anduin

Kattens natur

En katt kan inte klockan. Och hade katten kunnat klockan, hade den struntat i den big time.

En katt bryr sig inte om sociala pekpinnar eller normalt hyfs. Helt ogenerat hoppar den upp på det nydukade bordet och börjar slicka sig i rumpan.

En katt tar alltid för sig. Om bebisens spjälsäng är nybäddad hoppar katten självsäkert upp, sträcker ut sig och myser: "Ah, bara för mig!".

En katt lever i nuet. När katten kommit in genom dörren skriker den upphetsat "Ge mig mat. NU! NU! NU! NU!". Den tar inte hänsyn till att dess hyresgäster på två ben måste bära in 43 kassar från affären först, få av sig ytterkläderna och mata bebisen.

En katt står självklart i centrum. Om den dörr är stängd, ska den öppnas. De tvåbenta hyresgästerna ska på en millisekund utföra kattens önskan, annars börjar katten irriterat krafsa på dörren som är stängd. När dörren väl är öppnad ville katten inte alls gå ut, men det fattar ju varje katt: att en dörr inte kan vara stängd?!

Man kanske skulle varit katt?!

Tjippen, en av de två katter som nådigt låter oss bo hos honom.

Måns, åldermannen på 9 år och 7 kg, tycker att kartonger är utmärkta divaner.

Jag håller med i vartenda ord! Vi har ju tre katter i vårt hem - vårt och vårt, egentligen är ju denna 10-rummare katten Svinto's bo. Han väger 9 kg och vi brukar kalla honom "Han som Bestämmer". Imorse tog torrfodret slut...i eftermiddags var han så ARG (...vi har blötfoder men det duger inte...) så att han Sprang i full rulle på halkigt parkettgolv och slog kullerbyttor - i ilska...



...jag kunde inte låta bli att skratta ÅT honom :D

Underbar beskrivning och vilka fina katter! Jag vill också ha katt!

Ja tänk vad skönt det skulle vara ibland... Bara förutsätta att allt löser sig, alla andra finns till för att passa upp på en... ;)

Ja, de lever verkligen i nuet, har grym integritet och lyder efter lustens lag. En katt som inte har lust, den totalvägrar.



I min flock har jag en gammal dam på 17 år. Hon har vägrat vara inne i stallet och vägrar sig in i huset. Hon får tokspel. Men i år när det varit så grymt kallt har jag tvingat in henne med våld på nätterna och vi fajtades några dagar rejält. (hon gillar inte heller stängda dörrar...)Men till slut så stretade hon bara med benen och lät sig lyftas in, och gnällde inte nämvärt över att vistas inne med oss. Jag har en god son, då Månsa vägrade sova på annat ställer än i tvättstugan, så erbjöd sig sonen att sova där med henne så hon inte skulle känna sig ensam. <3

Är han nio år redan?! Det var ju i förrgår han var liten kattunge och välte ner krukorna i köksfönstret när vi satt och fikade...

Kristin> 9 kg?! Oj, vilken bjässe! Är det en vanlig bonnakatt?



Linda> jag vill eg helst ha hund, men man tar vad man får! :)



Annica> vilken härlig son du har "fostrat"! Är han lika djurtokig som mor sin?



Irene> han välter fortfarande ner krukor. Senast en orkide i lite ovanligare färg. Han ger sig aldrig på de överblommade begoniorna, bara de blommor jag verkligen tycker är vackra...

Underbart skrivet som vanligt. Och helt sant. Har också två nådiga Skatter hemma hos mig.

Du har väl sett dessa klipp förresten ? http://www.simonscat.com/catmando.html

Helena> Absolut! Jag och Ellenpappan har skrattat oss fördärvade åt Simons cat!

Ja skratta sig fördärvad är verkligen ordet. Helt sinnessjukt roligt just för att det är så sant!

Ja vanlig bonnkatt med inslag av Norks Skogskatt eller något annat långhårigt



Bilder:

http://i49.photobucket.com/albums/f299/Krisse1980/Katterna/IMG_0228.jpg



http://i49.photobucket.com/albums/f299/Krisse1980/Katterna/IMG_0226.jpg