anduin

Här kommer ett inlägg från tors 27/8, blogg.se har strejkat för mig, så jag har blivit utslängd många gånger...

Vi skulle egentligen haft kurs i helgen, fre-sön, men tränaren var dålig och var tvungen att ställa in. Kändes förstås trist, vi hade alla sett fram emot helgen, men det är inte så mkt att göra. Vi skulle vara hemma hos en tjej 2 mil från stallet där Ralph står och han skulle få åka dit med kompis-A. Hade varit en jättebra träning för oss båda! 

Jag har haft lite trötta dagar. En aktiv helg med trädgårdsarbete, groomande åt Maria K i Hässleholm (JÄTTEKUL) och sen jobb på det har fått mig att känna mig som 80. Magen växer och jag känner mig otymplig. Jag tycker kanske inte det är jättekul att vara gravid just nu, men så får man väl knappt skriva. Idealbilden av en gravid människa är ju en lycklig, harmonisk och skimrande kvinna. Och så känner inte jag mig direkt. Känner mig fet, trött och stum i magen. 

Igår kväll var det dags för ny lektion. Lisette hade önskat ridhus, så jag och Ralph lufsade bort till Prästgården. Jag var ute i osedvanligt god tid, eftersom han en gång varit lite "stökig" i ridhuset och jag ville ha gott om tid för att gå omkring med honom innan uppsittning - ifall det skulle behövas. Vilket det givetvis inte gjorde, Ralph var lugn som en filbunke, och jag kunde ha honom lös i ridhuset medan jag städade upp bajs efter andra tidigare ryttare. Ralph gick och snusade i sin egen värld, hittade svampar, kollade bakom sargen och spanade ut genom en glipa. Ibland är han rätt mysig!

Sen satt jag upp och strax därefter anlände AKO, som ville kika på min lektion. Som jag saknar att inte dela stall med henne längre, men hon är ju inte sååå många mil bort. Har varit och hälsat på henne och Carbin en gång i sommar, och tänkte hinna hälsa på dem en gång nästa vecka också. Fortsatte rida fram lite i väntan på Lisette. Satsade på mjukhet och sen gick jag över i trav. Han kändes mjuk och härlig. Fick många klappar. Bad om att flytta lite undan för inner, då tappar vi lite flyt, men samtidigt är det så mkt bättre än vad det var för bara ett halvår sen. Formen kan bibehållas och det känns inte riktigt lika "jobbigt" för honom. AKO kommenterade att det syntes att det hänt saker under sommaren, något jag givetvis blev väldigt glad för. Hon upplevde honom som starkare, mer tillfreds och mer jobbande. *stolt matte*

Sen kom Lisette och hon kommenterade också att han såg mjuk och lös ut. Så nu var det dags att börja tänja i hästapållen. Skulle korta formen något fram, be om mer aktivitet bak, känna hur aktiviteten gick bakifrån fram till handen, så att det jag bad om i häcken skulle komma ut i nacken. Obs - mankammen ska inte bli kortare för att jag kortar formen, mankamslängden ska bli längre då hästen fyller korrekt bakifrån.

Lisette menar att hästen måste gymnastiseras för detta arbete, att för varje "tänjning" (med tänjning avses halvhalt ger aktivitet bak som i sin tur ger en tänjning i halskotpelaren) måste hästen bygga om sig rätt mycket "inombords", så att när man tänjer 2 mm får hästen ny färg, när man kan tänja 1 mm till får den ny pälskvalitet och när man kan beta av en till har den blivit en annan ras. Jag förstår faktiskt lite vad hon menar (observera "lite"), för när jag ett par gånger fick till det kändes Ralph som en väldigt välutbildad dressyrhäst. Därmed inte sagt att vi var i det läget jämt...

När bakdelen fyller nacken ger man efter ung hälften av det man tog i halvhalten som belöning. Men INTE SLÄPPA BORT. (ett av mina stora fel).

Ett annat fel jag blev varse (återigen), var när Ralph blev tom - antingen bakifrån eller på någon sida - och därmed försvann från min fina kontakt, var att mina händer då drabbades av panik. Då började de flyga omkring och "leta" efter honom. Vilket gjorde honom ännu mer "stressad" och inte alls benägen att söka min hand. Fick tillsägelse om att våga sätta mina händer på hans manke för att få dem stilla och "trygga" för honom. Mycket bra tips, som jag måste öva mer på.

