Ringrostighetens mästare

Jag känner mig som en 80-årig nybörjare i Ernies närhet. Marina måtte snart tröttna på att ha mig som en black om foten när hon ska hantera Ernie... Eller Björne som jag oftare kallar honom. Jag känner att jag vill bilda mig en "egen" häst så att säga, att även om Ernie givetvis är Kickis häst först och främst, måste jag få bygga en egen relation till honom. Och att få ett eget smeknamn på honom kan vara ett litet, litet steg på vägen.

Idag hade Marina och jag sälle av C som kom på besök från Danmark. Jättekul med finbesök av både C och hennes ljuvliga tax. T o m Andreas föll till föga, och uttalade spontant "en sån här kan vi ju ha någon gång!". Jag har aldrig hört Andreas säga så om någon hund!

I ridhuset var Björne lite mer rädd än vanligt och for iväg ett par gånger när Marina longerade honom. Det lät rätt ordentligt om ridhusväggarna idag (rasande snö? vind? köldknäppar?). Men varje gång lugnade han ner sig ganska snabbt. En annan häst blev dessutom longerad samtidigt, och när den skulle galoppa drog han iväg för det. Vem vet hur många gånger Björne blivit arbetad i ridhus, samtidigt som någon annan häst longeras där? Men han verkar så sansad, efter han blivit rädd lugnar han ner sig snabbt. Han verkar väldigt känslig på kroppsspråk ser man när Marina longerar honom. När hon kommer upp i sadeln ser han lite obalanserad och otränad ut, speciellt i vänster varv. När hon går över från höger till vänster är det precis som om det kommer "stoppar" i kroppen på honom, men jag tror att detta kommer att försvinna ju mer tränad han blir. Marina och C verkar vara av samma åsikt. Och jag har ju ingen brådska över huvud taget. Jag tyckte Björne var jätteduktig idag, på slutet blev han fin en hel långsida i vänstervarv (trav) också, och då hoppade Marina av. För att lämna plats åt den osmidiga tjocka tanten! Stackars Björne...

Marina fick gå med på linan med mig, jag vågar inte klippa navelsträngen än... Och jag skulle ju givetvis inte rida så länge, för vi får inte trötta ut Björne. Jag red enbart i det lite lättare varvet (höger) för att inte äventyra något. Red något varv på volten i skritt och tycker skritten känns trevlig. Sen ville jag prova att trava och då fick Björne känna på ringrostighet. Jag skulle bara kolla ner vilket sittben jag satt på, och vips var vi på väg in i väggen! Herrejesus, ska man STYRA också?! Marina fick hojta åt mig och sen fick hon hala in oss på linan. Pinsamt! Men sen travade jag lite till och efter ett halvt varv på volten fick jag en liten liten försmak av det jag ser Marina prestera. Han började trava lite och det kändes faktiskt väldigt mjukt och stort.

Nu är jag glad!

Kommentarer
Postat av: Helena

Jag tror det är ganska korrekt att Ernie inte är riden särskilt mycket. som flera andra kommenterat i förra inlägget så är det härligt att ha unghäst i flera bemärkelser.

a) man kan ta det i sin egen takt och b) man kan alltid skylla på att de är unghästar : ) Jag har saknat det många gånger genom åren, när man har en fd unghäst och faktiskt inte kan ta det lite som det kommer eller skylla på att de är gröna längre, hehe.



skämt åsido: så länge du har hjälp av tränare så blir det bra det är jag helt övertygad om. men en liiiiten pekpinne: var inte FÖR daltig bara. ingen häst, inte ens en unghäst, dör av att ridas i bägge varv i skritt : )

2010-02-06 @ 20:12:45
Postat av: A-K

Hi hi, Marina hade redan ridit i båda varven! :) Jag ville mest att han skulle få gå ur ridhuset med en positiv upplevelse av vänster varv, vilket han fick om Marina fick avsluta i det varvet. ;)

2010-02-06 @ 20:14:35
URL: http://anduin.blogg.se/
Postat av: Kristin

:-) Vad skönt att du är glad! Men inte behöver du känna dig ringrostig i Björnes närhet? I sadeln är en annan femma - men i din närhet tror jag inte att han alls känner av din ringrostighet!

2010-02-07 @ 12:45:19
Postat av: carolina

Tack för sällskapet och gästfriheten ;) Det var jättekul att träffa dig och familjen inkl. Ernie. Jag tror att du och Björne kan få det jättebra tillsammans.



/c. -med den ljuvliga taxen som pep hysteriskt det mesta av tiden i stallet...

2010-02-07 @ 17:32:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0