anduin

I fredags kom Marina ut och red honom. Det såg som vanligt bra ut, och det var så skönt att träffas. Så skönt att veta att Ralph KAN funka med andra än Lisetteryttare (även om JAG upplever honom som allt mer lättriden, gör uppenbarligen inte alla det). Marina ska komma ut på fredag igen. I helgen har medryttaren förbarmat sig och idag får han vila (ska bara mocka och "mugga" senare ikväll när jag sovit någon timme). I morgon rider kompis A honom och även på torsdag. Så det blir nog bra.

Men som sagt, jag är så ledsen för att jag bara gör trista grejer med honom. Tänk om han glömmer mig?! Och så är det jobbigt att mocka och muggbehandla med stor mage och revbensont. Men nu tänkte jag ju låta bli att gnälla för en gångs skull! Hur bra gick det?...

Idag är det bl a min stallägare som gjort mig ledsen, och jag förstår ju att det inte var menat så. Hon satt på ralph förra veckan (när jag inte var där) och hon har refererat lite till den ridturen som gjort att jag mest känt "ok, du red på som vanligt utan att lyssna på hästen", men jag har inte brytt mig. Men när folk gör sig uppfattningar om min häst, som faktiskt grundar sig i deras egen ridning, då blir jag irriterad. Nu fick jag höra att Ralph var "stark" och ryckte i bettet. Ja, det gör han när ryttaren rider med handen och hälen. Men det kan man ju inte svara. Han gör det i stort sett aldrig när jag Rider, däremot kan han göra det när jag ska ge tygel t ex. Visst har jag sett honom dra den typen av pennor med folk som inte stabiliserar sin sits, men det behöver ju inte betyda att det är fel på Ralph? Jag orkar liksom bara inte med sådant skit. Och sen pratade hon om att jag borde köpa en hoppsadel till honom, så att han blev lite lugnare på uteritterna för att dressyrsadeln innebär ju automatiskt drivande sits.

Nej, det gör den inte. Men jag orkar inte svara ens.

Jag har svårt att handskas med mina humörsvängningar just nu. Först är jag ledsen för att det var svårt att veta hur jag skulle hjälpa den presumtiva medryttaren (och innerst inne VILL jag inte att Ralph rids utanför sin balansram, jag har kämpat och kämpat för att få honom genom kroppen och jag vill inte att han älgar ett enda steg i onödan...), sen blir jag glad när kompis-A rider Ralph idag och han är harmonisk och nöjd, sen blir jag lessen när stallägaren kommer med alla sina "sanningar". Jag förstår att det inte är logik i att jag tar åt mig som jag gör.

Men det gör jag.

En möjlighet att Emily i Varberg tar hand om Ralph några vintermånader har öppnat sig. Jag är väldigt förtjust i idén. Det hade varit skönt att slippa det här "pusslandet" (eftersom jag inte har hittat någon som har möjlighet just nu att ta "huvudansvar" för Ralphisen) och kanske börja slappna av och förbereda sig på Mollis istället... Mollis är mitt arbetsnamn på tösabiten, Andreas vägrar och nästan ingen annan jag nämnt det för tycker om det heller. :( (Också något att bli lessen över när hormonerna är i olag)

Det hade varit så underbart att veta att någon tar hand om ponnyn och att den t o m tycker om den. Vilket Emily säger att hon gör... :) Jag pratade med stallägaren idag om att kanske kunna ha min ord box på kallhyra i tre månader men att det viktigaste för mig var att få stå kvar på Björkhaga, så att ville hon inte det så stannar han. Men hon verkade inte tycka det var något problem! Och som jag dragit mig för detta! Löjligt... Men det är sån jag är. Hon ville ha in Ralph bl a för att två av hästarna i stallet ska vandra vidare i höst och hon ville inte att stallet skulle frysa, så jag har haft duktig ångest. Tydligen i onödan.

Nu ska jag bara invänta Emilys stallägare, om h*n kan tänka sig att ha en Ralph 3 månader i vinter.

Håll tummarna är ni snälla...

(Och som ni säkert förstår är jag både glad och ledsen, tänk att Ralph ska booooort!)

Men Ralph ÄR svår. Sitter man inte i balans reagerar han. På rätt tråkiga sätt. Han börjar älga, han faller ur formen, han får taktfel och han kan t o m börja tjura. Tjejen red alls inte dåligt men hon red liksom "efter" honom hela tiden (fd hoppryttare), lite i stolsits med långa tyglar som hon höll nära magen. Många andra hästar hade gått bra för henne.