Vi fick några "kortslutningar", i vänster varv för ovanlighetens skull, där vi båda gjorde så kontraproduktiva saker mot varann att Ralph blev upprörd, stampade i marken och började lätta fram. Usch, jag känner mig så liten då. Det är alls inga "stora saker", men för en som är så töntig som jag, känns det jobbigt. Mest av allt skäms jag för att jag sätter oss i de situationerna. Träning ska ju vara enbart till glädje för hästen... :( Men ibland är det också reaktioner på att jag faktiskt kräver att få sitta kvar i en viss position, fastän han hellre vill kasta mig utåt (i detta fallet), och då gör jag kanske aningen för mkt eller för sent (jag vet inte), samtidigt måste han ju faktiskt ändra sig för mig?

Efter detta arbetet i skritt, där han bitvis kändes som en riktig topphäst gick vi över i trav. Mina clementinlungor (ja, de känns ju så små numera) jobbade för högtryck och det var ganska jobbigt, men vad roligt det var. Vilken häst jag har! Fick fortsätta arbetet att be om mer aktivitet bakifrån utan att det skulle innebära mer km/h, bara mer "spjong" och mer fyllning i nacke och hand. Leta efter var han ska vara för att lättridningen ska bli enkel. Varva med fräschare trav, pincha och ta tillbaka några steg, för att sedan fräscha upp något. Obs, släpp inte kontakten... I hörnen förbered noggrannt, ladda baken ytterligare några hg och begär ett aktivt inner bak. Räta långsamt ut efter hörnet och fräscha på. Ta tillbaka inför nästa hörn. Fick flytta undan inner bak lite då och då för att sen få "mer" trav efteråt och även börja fräscha på på diagonalerna.

Det vete sören om jag någonsin ridit så bra, om jag ska skryta. Eller om hästen gått så bra någonsin. Vi gör så många GREJER! Och det är så roooooligt!!!! Avslutade med skritt och ryggningar för att kontrollera att hästen kunde vara rak. Det kunde han inte riktigt i ryggningen (undrar vem det berodde på?!), utan föll ut med vä bak och tryckte mot hö bog, så jag fick avsluta med att rida på enhand för att komma igenom, vilket vi sedermera gjorde och jag fick sitta av.

Jag dröp av svett, och jag undrar om mina hormoner ändrat något i svettproduktionen? Jag luktar KATTKISS!!! :o
Jag brukar aldrig lukta äckligt, men det här är så att jag skäms för mig själv. Det har varit så i en månads tid nu. Måste försöka lägga säkerhetsvästen i blöt, kanske är den en bidragande orsak?

Under tiden vi eftersnackade somnade Ralph och vi hann med att prata lite om hans karaktär. Att han är oförargligt "pillig" med allt, att han inte har riktigt koll på saker och ting, och att han ska dra och pilla på allt. Otålig, pojkaktig och full av idéer. Lisette menar att det är det jag också måste jobba med på alla "lektioner" (hon kallar all ridning "lektion", för hon menar att man är lärare för sin häst) - att han måste koncentrera sig på mig om och om igen, oavsett om det är hästar utanför ridhuset, om det finns en blöt fläck på ridbanan eller om det blåser i öronen. Och även om det är jobbigt ibland för honom, så är det hans jobb att tillsammans med mig lösa "problemet", inte att komma med alternativa lösningar hela tiden (så som han ofta gör). Samtidigt finns det ju inte ett "ont korn" i honom (det gör det väl inte i någon häst), han är aldrig illvillig, men han tycker ofta att han kan bättre själv liksom. :D Egentligen passar jag inte helt suveränt ihop med den typ av häst som han är, men jag har börjat gilla hans karaktärsdrag mer och mer. Man vänjer sig väl helt enkelt? :) Jag gillar "arbetshästar", som accepterar och försöker, utan att ställa till scener eller försöker komma på andra sätt att lösa saker och ting. Hög moral och pengar på fredag, helt enkelt! Så är inte Ralph riktigt. Han är väldigt uppmärksam på mig 80% av tiden, men han hittar på många egna saker resterande 20... Och han är faktiskt lite lat! :o Det har jag inte börjat märka förrän på senare tid.

