Jag har fått ett nytt jobb!
Jag har ett vikariat på gatukontoret som löper ut den 31 december, och fr o m den 1 januari kommer jag att vara anställd inom en annan förvaltning inom Malmö stad - fastighetskontoret. Det låter säkert inte sexigt, men de förvaltar t ex Katrinetorp och Torup...
I helgen har jag varit och hälsat på Ralph hos Emily i Varberg. Inte med en näsborreskrynkling antydde han att han kände igen mig. Men det hade jag räknat med, ser det som ett bra tecken på att han trivs istället.
Fick äran att se Emily träna för Inga-May på lördagen och det var spännande. Jag tyckte Ralph var jätteduktig (och jag är helt opartisk), och han gjorde grejer jag inte visste han kunde. Som att Emily skickade på honom på släpet själv och det var inga problem... Sen lastade hon av själv... Ja, jag är ju inte så mkt hjälp i mitt uppsvällda tillstånde ändå, men det var intressant att se så okomplicerad han är när duktiga hästmänniskor tar över. Han åkte också till ett helt nytt ridhus, gick över en pall utan att få panik och jag tyckte han tog träningen mkt bra.
Igår var vi på kontroll med Mollis och hon såg faktiskt söt ut. Det har hon nog efter sin mor. Barnmorskan kommenterade att hon hade mycket hår. Själv nojar jag över att hon hade så tjock överläpp. Tänk om hon får samma köttiga överläpp som sin farfar! :o
Kittelclinic
Han började med att prata om unghästutbildning medan Birgitta Kjellin red en fantastisk svart 4-årig och Mia von Essen red en brun 4-åring (som såg halt ut på vänster fram? Men det kan den inte ha varit för den hade gått breeders?).
Han gav inte ryttarna några instruktioner utan pratade om vad han tyckte var viktigt med unghästar - att man varierade formen hela tiden, att man gav dem pauser, att man jobbade dem i båda varven lika mycket, att man inte fastnade i att nöta det hästen var bra på och att vara noggrann med omväxlande arbete. Han erkände senare under kvällen att han själv föredrog att ta emot 6åringar, för han ville "lite för mkt" och hade en tendens att gå för snabbt fram med unghästar. Det var ett tema han återkom till: "erkänn dina svagheter och jobba med dem, eller köp hästar som passar ihop med din mentalitet/dina förutsättningar".
Han poängterade att det viktigaste var att få hästarna att slappna av, att hela tiden kunna växla mellan spänst och avslappning. 4åringarna som var inne, var ju hur coola som helst. Birgitta Kjellins häst hade en otrolig skritt, det såg ut att röra sig lika mkt i den sadeln i skritten som det gör i en normal galopp!
Uppsutten själv
Därefter red han själv en av Mia von Essens 7åringar, en häst e Briar-Gribaldi. "En häst med lång mage" som Patrik sa. Det stämde. Verkligen inte min kopp av te, men Patrik ville visa hur man jobbar med hästar som inte är "världshästar" - eftersom det är oftast är världshästar vi får se proffsen rida. Patrik berättade hur han gärna inleder med "ponnytrav", en långsam trav som inte ser mkt ut för världen, men som får hästen i balans och att slappna av. Han red i ganska låg form i uppvärmningen. Sen galopperade han den i ganska låg form också. Han berättade att han lär alla sina hästar att minska tempot på Whoa och att göra halt på Ptrrr. Han hade ridit den här briarhästen dagen innan också, och den hade redan greppat hans instruktioner.
Han berättade också att han vill att hästen ska gå för ett tryck med skänkel, och detta kompromissar han inte med. Han var inte i med skänklarna alls om han inte ville något. De snuddade bara hästens sidor ytterst sporadiskt.
Efter uppvärmningen berättade han att han brukade sätta sig ner och jobba lite mer.
"Alla mina tränare har sagt att jag aldrig kommer att sitta bra, och det gör jag inte. Det är en av mina svagheter. Anky har sina, Isabell har sina och jag har mina. Men det som gör skillnaden mellan en bra och dålig ryttare är att den bra ryttaren inser vad den inte kan".
Han skiftade tempo väldigt mkt hela tiden och hästen var verkligen "på". Han gjorde långsamma slutor, snabba slutor ("det ser för jävligt ut, men det är jag som bestämt!"), bad om mer kadens, mer samling osv. Hästen såg väldigt tillfreds ut.
