässjar hö längre...
Igår kände jag för första gången att vänstersidan om ryggraden hade dragit ihop sig, i vanliga fall är det högersidan (spec rhomboideus). Lisette kommenterade också att jag var sämre på att sidböja än vad jag brukar vara, att det har jag "överlätt" för. Sen gick hon vidare på resten av ryggen och tyckte att jag var trög vid revbenen så hon skulle börja "lossa" där också.
Då fick jag adrenalinpåslag. Hon började på högersidan, där jag ju har en hel del skador. Men vi har behandlat tidigare utan större problem, t o m under läkningstiden har vi jobbat. (Så fort jag kommit hem från sjukhuset kom hon hem till mig). Men igår när hon skulle få högersidans revben (upp mot skuldran och axeln) att "separera" lite började benen skaka som besatta. Hon lugnade mig med att det var helt normalt, att min kropp ville berätta något om skadorna och att jag lagrat rädsla i kroppen. Det känns väldigt konstigt när kroppen tar över. Man är så utlämnad och även om jag intalar mig själv "slappna av" lever kroppen ett eget liv. Lisette väntade ut min kropp och efter några minuter drog jag en suck och skakningarna försvann. Mycket märkligt. Men skönt efteråt!
Sen gick hon ner mot benen och jobbade lite underben. De var ungefär lika rörliga som telefonstolpar.
- Det märks att du inte rider just nu, för i vanliga fall har du rätt mycket mer koordination i underbenen, skrattade hon.
Jag skrattade inte. Jag kände mig som en 80-åring.
Sen gick hon ner till fötterna och utbrast glatt:
- Nej men, du har ju krulerutt-tår!
Eh... Ja, det har jag alltid haft. Tår som i mellanleden höjer sig, som om jag greppar runt något hela tiden. Min syster och min mamma har samma, sa jag. Jag trodde det var något medfött och skelettärt.
Lisette bara log och la sina magiska fingrar kring tårna. Och vips, så rätade de ut sig. Jag fattade ingenting. De har ju ALLTID varit ihopkrullade. Lisette menade på att jag måste öva även på att gå barfota på stockar, inte bara greppa med tårna kring smala grenar - för att jag skulle förstå vilka rörelser fötterna ska klara av. När jag kom hem och visade Andreas mina nya tår blev han också rätt "imponerad". Det är Skithäftigt hur muskler kan dra ihop sig så att man tror att man ser ut/är på ett visst sätt, och på en enda behandling har Lisette vänt upp och ner på alltihop. Drog mig till minnes att jag hade strlk 39 fram till jag var ca 20, då jag helt plötsligt kunde ha strlk 38. Kanske har det med tårna att göra?!
Efter det började hon lägga ner min tyngdpunkt (jag fick sitta upp nu) längre och längre ner. När jag ställde mig upp kände jag mig kort på något sätt, och det kändes som om jag utgick från vaderna på nåt sätt. Men när jag gick på toa tyckte jag det var jättelångt ner till handfatet. Lisette menade att det är en kombination av att jag blivit längre MEN samtidigt fått lägre tyngdpunkt, så det känns som om jag är längre och kortare på samma gång. Vi gjorde sen tillsammans en övning stående för att ytterligare skicka tyngdpunkten ner i golvet. Hon berättade att den tekniken tar hon till när hon behandlar hästar och hon får dem att släppa sin hals så mkt att de i stort sett lägger hela vikten på henne. Det orkar ju ingen "normal" människa stå emot (och hon måste stå stilla och fortsätta behandla), och hon har dessutom ledvärk, så jag tror verkligen att det funkar...
Idag har jag onekligen lite "släppont" kring ryggraden. Och som vanligt är jag religiös. Jag älskar min kropp, även om den är både tjock och gravid. Den är fantastisk.
vad ballt!!
Låter ju hur coolt som helst. Fantastiskt hur kroppen tar sig sätt att tala till oss.
Åh, jag blev ju nästan religiös bara av att läsa om det! Coolt! Måste nog ta och boka in nån sån där feldenkreisare nån dag! antecknar i boken - det och frisören
:-) Lät så roligt med tårna - själv har jag tår som är som fingrar, och precis som med mina fingrar så är långfingret/-tån längst, vilket min gubbe tycker är mycket konstigt. Han tror att ALLA andra har tår som är som i en jämn rad från stortån till lilla korta lilltån...
Jag är ju helt övertygad om att min kropp skulle tycka att ett möte med en Feldenkraisare skulle vara spännande och välgörande. Men jag hittar ingen inom rimligt avstånd. :( Den enda jag hittar vill att jag ska gå i någon jäkla grupp och det har ju jag både tid och intresse av. :/
Vill också ha en Lisette i min närhet!
Fascinerande läsning.
Linnéa, när du kommer ner och hälsar på bokar jag in en behandling åt dig. Det ska du få i julklapp/fölsepresent/namnsdagspresent/påskägget (välj vad som passar, allt efter säsong).
Det ÄR skitcoolt.
Alltså... Jag vill ju också prova.
Det finns en i min närhet, men jag tvivlar på att människan kan vara som den du beskriver. Men det kan vara värt ett försök. Just nu kan jag knappt gå.
Bella, när du och knodden kommer ner till Skåne (blir väl lagom till Falsterbo), så åker vi iväg med er också! :)
MAGISKT!!!
Hittade din blogg lite plötsligt sådär, kul att läsa vad du skriver!
Jag tycker att Feldenkraisbehandlingen låter väldigt spännande. Jag vet från min egen kropp att det finns många känslor, och gamla ärr i både kropp och själ som har satt sig fast fysiskt på något sätt.
Själv är jag dock fortfarande i det stadie där jag tveksamt funderar över om jag nu vågar ringa till den fysioperapeut som jag har en remiss till, jag är nog inte någon särksillt fysiskt vågande människa...