Men han är ändå en fantastisk häst, och jag är så himla glad för honom. Jag önskar att jag kunde träna jämt, jämt, jämt.

Ralph har ju känts väldigt rolig att rida på sista tiden. Och det känns väldigt märkligt. För vad gör man om man tycker "allt" känns bra och "lätt"?

Visst, höja kraven. Självklart. Men hur? Och när? Vi höjer ju kraven hela tiden på lektionerna, men än har jag inte varit så länge i "zonen där allt känns lätt", så jag tycker samtidigt det är väldigt mysigt att under några veckor få känna den här helt nya känslan. Galoppen har jag beslutat att helt strunta i tills efter bebisen anlänt. Jag blir bara stressad av att känna hur mkt jobb det är kvar med den. Det känns ganska skönt att ha fattat det beslutet. Senast jag provade stod jag i fältsits och även då började Ralph mer gå uppåt. Så jag nöjer mig med att vi behöver träna mer, men att jag inte riktigt mäktar med det. JUST NU. ;)

Igår bad jag min kompis A följa med mig ner, jag vill gärna ha sällskap nu. *rodnar* Andreas brukar ställa upp, men igår ville han kolla Wissman (som ju sedermera ställde in). Så jag bad A, som gärna ställde upp (tack gode gud för vänner), hon var dessutom väldigt ridsugen eftersom den häst hon rider hade brallat så till den milda grad i hagen att han sträckt sig OCH trampat upp ett fult sår på sig själv. Det är tacken det för att man rider en gammal stel häst till en lite mer gymnastiserad variant, då börjar de "leva upp" och gör det lite för fort, innan kroppen hunnit med helt och hållet... :D

Jag red väl 20 min, hästen kändes som en dröm. Travade så mkt jag orkade (känns som att lungorna är som små clementiner i omfattning?!), och han kändes helt ljuvlig. Lätt att följa, lätt att reglera och det slutade med att jag satt och småklappade honom i vart och vartannat steg. Kände mig som Brink tidvis, det var sådan känsla Ralph gav. När jag klappade, tog han i lite mer. Precis som jag sett Briar göra när Brink leker med tramp i lätt sits! Nu fattar ju jag också att det är helt annorlunda och på en rätt annan nivå än där jag och Ralph är, men nu gläds jag åt känslan.

Sen satt A upp och jag lekte lärare. A rider jättebra, men den gamla hästen hon rider är rätt olik Ralph. På Ralph är det bra om man är supernoggrann och spelar försiktigt med skalorna, annars blir han "blockerad" mentalt, tappar takt och blir allmänt trist. Så jag gav henne lite småtips, som jag hoppades skulle funka, och hon verkade tycka han var rolig att rida för hon red säkert 45 minuter! Ralph är intressant att beskåda, när jag rider håller han inte på med sin näsa längre (visst kliar han den då och då, men det är inget i jämförelse med hur det HAR varit...), men när ryttare som inte sitter på honom så ofta och gör "nästan" rätt, då är det som att näsan är full av klipulver. Det är så att man får skämmas. Sitter det upp någon som rider honom "helt annorlunda" kan han också glömma sin näsa helt och hållet. Intressant. Jag tror inte det är BARA att han är ouppfostrad. Även om en del av kliet givetvis har med det att göra också. :o

Ikväll blir det träning 2030. Jippie!

Igår skulle jag tränat, men jag fick ställa in. :( Tyckte magen gjorde ont, så jag vågade inte chansa. Fick bli en bilfärd (!) ner till stallet (tar 10 min att gå...) för kontroll av snygghästen bara. Jag vill ju bara rida. Och rida. Och rida.

Fick en ny tid på torsdag 2030. Kanske inte världens mest optimala tid för mig som är så kvällstrött, men jag måste passa på.

Enligt UL är det f ö en liten tös som huserar i magen. Operation övertalning av maken gällande flicknamn pågår.