Sen fick han sitta upp på en grand prixhäst tillhörande Mia von Essen. En het fux som gärna ville trampa hela tiden. Där lät han den trampa lite då och då, fastän han sa att om han inte deltagit i clinic hade han lagt en timme på att få den att slappna av. Mia deltog i träningen med Hubertus Schmidt härom veckan med denna hästen (tror det var den - en fux som går grand prix - hur många kan hon ha?) och Hubertus tillät den INTE att piaffa förrän den var helt avspänd. Så där var det lite olika inställning.
Han red den i något som kanske skulle kunna gå som HF-form emellanåt, men hästen såg inte det minsta missnöjd ut.
jag och mina kompisar diskuterade att något man såg rätt tydligt var hur mkt Patrik böjde hästarna inåt hela tiden. Och faktiskt gled han utåt rätt kraftigt själv på båda hästarna han red, speciellt i höger varv. Bara en reflexion.
Kvällen avslutades med frågestund och ingen frågade något om filmerna som väckt sådant rabalder.
Varberg, here I come
I morgon åker jag till Varberg för att träffa Emily. Och Ralph förstås. Jag är livrädd att Emilys tränare, Inga-May, ska undra vad det är för ett ök Emily fått på halsen... Emily ska träna lör em nämligen... Håll tummarna för att det går bra. Det ÄR ju känsligt med den egna hästen trots allt.
Österlenfynd
Två hästlösa veckor
Snart har jag varit Ralphlös i två veckor. Saknar väl honom inte jättemycket, men idag när jag hoppade av bussen för att gå de få meterna till jobbet genom ett höstkrispigt Malmö drabbades jag så akut att jag fick tårar i ögonen! :o Började tänka på hur han ser ut, hur han rör sig, hur han brukar titta på en. Men nästa helg ska jag förhoppningsvis få träffa honom, då det är "muleträff" hemma hos Emily.
Har fått rapport om att han typ 4-5 dagar efter sin ankomst gladde Emily genom att dra av en sko. Ja, det är väl typiskt?! Och då var han ändå relativt nyskodd... Det är ju så man får skämmas.
Annars går livet sin gilla gång. Jobbar mycket, vi lanserar nya malmo.se nästa vecka, så det är tidiga morgnar och sena kvällar. I helgen kommer Andreas lillebror och hans sambo på besök, vi åker troligen över till Köpenhamn på lördagen, för då ska det bli fint väder. Och så är ju den danska kronan så förmånlig... Eller inte.
I måndags var jag och Marina på clinicen med Meredith Michaels-Beerbaum. Även om jag inte kan eller förstår något om hoppning var det ändå rätt häftigt att se världens mest framgångsrika ryttarinna genom tiderna! Hon var gravid i 5:e månaden och hade slutat rida, så jag är iaf i gott sällskap. Att man knappt såg på henne att hon var gravid fick mig dock på lite dåligt humör. Så jag kände mig tvungen att käka en stor chokladmuffins som tröst. Visst är det logiskt?!
Auktionsfrossa
Barbamammas betraktelser beträffande bra brunhästridning
I måndags tog jag en semesterdag och bänkade mig på Flyinge, där Hubertus Schmidt höll träning för duktiga svenska ryttare. Frånsett att det var väldigt lyxigt att slippa en måndag på jobbet och att det var väldigt roligt att prioritera mig själv, bjöd timmarna på många intressanta iakttagelser.
Jag stannade till lunchsnåret, sen var både jag och Mollis så hungriga att vi inte orkade se fler ekipage. :o
När jag kom klockan 9 red Hubertus Larina Höm och pratade i headset om vad han gjorde och varför. Hästen är smått fantastiskt tycker jag, och Minna satt i hörnet och tittade. Jag hade fattat det som att Minna skulle rida och Hubertus instruera, men det var nästan roligare att se Hubertus i sadeln. Han jobbade med att hon skulle vara mjuk hela tiden och inte sitta fast någonstans. I början upplevde han att hon gick emot handen lite och han jobbade därför mkt med hennes mjukhet på längsriktningen. Utan att rubba sina händer. Jag vet att det är lätt att sitta och vara kaxig på läktaren när man inte rider längre, och även när man red var man ingen tysk dressyrryttare direkt - men det är sådan klasskillnad på ryttare att det är skrämmande. Hubertus rider fram till en stilla hand, hela tiden. Om man jämför med Per Sandgaard t ex som var testryttare på breeders - som varken kan vara stilla i sin kropp eller sin hand.
