Räddharen är tuff som ett lejon
Det är bara att erkänna. Jag har en klump i magen när jag ska rida. Jag tycker ridning är det roligaste som finns, samtidigt som jag är rädd för att något ska hända. Att hästen ska dra iväg och jag inte ska kunna sitta kvar. Jag är ju så ringrostig och otränad att det känns 100% säkert att jag hade farit av om det hänt...
Du är jätteduktig och modig! Du gjorde det!!!
Hjälper det att tänka på att Björnen ofta stannar när ryttaren kommer i obalans? Det skulle ju kunna betyda att han stannar om du tappar balansen mer på riktigt, tex för att han skyggar? Det vore ju en trygghet, kanske?
Och även att tänka på att han stannade för ditt röstkommando när han for iväg av ljudet från takraset? Där finns en kommunikation mellan er, annars hade det inte funkat. Och du kan inte ha förmedlat farhågornas känslor till honom just då, tror jag, för då hade han inte varit så lätt att stanna.
Kanske?
Mod är inte att inte vara rädd, utan att våga trots rädslan - och du är MODIG!
Tror många som anser sig betydligt "tuffare" än du skulle känna sig obekväma med att vara så nybliven mamma, ringrostig och så ny - dessutom UNG - häst på det. Jag tror ni kommer bli ett fint team, du och Björne och jag är imponerad av dig!
Vad duktig du är!
Det är klart att det är obehagligt, du har har ju trots allt ett par riktigt dåliga upplevelser i bagaget.
Det är svårt att släppa spänningen och den där obehagliga känslan i magen. Jag tycker att det kan hjälpa att fokusera på hur det känns när det nu känns riktigt bra, "sjung en sång" inne i huvudet och fokusera på takten och mjukheten. Låt inte spänningen och "tänk om" komma ivägen för den känsla som du Vill ha när du rider. I början får man tvinga sig fram till den riktiga känslan, senare kommer den helt av sig själv.
Om man lyckas med att släppa spänningarna och rida avslappnat så sitter man ju som regel betydligt bättre fast OM hästen hittar på någonting.
Det Är svårt, men det blir lättare efterhand som ni får fler Bra ridpass i bagaget som kan överskugga den där spänningen som hänger med från de dåliga upplevelserne (jag svamlar, jag vet, är inte så bra på att sätta ord på det jag tänker...)
Jag instämmer: Heja dig!! Heja Björne!!
En fördel med en "ung" och grön häst är att man själv kan forma mycket. De är inte cementerade i sina reaktioner och u kommer att ha möjlighet att påverka Björnes reaktioner när han blir rädd. Genom att helt enkelt göra något konstruktivt (i erat fall att proa och lugna), och han kommer att finna en trygghet i det. En trygghet i att du hjälper honom, och han inte behöver ta saken i egna händer utan följa din instruktion, och det kommer bara att bli bättre och bättre ju mer ditt ledarskap befästs.
Jag är imponerad av dig Anna-Karin för din målmedvetenhet och ditt mod. Det är verkligen inte konstigt att du tycker att det är obehagligt, konstigt vore det annars. Men din vilja kommer att ta dig igenom det här, och du kommer att lära dig väldigt mycket om både dig själv, Björne och Ralph på vägen.
En annan fördel med unghästar är att varje bra pass är ett stort steg framåt. Ni samlar på sådana nu. Det här kommer att bli så bra.
Stor kram från mig!
Heja!!!
Jag kan inte annat än hålla med alla föregående. Det har både för och nackdelar att ha en ung häst.
Jag tror också på den varianten att börja jobba direkt när man sitter upp. Har även jag åkt av på lång tygel de senaste gångerna... ;) Hellre då promenera i början och ta tyglarna direkt sen om det gör att man känner sig mer bekväm. Ingen av er tjänar på att du blir spänd för att du promt ska rida på lång tygel först. :)
Jag tror det här kommer bli jättebra!