I söndags kväll red jag lektion. Medryttar-K och kompis-A kom som publik. Hade jag vetat att K skulle ta kameran med sig hade jag nog matchat oss bättre än ljusgröna lindor, blått schabrak, lila flugband och spygrön tröja på tjocktanten... :o

Jag fortsatte på enhand och tvinga mig själv att bli snabbare i sitsen. Ställa in bogarna på bakdelen och bara parera med snabba snabba halvhalter i tygelhanden som skulle gå rakt bakåt (inte dra hela armen åt sig, note to self...). Inte fuska med tippad hand, eller hand som flyr åt endera hållet över manken.

Bitvis gick det bra. Bitvis gick det mindre bra. Det var jättesvårt att snabba upp handen t ex. Och så känner jag hans viktförskjutningar för sent - han hinner nästan rasa in i mitten upp på läraren och upp på publiken innan jag känner att rumpan faller inåt. Hoppsan...

Och när hästen börjar gå bra, då ska man göra mindre, man ska inte släppa bort. Vilket jag gärna gör. När vi börjar närma oss himlen vill jag gärna ge all tygel i hela världen och bara glassa. Men så gör man tydligen inte. Man skruvar ner sig själv och går in och korrigerar om det behövs, men man tappar inte sin häst. Det är oartigt mot hans förtroende... Nå, det var hur man SKULLE göra det. :D

Lisette sa när jag kämpade som mest att "ja, när du sätter alla delar på plats, tar halvhalt och får igång energi i hästen kommer den att sätta sig och börja trampa". Det kändes väldigt avlägset emellanåt, men väldigt väldigt nära emellanåt. Tänk på att lätta i sätet och ta mer vikt på låren när Ralph börjar dra ihop sig och sluta andas. Ibland kom det små trampembryon.

Fick hjälpa till med spöet i innerhanden så att han skulle komma igång, för att halvhalterna skulle betyda kom tillbaka och bli mer aktiv, inte "kom tillbaka och dö".

Efter detta arbete på enhand fick jag ta tyglarna i båda händerna och fortsätta arbetet och därefter gå över i trav, och försöka lösgöra där. Jag var faktiskt ganska slut på slutet, så jag minns inte riktigt vad och hur jag gjorde, tror jag laborerade med pinchen och släppa pinchen (pinchen samlar, icke-pinch öppnar formen), länga halsen, korta halsen osv osv.

Har försökt fippla lite med K:s bilder, men jag är verkligen ingen mästare i photoshop. :o Så blir det när man jobbar mkt med trycksaker - då lär man sig att sådant lämnar man bort till proffs... Vilket jag då inte är... (Lektionen startade kl 20 och vid 21-tiden hade det blivit ganska skumt)

Lite bilder (klickbara)

Enhandsfattning, försöker ta halvhalt med min enhandsfattning och få honom att förstå att det betyder sänk dig bak OCH aktivera bakdelen.


Samma som ovan


Skrittar på


Tränger ytterbogen?...


I love my högerbog, säger Ralph.


Något bättre?


Uppförsbacke kan man väl ändå kalla det?


Här har jag nästan helt förstört bilden, hoppas ni ser vad fin min lilla häst är ändå. Idioten på ryggen som tydligen börjat luta BAKÅT emellanåt (har inte hänt på 8 år), får ni ha överseende med.




Ser ni något öht?!




Här ser man lite trampembryo. Kändes faktiskt ganska läckert...


Visst är han ganska begåvad på att vinkla ihop sig bak? Vänta bara tills han orkar lyfta hela sig och oss! :)


Jag borde verkligen ha photoshopförbud. K> FÖRLÅT att jag förstör dina bilder.

Måndag - onsdag har jag och Andreas gjort en liten bilresa med destination Lin- och Enköping. I Linköping stannade vi för att hälsa på Andreas lillebror m sambo (avstickaren till Trädgårdsföreningen och gamla Linköping var nog det bästa. I gamla Linköping fikade vi på Ragnar Dahlbergs café där vi fick den tvivelaktiga äran att se caféinnehavaren himself). Sen gick skodan vidare mot Enköping där vi först hastade till en träning som Icka red på sin Bazzen. Vilken häst, säger jag bara. Som ett kraftpaket på väg mot de högre klasserna helt enkelt. Det var så läckert att se! Har lagt in några av bilderna jag tog i Ickas dagbok på Mulen, om ni vill se.