När han upplevde att det ena bakbenet inte riktigt ville bära, stoppade han in hästrumpan åt det hållet. Låt säga att det var vänster bak som var lite "styvt" - då stoppade han in hästrumpan åt vänster, så att vänster bak skulle jobba bättre. Intressant.
När han värmt upp och börjat med piaff bad han Minna om hjälp att referera från marken att hästen jobbade lika bak - vilket den inte gjorde, så han förstärkte med spö. Många pauser där han varierade formen, men han lät aldrig Larina "falla" eller gå helt ur form. Det såg helt enkelt ut som på de tyska instruktionsvideos jag fått förmånen att se via min tränare.
Sen red först Nina Bengtsson på AjaxII, en häst som inte riktigt är i min smak faktiskt. :o (Den är givetvis en tokfin häst, det lär den ju vara eftersom den debuterat GP internationellt...). Nina fick hela tiden höra "softer", "not so short neck", "sit on your seat", "careful". Från min läktarplats tyckte jag mig se en ryttare som famlade med nyckeln och försökte hitta låset kl 4 på morgonen efter en blöt kväll på krogen. ;) Hon fladdrade i sitsen, händerna kunde därför inte vara stilla och hon "överföll" hästen med ganska bryska hjälper faktiskt. Men det blev stor skillnad under lektionens gång! Hästen började tänka ut med nacken emellanåt och travarbetet var inte dumt alls!
Tvåa in var Anna Haag på en svart liten häst, som i helgen varit i Odense och tävlat. Anna red mycket trevligt och de jobbade mycket i diagonalslutor för att få igång hästen genom kroppen.
Därefter kom Charlotte Haid på en underbart krallig häst, som också var långt uppe i klasserna. Med henne pratade Hubertus tyska, så man fick sitta på helspänn för att fatta en tredjedel. Det var många år sen man läste tyska... Charlotte red faktiskt inte dumt alls. Hästen var stark och välskolad såg det ut som. Nu minns jag faktiskt inte vad de hade haft problem med, för jag tyckte att Charlotte tog alla instruktioner toppenbra, så jag minns liksom inte vad som var deras svårigheter.
Sen kom systrarna von Essen, Ebba red Yantuge 7 år och Mia red en äldre fux som var högt upp i klasserna (minns ej namnet). Vilken skillnad det är på von Essen-systrarnas ridning idag jmft med för ett par år sen! Så duktiga de blivit!
Yantuge fick jobba lite med samling, på 7års nivå. De jobbade med piruetter i galopp och piafftänk. I piruetterna fick alla ryttare höra "vänd fronten, vänd fronten". Det verkar som att det är lätt att glömma? Tja, vad vet jag... Många ryttare satt dessutom gärna kvar i piruetterna ganska många steg när Hubertus sagt "pet him and straigth out". Det fick Hubertus upprepa många många gånger... En annan vanlig Hubertuskommentar var "nöj dig där!". Han var noggrann med att hästarna skulle göra lite, men bra. Sunt! I piaffarbetet hjälpte Hubertus till lite med touchering på frambenen, för Yantuge var väldigt aktiv bak, men inte fram. Mias äldre häst fick hon jobba med att sakta ner (det fick alla svenskar göra - sakta ner sina hästar), för att hon skulle få koll på honom. De skulle jobba med passage och piaff, men hästen var ganska spänd. Så Mia fick göra allt annat utom det, i stort sett. "Ingen mening att göra en spänd piaff" menade Hubertus, "även ifall hästen KAN och SKA göra piaff, får man gå tillbaka när det är såhär". De jobbade med slutor (det fick alla göra) och annat lösgörande innan de kunde börja så smått på det de skulle träna på. Hästen exploderade ett par gånger, skuttade jämfota osv, men den slappnade av till slut.
Otroligt intressant att se och höra. Sammanfattning - färgad av mig: Svenskarna rider för fort och vill "lite för mycket".
Hejdå herr Häst
2,5 dag kvar...
... till Ralph åker. Missförstå mig rätt, jag tycker det ska bli skönt att bli av med honom, och jag ser jättemkt fram emot Emilys ankomst ikväll. MEN.
Tänk om jag börjar lipa när transporten åker. Tänk om han bryter benet i de illvilliga halländska hagarna? Tänk om han får abortvirus i Varberg. Eller varför inte träffas av blixten. Och jag inte hinner säga hejdå?