KRAM
Kan tillägga att jag också avstår skritt på lång tygel uppsuttet om jag känner mig osäker. Jag skrittar fram och av avsuttet vid de tillfällena, och tar då dessutom tillfället i akt att be hästen om lite halter och igångsättningar och ibland även lite vändningar (om jag upplever ett behov av att provocera fram olydnad som jag sen kan ta igenom), för att få igång den sortens kommunikation där det är jag - människan - som står för de flesta förslagen på vad vi ska göra tillsammans, hästen och jag.
Heja Björne & Heja A-K! Jag skrittar sällan på lång tygel. Inte ens på Twilight som inte en gång under alla våra ridpass "dragit iväg!...jag är oxå en fegis och snart har jag oxå en unghäst som ska ridas...istället brukar/de skritta fram 10 minuter förhand, sitta upp och skritta ytterligare 10 minuter på kort tygel.
Jag tycker ni två är jätteduktiga och jag är glad över att det händer en massa positiva grejer vid varje ridpass :-)
Jag tänker ofta, ofta, ofta på dig och Big Brune Björnen! KRAM
Åh vad coolt att du kom iväg!!!! Hejja!!!
Jag brukar numera ägna mig åt att veva loss mina axlar i ryggsims-liknande rörelser när vi skrittar fram på långa tyglar :-D. 10 varv långsamt och sedan 10 varv fort - som en propeller typ. Jag lovar dock att inte testa det på Björne nästa gång :-D.
Du vet väl vad Nasse sa (i Nalle Puh) Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd. :)
Jag känner med dig och jag delar också din rädsla, även fast jag inte fått barn eller haft något längre riduppehåll (lite har det ju blivit). Man blir nog sån med åldern tror jag, man tänker hela tiden "What if..."
Det ÄR inte konstigt att man är nervös/rädd när man ska kliva upp på 500 kilo egenvilja, men man får försöka lita på allt det vi lärt oss med att hålla deras fokus på arbetet och vårt fokus på vårt inre (andning, tyngdpunkt, rak ryggrad, andas ner i bäckenet, rakhet, stillhet osv) då blir det inget över till att kolla efter faror och tramsa runt, och OM de skulle börja tramsa runt så tror jag man har mycket bättre chans att sitta kvar på dem när man har en dressyrmässig sits som enkelt följer med hästens tyngdpunkt även när den gör överraskande rörelser. Säger som min danslärare sa en gång, (om nervositeten i att uppträda inför publik): Att man får ta sin rädsla i hampan och säga åt den att den får lov att vara med, men den får INTE lov att ta över eller diktera villkor. Man får försöka dansa vidare med rädslan bredvid sig liksom.
Kei> fast jag hade ingen hjälp av all vår sitsträning när jag trillade av de två gångerna... L såg mig ju trilla av sista gången och hon sa att jag hade undermålig teknik. :D För att trilla av alltså.
Såg på ponnyakuten på svtplay igår (ja, det är sånt man gör när man ammar) och studerade den hopprädda flickan. Hon fick tipset av Lisen Bratt att tänka på hur det ser ut när hon landar efter hindret och bara rida utefter det - inte tänka på vad som kan hända på vägen fram eller över hindret. Och den lilla flickan var så himla MODIG!
Men kanske du inte var koncentrerad på din sits just i det ögonblicket..? Vet inte... Annars är tipset att skaffa dig en PRE som inte har ett så väldans kastigt rörelseschema ;-)
Å mindre nerv också.
Jag skulle gladeligen kolla på ponnyakuten om jag hade den kanalen! Visualisering är kraftfullt, används mig veterligt flitigt i sportsammanhang på hög nivå!
Kei> Ponnyakuten går på SVT - har du inte den? Du kan kolla på SVT Play annars. Som om du inte hade massor annat att göra...
Attans!! Nu kastar jag mig in på Svtplay och lär tillbringa resten av kvällen där........
Attans!! Nu kastar jag mig in på Svtplay och lär tillbringa resten av kvällen där........
