Ellenmamman har stigit i graderna. Ellenmamman har blivit en supermamma. Ty i 2 dagar har Ellenbebisen och Ellenmamman varit ensamma hemma. Inför detta elddop var Ellenmamman i upplösningstillstånd, helt i linje med hennes personlighet. Hon var nära att ta ut skilsmässa från Ellenpappan som bestämt att han skulle åka på den årliga jobbkonferensen när Ellenbebisen bara var
tre ynka månader. Ellenmamman tyckte detta var högst oansvarigt och var stressad flera dygn innan Ellenpappan gav sig av. Sur var hon också, sägs det.
Nåväl, Ellenpappan gav sig av (Ellenmamman var så arg att hon knappt fick ur sig ett "kör försiktigt") och Ellenbebisen och Ellenmamman var utelämnade åt varandra. Ellenmamman hade planerat massor av aktiviteter för att "klara av" de två lååååånga dagarna. Det var föräldrautbildning i grannbyn, det var tvätt, det var mockning, det var ridning, det var besök i stallet av presumtiv medryttare, det var utställning på Kulturen i Lund (som Ellenmamman i ärlighetens namn inte såg så jättemkt av, för Ellenbebisen var vaken och såååå söt). Men däremellan kom onekligen en natt som Ellenmamman och Ellenbebisen skulle vara helt själva. Ellenmamman tror att hon sov ca fem timmar den natten, och verkligen inte i sträck. När man är ensam med en bebis, känner man ett starkt behov av att noja över bebisens andhämtning och stressa upp sig genom att låta diverse skräckscenarios tumla runt i skallbasen: "tänk om hon inte somnar om", "tänk om jag inte får sova NÅGONTING" osv. Men Ellenbebisen sov som hon brukade, med enda skillnaden att hennes mamma låg och blåstirrade på henne för jämnan. Inte konstigt att hon slog upp sina ögon lite oftare än vanligt och undrade vad som var galet...
Föräldrautbildningen i grannbyn sov sig Ellenbebisen igenom. Ellenmamman fick inte alls visa upp de andra föräldrarna vilket praktexemplar hon och maken presterat, och kände sig därför lite snuvad på konfekten. Inga "Åh, vilken ovanligt söt bebis" eller hänförda suckar kom från de andra föräldrarna. Men det är klart, de hade ju fullt upp med att amma, vyssja och byta på sina ungar. Som hette 2000-tals namn som Vidar och Tage Lo.
Ja, ni läste rätt. Tage Lo.
Alltså, förlåt mig, men vad är det för FEL på folk?! Varför döper man ett barn till Tage Lo? Jag är nog för gammal för att förstå tjusningen med namn som Anakin, Tage Lo, Nova-Li, Ylva-Li, Anoma-Li och Tiger. Det är nästan så jag känner mig så konservativ att jag skulle kunna döpa om Ellen-Li till Ing-Britt.