Jag har så konstiga tankar nuförtiden. Är det Mollis som inkräktar på min hjärnkapacitet? Igår natt drömde jag att min stora gymnasiekärlek (min första stora, obesvarade kärlek) pussade på en tjej som jag tycker genuint illa om. Och så vaknade jag alldeles ledsen och upprörd. Men herregud. Väx upp. Han har valt en annan tjej, som han har barn med och allt. Jag har snart en egen familj och världens bästa Andreas. Och ändå blir jag så ledsen av drömmen. *kucku*
Andreas har varit borta hela veckan och tempot har gått i 180. Två dagar har jag följt med kompisar som ridit Ralph och försökt vara ridlärare. Det är kallt som FAN på utebanan kan jag rapportera. I onsdags var Ralph helt otrevlig faktiskt. Jag och AKO (som red) spånade i om det kan vara så enkelt att det blev för trångt över ryggen med renskinnet. Jag har inte haft renskinn till Albionsadeln förut, och Ralph är ju en känslig häst. MedryttarK hade honom dagen efter, och bytte till ett schabrak, då hade han varit mer normal igen. Hoppas att det var så "enkelt". Men så tråkigt det är att stå på marken när ens häst rycker ryttaren ur sadeln hela tiden, när han stampar med frambenen och inte går fram. Man skäms. Nästa häst ska bli lättriden och inte så känslig. Punkt slut.
Andreas hoppas på att vi ska sälja Ralph när han kommit hem från Emily. Andreas våta dröm är att Emily tävlar honom och så kan vi få ut massor med pengar för honom. Och sen kanske jag får köpa ett halvdött djur att roa mig med. Om jag är snäll alltså. ;) Andreas erkände förra veckan att det värsta han varit med om var de två gånger jag har behövt åka ambulans för att jag trillat av. Jag har nog inte riktigt fattat hur rädd han varit, om jag ska vara ärlig. Jag har haft fullt upp med att peppa mig själv. :o
Mollis har för övrigt fått sin första grej, som hennes framtida mamma själv köpt. Det blev en filt från Haléns. Givetvis var den inte alls lika snygg IRL som på sajten. Så jag får nog hålla ögonen öppna efter fler virkade filtar... Hon fick den beiga i mitten.
Vad ska jag fylla min blogg med?!
Sista veckan Ralph är hemma i Skåne. På söndag åker han till Emily och Varberg. Känns både skönt och sorgligt. Jag känner mig lite smått stympad utan min rididentitet, faktiskt. Hur dumt det än kan låta. Jag har t o m funderingar på att sätta mig i sadeln en sista gång eftersom maken är bortrest, och jag säkert kan få ledhjälp av någon vän, om jag bara ber snällt. Men jag vet inte, nu har jag inte ridit på sex veckor, så vad ska jag egentligen skritta några minuter för? Abstinensen kanske bara blir än värre. Och jag kommer kanske varken upp eller av heller.
I fredags vaccinerades han, för att vara helt färdig inför avfärden. Fick samtidigt recept på fucidin (som har bytt namn, men jag minns inte till vad) av veterinären som tyckte att jag skulle behandla muggen med medicin. Har varit nere 2 ggr/dag nu i helgen och duttat på, men ser ingen skillnad. Funderar på att ta något pass med hibiscrub till, så att jag får bort skorporna innan jag häller på fucidinet, men samtidigt vill jag inte gå emot veterinärens order... Hon anser att man borstar lite löst på krustorna, sen droppar man på fucidinet. Inget annat.
Men jag vill ju så gärna att han ska vara helt frisk när Emily kommer, så hon slipper bekymra sig om det...
Nu är det sista veckan jag behöver ha "problem" med att hitta ryttare åt Ralph. Känns skönt. Idag kommer kompis A och rider honom, och förhoppningsvis kan medryttarK ha honom på onsdag. Har jag riktig tur kan Carbins ägare rida honom tis eller tor, och sen är det nästan helg och Emily kommer.
En annan fråga är ju vad man fyller sin blogg med sen? När jag inte är Ralphs människa längre?
Ska den få vila? Ska jag börja älta tradiga bebisfunderingar? Vem vill läsa om det?! Och framför allt, är jag intresserad av att skriva om det?!