Och Ralph krökte på nacken, men allt annat i kroppen gjorde fel. Jag försökte förklara hur hon skulle komma i balans i hans sadel, men det är inte så lätt. Och så SKÄMS jag. Skäms för att han är oartig, för att han t o m slår i galoppen (så illa tycker han om obalans) och beter sig som en oriden idiot.

Jag vet liksom inte vad jag ska säga. Man kan inte säga att "ja, sitter man inte i balans blir han sur", för det är inte speciellt trevligt OCH det kan ju lika väl vara så att min sanning inte är andras sanning. Andra tycker kanske bara att han är obra riden?! Det är ju strunt samma, men jag får alltid sådan ågren när sådant här inträffar. Hur försöker man trevligt avstyra framtida samarbete? Jag kan inte med gott samvete lämna dem åt varandra, jag är rädd att Ralph ska ta över helt. Och han FÅR inte lov att bete sig illa. Vidare sliter det rätt mkt rent kroppsligt när han går utanför sin balans. Taktfel, hårda stumma stegisättningar, bogar som gör som de vill osv.

usch, så svårt det är. Jag skäms så för att min häst inte är lättriden. :(

Ralph har blivit riden nästan varje dag denna vecka. Stallägaren red honom lite i måndags, hon verkar tro att man måste ha hoppsadel på honom för han bockar och skuttar, det spelar ingen roll att jag har förklarat 100 ggr att han inte är en "sådan" häst. Hon hade inte ridit länge, för hennes sadel hade ju självklart inte passat (det hade jag kunnat räkna ut med blindtarmen), men hon sa att hon tyckte han var trevlig att rida. Vi rider väldigt olika, men det behöver ju inte vara fel för Ralph att få någon annan typ i sadeln. (Märk väl hur jag försöker peppa mig själv).

Sen har medryttar-K haft Ralph ganska mkt i veckan, en dag cyklade jag ut med henne på heden (det var svettigt) så hon fick bekanta sig med Skånes bästa ridterräng. En dag åkte jag ner och lekte Gestapo på marken åt henne. Det är så vansinnigt roligt att se sin häst från marken. Han är flott, stark och ser ut som en Dressyrhäst ibland banne mig. K:s särbo T hade ridit lektion på honom i tisdags, enligt LIsette gick det finfint. (Var på feldenkraisbehandling hos Lisette i onsdags och fick skvallret).

Igår premiärmockade jag för första gången sen avtrillningen. Det gick bra, man får ta det lugnt bara. Idag har AKO agerat beridare, och henne plågade jag också från marken. :o Jag hoppas att hon tyckte det var ok, men får man bara lite fingervisningar så förbättras Ralph så himla mkt och börjar jobba på en helt annan dimension. På ett sätt är det ju ett lockbete jag kan använda mig av - för han ÄR faktiskt rolig att rida om man hittar lite knappar. Jag hoppas iaf att jag inte skrämmer bort mina vänner genom att tjata på dem från marken... :o

En nackdel har det att stå på marken och se sin fantastiska häst. Jag blir vansinnigt ridsugen. Jag vill upp. Jag förstår inte hur jag ska klara detta....

Först bad jag medryttaren sitta upp, och det såg jättebra ut. Blir så glad över att JAG har den snygga hästen! K rider honom verkligen bra dessutom! Nu kan hon sitta ner två varv på volten, utan att det ser jobbigt ut! Respekt!

Sen red jag och han kändes jättefin och slutligen fick ET-kursaren sitta upp. Hon tyckte nog också han var rolig. 

I måndags blev det vila och i tisdags hade jag lektion. Många ekipage på banan så vi tog till en "lossa halsen" övning, för att han skulle komma bättre genom kroppen. I halt, ställ/böj utåt, ta upp kontakt på inner tills hästen backar, förankra inner, släpp ytter och sen läng inner långsamt. Sen göra samma sak i skritt. Han kändes jättefin. Ända tills jag trillade av... ?!?

Fattade inte alls vad som hände, helt plötsligt var jag bara på väg mot marken. Ambulansfärd till Lund (för säkerhets skull) och 6 h på sjukhuset. Man kan ju inte röntga heller när man är gravid, men UL såg bra ut. Tösen var lika glad som vanligt... Fick mig en knäpp på näsan. Rider jag efter detta får det nog vara med ledare. FAN också. Ralph som känts så jävla tokbra att rida. Jag VILL inte sluta rida. 

Hemma från jobb idag också, ledbruten. Igår var jag vaken ca 5 h, resten sov jag... Chock i kombination med att kroppen försöker hämta sig, antar jag.