Inredningsdrömmerier
I helgen har jag och Andreas letat gammaldags toapappershållare - ja, nåt kul ska man ju ha. Då råkade jag snubbla över en interiörsajt med helt fantastiska leksaker. Visst måste Mollis ha luftballonger i sitt framtida rum?! (Bilder lånade från Par Courrier)
Och när hon börjar bli lite äldre, visst lär hon sig gå ståndsmässigt med en sådan här?: 
Nåja, vi hittade en toapappershållare som kan funka på toaletten som vi ska börja göra i ordning den närmsta tiden. Toan på nedanvåningen ska äntligen byta skepnad från diarrébrun 70talstoalett till en gammaldags toalett med engelsk inspiration. Vi tänker oss bröstpanel i lindblomsgrönt, till det tapeten Tulipa från Duro, engelsk toainredning och så som kronan på verket, en gammaldags toarulleshållare. ;)
Det blir troligen denna WC-stol och detta handfat (bild lånad från Sigro):
Hästsaknad
Detta humör...
Är jag eller min häst dum?
Hjärnan obstruerar
Nedstämd
Upp som en sol, ner som en pannkaka
Inställd kurs men humöret (och magen) på topp
Vi skulle egentligen haft kurs i helgen, fre-sön, men tränaren var dålig och var tvungen att ställa in. Kändes förstås trist, vi hade alla sett fram emot helgen, men det är inte så mkt att göra. Vi skulle vara hemma hos en tjej 2 mil från stallet där Ralph står och han skulle få åka dit med kompis-A. Hade varit en jättebra träning för oss båda!
Men nu blev det som det blev, och vi bestämde att vi träffas (kursarna) iaf på söndag och rider. Så Ralph får ändå ut och åka! Och jag med! :D
Idag följde kompis-A med ner som säkerhet till ridbanan och jag tvingade henne att ta lite foton... :o Ralph kändes trevlig redan när jag satt upp (men magen stöter i framvalvet!), det känns alltid bra att rida Ralph när medryttaren haft honom. Övade på lite blandat smågodis - halter, sidförande, takten (var katten har vi lagt den?) och sen lite energi också. Tycker min tyngdpunkt ändrats och jag har svårt att hitta "rätt" i sadeln - eftersom undermagen :o stöter i framvalvet, måste jag sätta mig lite i stolsits nästan, och det är ju ingen begåvad lösning egentligen - men det är ju så KUL att rida...
Bildkavalkad på tjock tant och holländsk sportponny
Klickbara bilder som vanligt...
Har inte riktigt fått in bogarna på baken här, då blir han tudelad. Det är inte så lätt...
Ber honom flytta innerbak lite.
Hoppsan, så hemsk tanten kan se ut. Jag skyller på förändrad tyngdpunkt och att jag inte hittar riktigt hur jag ska bete mig i sadeln.
Trött men lycklig
Svett- och karaktärsfunderingar
Sen satt jag upp och strax därefter anlände AKO, som ville kika på min lektion. Som jag saknar att inte dela stall med henne längre, men hon är ju inte sååå många mil bort. Har varit och hälsat på henne och Carbin en gång i sommar, och tänkte hinna hälsa på dem en gång nästa vecka också. Fortsatte rida fram lite i väntan på Lisette. Satsade på mjukhet och sen gick jag över i trav. Han kändes mjuk och härlig. Fick många klappar. Bad om att flytta lite undan för inner, då tappar vi lite flyt, men samtidigt är det så mkt bättre än vad det var för bara ett halvår sen. Formen kan bibehållas och det känns inte riktigt lika "jobbigt" för honom. AKO kommenterade att det syntes att det hänt saker under sommaren, något jag givetvis blev väldigt glad för. Hon upplevde honom som starkare, mer tillfreds och mer jobbande. *stolt matte*
Sen kom Lisette och hon kommenterade också att han såg mjuk och lös ut. Så nu var det dags att börja tänja i hästapållen. Skulle korta formen något fram, be om mer aktivitet bak, känna hur aktiviteten gick bakifrån fram till handen, så att det jag bad om i häcken skulle komma ut i nacken. Obs - mankammen ska inte bli kortare för att jag kortar formen, mankamslängden ska bli längre då hästen fyller korrekt bakifrån.
Lisette menar att hästen måste gymnastiseras för detta arbete, att för varje "tänjning" (med tänjning avses halvhalt ger aktivitet bak som i sin tur ger en tänjning i halskotpelaren) måste hästen bygga om sig rätt mycket "inombords", så att när man tänjer 2 mm får hästen ny färg, när man kan tänja 1 mm till får den ny pälskvalitet och när man kan beta av en till har den blivit en annan ras. Jag förstår faktiskt lite vad hon menar (observera "lite"), för när jag ett par gånger fick till det kändes Ralph som en väldigt välutbildad dressyrhäst. Därmed inte sagt att vi var i det läget jämt...
När bakdelen fyller nacken ger man efter ung hälften av det man tog i halvhalten som belöning. Men INTE SLÄPPA BORT. (ett av mina stora fel).
Ett annat fel jag blev varse (återigen), var när Ralph blev tom - antingen bakifrån eller på någon sida - och därmed försvann från min fina kontakt, var att mina händer då drabbades av panik. Då började de flyga omkring och "leta" efter honom. Vilket gjorde honom ännu mer "stressad" och inte alls benägen att söka min hand. Fick tillsägelse om att våga sätta mina händer på hans manke för att få dem stilla och "trygga" för honom. Mycket bra tips, som jag måste öva mer på.
Vi fick några "kortslutningar", i vänster varv för ovanlighetens skull, där vi båda gjorde så kontraproduktiva saker mot varann att Ralph blev upprörd, stampade i marken och började lätta fram. Usch, jag känner mig så liten då. Det är alls inga "stora saker", men för en som är så töntig som jag, känns det jobbigt. Mest av allt skäms jag för att jag sätter oss i de situationerna. Träning ska ju vara enbart till glädje för hästen... :( Men ibland är det också reaktioner på att jag faktiskt kräver att få sitta kvar i en viss position, fastän han hellre vill kasta mig utåt (i detta fallet), och då gör jag kanske aningen för mkt eller för sent (jag vet inte), samtidigt måste han ju faktiskt ändra sig för mig?
Efter detta arbetet i skritt, där han bitvis kändes som en riktig topphäst gick vi över i trav. Mina clementinlungor (ja, de känns ju så små numera) jobbade för högtryck och det var ganska jobbigt, men vad roligt det var. Vilken häst jag har! Fick fortsätta arbetet att be om mer aktivitet bakifrån utan att det skulle innebära mer km/h, bara mer "spjong" och mer fyllning i nacke och hand. Leta efter var han ska vara för att lättridningen ska bli enkel. Varva med fräschare trav, pincha och ta tillbaka några steg, för att sedan fräscha upp något. Obs, släpp inte kontakten... I hörnen förbered noggrannt, ladda baken ytterligare några hg och begär ett aktivt inner bak. Räta långsamt ut efter hörnet och fräscha på. Ta tillbaka inför nästa hörn. Fick flytta undan inner bak lite då och då för att sen få "mer" trav efteråt och även börja fräscha på på diagonalerna.
Det vete sören om jag någonsin ridit så bra, om jag ska skryta. Eller om hästen gått så bra någonsin. Vi gör så många GREJER! Och det är så roooooligt!!!! Avslutade med skritt och ryggningar för att kontrollera att hästen kunde vara rak. Det kunde han inte riktigt i ryggningen (undrar vem det berodde på?!), utan föll ut med vä bak och tryckte mot hö bog, så jag fick avsluta med att rida på enhand för att komma igenom, vilket vi sedermera gjorde och jag fick sitta av.
Jag dröp av svett, och jag undrar om mina hormoner ändrat något i svettproduktionen? Jag luktar KATTKISS!!! :o
Jag brukar aldrig lukta äckligt, men det här är så att jag skäms för mig själv. Det har varit så i en månads tid nu. Måste försöka lägga säkerhetsvästen i blöt, kanske är den en bidragande orsak?
Under tiden vi eftersnackade somnade Ralph och vi hann med att prata lite om hans karaktär. Att han är oförargligt "pillig" med allt, att han inte har riktigt koll på saker och ting, och att han ska dra och pilla på allt. Otålig, pojkaktig och full av idéer. Lisette menar att det är det jag också måste jobba med på alla "lektioner" (hon kallar all ridning "lektion", för hon menar att man är lärare för sin häst) - att han måste koncentrera sig på mig om och om igen, oavsett om det är hästar utanför ridhuset, om det finns en blöt fläck på ridbanan eller om det blåser i öronen. Och även om det är jobbigt ibland för honom, så är det hans jobb att tillsammans med mig lösa "problemet", inte att komma med alternativa lösningar hela tiden (så som han ofta gör). Samtidigt finns det ju inte ett "ont korn" i honom (det gör det väl inte i någon häst), han är aldrig illvillig, men han tycker ofta att han kan bättre själv liksom. :D Egentligen passar jag inte helt suveränt ihop med den typ av häst som han är, men jag har börjat gilla hans karaktärsdrag mer och mer. Man vänjer sig väl helt enkelt? :) Jag gillar "arbetshästar", som accepterar och försöker, utan att ställa till scener eller försöker komma på andra sätt att lösa saker och ting. Hög moral och pengar på fredag, helt enkelt! Så är inte Ralph riktigt. Han är väldigt uppmärksam på mig 80% av tiden, men han hittar på många egna saker resterande 20... Och han är faktiskt lite lat! :o Det har jag inte börjat märka förrän på senare tid.
Men han är ändå en fantastisk häst, och jag är så himla glad för honom. Jag önskar att jag kunde träna jämt, jämt, jämt.
Jaha... Och nu då?
Visst, höja kraven. Självklart. Men hur? Och när? Vi höjer ju kraven hela tiden på lektionerna, men än har jag inte varit så länge i "zonen där allt känns lätt", så jag tycker samtidigt det är väldigt mysigt att under några veckor få känna den här helt nya känslan. Galoppen har jag beslutat att helt strunta i tills efter bebisen anlänt. Jag blir bara stressad av att känna hur mkt jobb det är kvar med den. Det känns ganska skönt att ha fattat det beslutet. Senast jag provade stod jag i fältsits och även då började Ralph mer gå uppåt. Så jag nöjer mig med att vi behöver träna mer, men att jag inte riktigt mäktar med det. JUST NU. ;)
Igår bad jag min kompis A följa med mig ner, jag vill gärna ha sällskap nu. *rodnar* Andreas brukar ställa upp, men igår ville han kolla Wissman (som ju sedermera ställde in). Så jag bad A, som gärna ställde upp (tack gode gud för vänner), hon var dessutom väldigt ridsugen eftersom den häst hon rider hade brallat så till den milda grad i hagen att han sträckt sig OCH trampat upp ett fult sår på sig själv. Det är tacken det för att man rider en gammal stel häst till en lite mer gymnastiserad variant, då börjar de "leva upp" och gör det lite för fort, innan kroppen hunnit med helt och hållet... :D
Jag red väl 20 min, hästen kändes som en dröm. Travade så mkt jag orkade (känns som att lungorna är som små clementiner i omfattning?!), och han kändes helt ljuvlig. Lätt att följa, lätt att reglera och det slutade med att jag satt och småklappade honom i vart och vartannat steg. Kände mig som Brink tidvis, det var sådan känsla Ralph gav. När jag klappade, tog han i lite mer. Precis som jag sett Briar göra när Brink leker med tramp i lätt sits! Nu fattar ju jag också att det är helt annorlunda och på en rätt annan nivå än där jag och Ralph är, men nu gläds jag åt känslan.
Sen satt A upp och jag lekte lärare. A rider jättebra, men den gamla hästen hon rider är rätt olik Ralph. På Ralph är det bra om man är supernoggrann och spelar försiktigt med skalorna, annars blir han "blockerad" mentalt, tappar takt och blir allmänt trist. Så jag gav henne lite småtips, som jag hoppades skulle funka, och hon verkade tycka han var rolig att rida för hon red säkert 45 minuter! Ralph är intressant att beskåda, när jag rider håller han inte på med sin näsa längre (visst kliar han den då och då, men det är inget i jämförelse med hur det HAR varit...), men när ryttare som inte sitter på honom så ofta och gör "nästan" rätt, då är det som att näsan är full av klipulver. Det är så att man får skämmas. Sitter det upp någon som rider honom "helt annorlunda" kan han också glömma sin näsa helt och hållet. Intressant. Jag tror inte det är BARA att han är ouppfostrad. Även om en del av kliet givetvis har med det att göra också. :o
Ikväll blir det träning 2030. Jippie!
GRR
Fick en ny tid på torsdag 2030. Kanske inte världens mest optimala tid för mig som är så kvällstrött, men jag måste passa på.
Enligt UL är det f ö en liten tös som huserar i magen. Operation övertalning av maken gällande flicknamn pågår.
